Vi från Linköping Del:4

ja juste ja har fattat att du bor där nånstans men inte riktigt vart..

Ja får komma å fika snart så ja blir lite klokare

Det tycker jag absolut att du ska göra! Man ska ju försöka vara så klok man bara kan

Vi har Molly tre dagar i veckan, det har jag fått välja själv. Det var ganska självklart för vår del att ha henne där de tiderna 9-14. Då hinner hon äta där och mamma får vara på babysång och babymassage med lillebror utan att behöva stressa =) Perfekt!

Inskolningen med Molly gick galant. Hon blev ett med personalen direkt och grät inte en enda gång, och vad jag vet om så har hon aldrig varit ledsen på dagis. Ja, förutom när man skall ta henne därifrån på eftermiddagen (för vem vill lämna bästa kompisen när man leker häst). Har bara hört gott om henne från personalen och ja hon är nog en liten ängel på dagis. *hihi*

Tråkigt att du känner så, jag kände i och för sig likadant när jag väntade Molly. Men när jag väntade Leonard så kände jag att det kvittade. Jag mår inte alls dåligt av att inte ha fått chansen att föda vaginalt och det är inget jag saknar heller. Så länge barnen mår bra så, dessutom har man ju ett litet ärr som påminner en om vilka fina barn man har.

Absolut är ju det viktigaste att barnen mår bra, det är självklart. Och ärret spelar mig absolut ingen roll heller. Utan det är just upplevelsen att få föda, som jag skulle sakna någonting oerhört. Jag tror säkert att man inte känner så med tiden, men just nu, när jag ställs framför det så känns det oerhört tungt.

För mig känns det som om att det är något av det häftigaste man kan få vara med om som kvinna, att få föda fram mitt barn. Så jag hoppas att det blir så. Annars går ju inte världen under såklart och jag får ju mitt älskade barn hur som helst, men det känns piss att det kanske kan bli så iaf.. Att jag inte ens fått testa. Men jag hoppas h*n vänder sig. Det ska den bannemig göra. Det har jag bestämt.

Nej, det har du ju rätt i. Men jag vet inte. Det är verkligen en rysare att ligga där på operationsbordet. Man är sååå otroligt nervös för vad som komma sker. En del väljer ju att bli sövda, men då missar man ju allt det roliga ju =) Blir ju kejsarsnitt nästa gång också, det vill säga om jag vill ha fler barn. Just nu känns det som att det får vänta, men men, man vet ju aldrig. Blir jag gravid av misstag så då får man stå sitt kast. =) Älskar att vara gravid och vill gärna bli det igen. Men min kropp kanske inte fixar det just nu. Måste få lite ordning på blodtrycket först.

Ja, ta hand om din kropp först! Det är ju allra viktigast just nu, att dina barn har en frisk mamma.

Ang. operation så hade jag gärna varit sövd, om det inte vore för just det, att jag vill ju få träffa mitt barn på en gång, för allas vår skull. Men jag är livrädd för själva snittet och vet inte alls hur det skulle gå.. Men jag tänker inte förutsätta att det blir snitt. Kanske har bebis redan vänt på sig! Vem vet.

Nej precis. Får hoppas att han vänder på sig, annars kanske de kan göra ett vändningsförsök precis innan han skall ut.

Japp, vi får se. Det blir ju bra hur det än blir, men lite ångestladdat ibland bara. :)

Ja, och sen är man ju en dålig mamma om man inte ammar också... tydligen. Jaja konstigt att man har så underbara barn då liksom =) De är det ingen som klagar på, men mamma får all skit istället.

Min svärmor ringde dock och bad om förlåtelse och insåg själv hur dum hon hade varit mot mig när hon klagade på att jag inte ammade Leonard. Det räcker tydligen inte att man skall må skit ändåå, utan då spär de på lite till. Men men....