Vi från Linköping Del:4

Det är ju inte konstigt att de är lyriska, de har ju fått träffa sitt barn. Men hur häftigt kan det egentligen vara att bli uppskuren och de plockar ut ungen jämfört med att faktiskt få föda fram sitt barn. Sista krystningen där man verkligen känner hur barnet glider ut är underbar och värd allt! En operation är också alltid en operation och det finns ingen barnmorska eller läkare som skulle rekommendera snitt om det inte fanns alldeles speciella skäl.

Jag håller med! Alla, oavsett hur man har fött sitt barn, är ju helt lyriska över att få träffa sitt barn. Det är ju även de som har adopterat ett barn så det där med att just föda vaginalt är så olika. Jag vet ett ett par som adopterat o de har blivit riktigt ledsna när folk hela tiden håller på att påpeka att föda vaginalt är så häftigt, men det är det ju att adoptera oxå säger de.Jag har oxå blivit ledsen många ggr när folk verkligen inte tänker sig för o har sagt rakt ut att jag är feg o ingen mamma som fött med snitt. Men å andra sidan så har jag ju gjort det som är bäst för mig o mina barn. O har egentligen aldrig känt nån sorg över att inte fått föda vaginalt. Jag kände lite så innan Leo föddes då jag visste att det skulle bli snitt, men efteråt så var jag inte ett dugg besviken.Däremot så har alla andra besvär o bekymmer över att jag inte fått föda vaginalt o att det är såå synd om mig. Men det är inte ett dugg synd om mig. Jag ville ju ha snitt o älskade det o mina barn föddes så.Jag förstår verkligen dig Sanna, klart att man har ställt in sig på saker o ting. O jag förstår verkligen att du vill föda vaginalt. Så jag håller tummarna för att bebis vänder sig!

Min läkare sa dessutom att det är inte riktigt så att det är bättre med en vaginal förlossning. Finns till o med forsking på det, men har tyvärr ingen källa nu.Kan hända massa saker vid vaginal förlossning oxå.Och jo, det var visst VÄLDIGT häftigt att föda med snitt! Det är skithäftigt att de kan göra så o det var väldigt häftigt att få vara vaken hela tiden o få veta o känna vad de sysslade med.Jag tror att många egentligen vill säga att det är prestige att föda vaginalt, än att "bara" ligga där på op bordet, men att de inte vågar säga det rakt ut (förutom här i massa trådar då ).

Fast jag upplevde aldrig ens den sista biten av förlossningen som positiv... När Nellie äntligen kom ut var jag bara så lycklig att smärtan var över. Bebisen brydde jag mig inte ett dugg om. Undrade vad det var för konstig slemmig sak dom slängde upp på magen på mig och var nästan på väg att knuffa bort "det". Men så tittade jag ner och såg att det var bebisen. Fast det tog ytterligare en stund innan dom där starka känslorna kom. Och det kan jag ibland känna sorg över. Att jag inte kände någon kärlek eller glädje när jag såg Nellie för första gången Om det skulle bli planerat snitt den här gången skulle jag mest bli glad.Dom ändå två anledningarna till att jag vill föda vaginalt den här gången är dels att det finns många fördelar rent medecinskt och att det kommer ge min förra förlossningen mer mening. För om jag får en bra förlossning den här gången kommer jag förhoppningsvs känna att det ändå var värt att föda vaginalt förra gången för att ha "grovjobbet gjort" inför den här förlossningen. 

 oj är du så långt gången! Ja då förstår jag att det börjar bli bråttom! Men när kollade dom senast hur bebisen låg?

Jag håller med! Alla, oavsett hur man har fött sitt barn, är ju helt lyriska över att få träffa sitt barn. Det är ju även de som har adopterat ett barn så det där med att just föda vaginalt är så olika. Jag vet ett ett par som adopterat o de har blivit riktigt ledsna när folk hela tiden håller på att påpeka att föda vaginalt är så häftigt, men det är det ju att adoptera oxå säger de. Jag har oxå blivit ledsen många ggr när folk verkligen inte tänker sig för o har sagt rakt ut att jag är feg o ingen mamma som fött med snitt. Men å andra sidan så har jag ju gjort det som är bäst för mig o mina barn. O har egentligen aldrig känt nån sorg över att inte fått föda vaginalt. Jag kände lite så innan Leo föddes då jag visste att det skulle bli snitt, men efteråt så var jag inte ett dugg besviken. Däremot så har alla andra besvär o bekymmer över att jag inte fått föda vaginalt o att det är såå synd om mig. Men det är inte ett dugg synd om mig. Jag ville ju ha snitt o älskade det o mina barn föddes så. Jag förstår verkligen dig Sanna, klart att man har ställt in sig på saker o ting. O jag förstår verkligen att du vill föda vaginalt. Så jag håller tummarna för att bebis vänder sig!

Jag kan aldrig föreställa mig hur det är att känna så och det måste vara fruktansvärt Modigt ändå att du är gravid på nytt igen. Men baserat på hur du känner, kan du inte få snitt i så fall? Jag hoppas dock att du övervinner dina känslor och att du får en fantastisk upplevelse denna gång. Jag vågar nästan lova att det kommer bli betydligt lättare den här gången eftersom Nellie har "banat väg" åt lillasyster.

Ja, så långt gången är jag. De kikade sist i fredags för en vecka sedan. Så vi har ju haft en vecka på oss. Nästa bm-besök har jag på måndag och då blir det att boka in vänding om h*n inte vänt sig än. Om jag får förlösas med snitt så kommer jag antagligen känna precis som du, att det varit precis lika bra (man vet ju ingenting annat iaf) och jag förstår inte hur någon kan säga så som de uppenbarligen gjort, att man är feg och dålig för att man väljer snitt. Jag ser inget konstigt i det, alla har olika bilder av hur de vill föda barn. :) Tack för att du berättar så fint om dina snitt iaf! :)

Nja. bryter jag ihop tillräckligt mycket nästa gång jag ska till läkaren så tror jag inte hon skulle tvinga mig att föda vaginalt, men samtidigt har hon hela tiden pushat väldigt mycket för en vaginal förlossning. Och nu har jag äntligen lyckats börja se positivt på en ny chans att föda vaginalt och börr bli rätt revansh sugen efter förr gången.Dessutom tror jag inte att jag kommer kunna komma över Nellies förlossning fören jag fått uppleva en positiv förlossning. Men som sagt, skulle det ändå bli planerat snitt av någon anledning kommer jag nog bara känna glädje!

Kan de inte skriva in i journalen då att du försöker att föda vaginalt, men går det inte så avbryter de o gör snitt istället. Så du inte ska känna dig tvingad att föda vaginalt, men ändå testa. Så gjorde de med mig innan jag bestämmde mig för att jag ville ha snitt. Eftersom jag har massa saker i mitt bagage så att säga så skrev min läkare i journalen att om jag valde vaginalt så fick INGEN tvinga mig till nåt o de skulle avbryta direkt om jag ville. Det känndes ändå skönt att ha det på papper. Men nu kände jag ändå att det blev för mycket att ens försöka föda vaginalt.

fast det känns nästan värre... först massa smärtsamma värkar och sedan ändå bli snittad och då dessutom ha ett stort ömmande sår på magen.Det känns som om det redan är "för sent" när förlossningen väl startat....'Dessutom tror läkaren att det kommer bli en väldigt snabb förlossning den här gången så det kan nog bli väldigt kaotiskt och panikartat att plötsligt hinna snitta istället.

fast det känns nästan värre... först massa smärtsamma värkar och sedan ändå bli snittad och då dessutom ha ett stort ömmande sår på magen.Det känns som om det redan är "för sent" när förlossningen väl startat....'Dessutom tror läkaren att det kommer bli en väldigt snabb förlossning den här gången så det kan nog bli väldigt kaotiskt och panikartat att plötsligt hinna snitta istället.