Vi från Linköping Del:4

Fast nu kom ja på idén att ge dom ett litet fruktträd det är ju nåt dom kommer ha kvar hur länge som hällst...
Å nå annat te lillgrbben då....

Ett fruktträd hade vi velat ha om vi haft hus. det är en sån fin symbolik i det tycker jag, att det växer tillsammans med kärleken ju mer åren går...

Ja ellerhur å dom bor ju i hus så det passar ju, det går ju faktist flytta med träd om dom får för sig att byta hus me

Ska nämna det för mannen sen när han vaknar, han lär sova läääänge idag stackarn.

Vi va uppe tidigt igår å sen va han iväg på svensexa fram till på em å sen va det bara för han att åka vidare te jobbe så när jan kom hem i morse så va han så trött att han inte änns orka käka nån frukost innan han kröp ner i sängen...

nån som vill hjälpa till å uppfinna en tidsmaskin, en sån där man kan sappa sig runt me

Blä vad tiden står stilla nu å änn värre känns det just NU..

Fan ja har ju haft massa mensvärk - samandragningar - förvärkar hur länge som hällst å NU är dom som bortblåsta å har vart i flera dagar... *suck*

Det stämmer alltså att de sista dagarna är segast...
Vår bebis lever rövare i mig, är aldrig stilla tycker jag. Fast det är skönt att veta att den verkar trivas.

Det är ju lugnet före stormen nu Jag vet nog inte en enda blivande mamma som INTE tycker att den sista tiden är hur seg som helst.

ohhh nu åker äntligen det vägghängda skötbordet upp.. jippiii, duktig morfar o komma med stora maskinerna..

Joo men frågan är bara när stormen kommer

Jag är helt totalt tålamodsbefriad!

Det är ju det som är det jobbiga, att man aldrig vet

Ja vill inte kalla mig kontrollfreak för ja gillar impulser och överaskningar men jag tycker om att planera så att veta att nånting garanterat ska ske men inte när är ju verkligen en plåga