när min sambo och jag flyttade ihop hade jag inte en kr i inkomst eftersom jag inte hade akassa eller något.. han gick på akassa och fick ca 8000. våran hra var på ca 5500. han hade en son vrannan vecka.. vi åt falukorv för det var billigast 2-3 dagar i vecakn, och 1-2dgr levde vi på mackor, vissa dagar ingetalls, eller pannkakor hemma hos mamma. ibland åt vi inget alls för vi ville inte tigga. kunde inte betala alla räkningar och gick back hela tiden.. folk som inte levt fattigt skall inte uttala sig i såna här trådar, för ni vet inte hur det är att leva så. Ni kan inte ens tänka er tanken. Mina föräldrar är lika fattiga och kunde inte hjälpa mig med något, under min tonår till det jag flyttade hemifrån fanns mackor hemma.. hade vi tur så fanns råd till pålägg och vi åt pannkakor nästan varje dag, vissa dagar inget alls förutom om vi gillade skolmaten. mammas bord bestod av en stor duk och två bananlådor.
sov på madrasser på golvet.. Det är hemskt.. men man lär sig att man kan inte få allt i livet, och man uppskattar oftast det lilla man har.. nu har min sambo och jag två söner på 3 resp 2 år och vi bor i en skaplig lägenhet i stan, han har en fast inkomst på ca 30 efterskatt och jag lite över 10 efter skatt.. vi har trots det knappt pengar över efter räkningar o mat eftersom vi har skulder från förr att betala tillbaka.. vi har ett fint hem som vi trivs i, men vägen dit var jävligt svår. Jag hoppas det löser sig för dig.. har lite möbler och flera kassar gardiner som jag inte använder.. övers i källaren som jag gärna skulle ge bort till dig om det vore så. I det här läget behöver du vänner som kan stötta dig.. det hade inte jag. och de värsta är när man blir deprimerad, för det är svårt att komma ut ur det själv. Kanske inte är kul med begagnat, men det är så jag byggde upp mitt hem, och bytte ut vartefter. Kramar till dig..