Kogänget

Hej på er!

Här är det semster 2 veckan, inte mycket att kalla semster, det vi skulle göra hemma kan vi inte göra p.g.a vädret...
Göra något med barn i åldrarna 2-11 finns inte mycket att göra mer än korta utflykter.. så vad f n gör man på semestern???

Lillasyster i så gott som torr , fort gick det ochså men blöjan på natten är kvar än så länge.
Men måste införskaffa ett gång nya trosor till henne, de som passade när hon hade blöja satt bra då men nte nu...
Så en tur tillV.ås blir det väl här en dag i varje fall.

Bilen då? ja då står här hemma på gården och väntar på att få komma tillbaka till verkstaden, en lampa som vägrar släckas sså nu har verkstadeen tydligen beställt någon monterings malll för att koppla om allt på nytt igen..

Annars lever och njurar jag för fullt..
kram!

ha ha ha...ja, jag åker sällan hemmifrån utan kameran!!!! är så glad att jag lyckades fånga just det där på bild...
jo du, de stannade vid lekparken där och det flockades barn runt bilen...de frågade om de ville hoppa in, sen kollade de av med alla föräldrar om det var OK att köra ett varv runt gräsmattan....blåljus och siren på en stund....
Daniel han åkte med ett varv tills en han..

Nitis: Jag tror jag kommer komma ändå. Vi har så himla mkt inbokat i augusti varenda helg så måste hoppa den där 30 års festen faktiskt. Har inte hunnit prata med M om det hela men eftersom vi ska lyckas få barnvakt i princip varenda helg i agusti så måste vi börja solla. Vilket betyder att jag isf kan komma till största sannolikhet och jag vill ju jätte gärna
*krya på dig* (ps. såklart jag tar med alla jag känner isf, hör av mig snart igen)

Darling: Det där lät himla skoj Var det ngt jippo idag på stan eler?

Minja: Visst är det skönt att slippa blöjjan
Förstår det svårt hitta på ngt med åldersglappet. Men busborgen kanske fungerar ngn dag iaf, eller är det för stora de största?
Jag träffas gärna för en lekdate en dag om du hemma. Söndag, måndag och tisdag inget inplanerat här hemma utifall du får tråkigt. Ja detta är riktat till er andra också för den delen

solen: nej det var inget jippo...de var nog bara ute och kollade runt att allt var lungt...och förmodligen var det lugnt eftersom de lät barnen åka med och sen titta i bakskuffen och så...himla härligt av dem!!!!!

nu måste jag bara fråga en sak...och som sagt, det som sägs/skrivs på FL stannar på FL....
brukar era män tycka det är tråkigt att umgås med eran familj????
vi hade världens disskusion igår, och jag blev ordentligt sårad av vissa saker han sa om mina föräldrar samt min bror!!!!! förstår inte vart det kom ifrån, och sen visste han själv inte vad han ville ha sagt heller...

det började med att jag frågade honom om han tyckte det var tråkigt hemma hos mina föräldrar då han 99 gånger av 100 sätter på TVn och sitter där istället för att vara med oss....och det tog skruv för han började försvara sig med att han inte hade nå att göra där, det kröp i kroppen på honom osv...
"det ger honom inget att umgås med dem" "de ställer aldrig upp som barnvakt" "de är barnvakt utan någon större glädje i det" osv osv osv...och min bror håller på att förvandlas till en tönt!!???????????

noll känlsa för att bror min just nu mår piss och har det bra kämpigt!!!!!! av flera olika skäl...

va fan ska jag göra med allt detta!!??????? ska prata med honom igen idag..men det är ju lite svårt med 2 barn att få tala ostört, men måste....det här äter upp mig!

Usch vad jobbigt Darling!! Jag har ibland samma känsla vad gäller min man, men jag tror min syrras karl tar priset!!! Han är den tystaste av alla männsikor, snackar bara när han har fått lite i sig...

Fast mina föräldrar är ju guld på ett sätt, och det tycker mannen åxå, och det är att de alltid vill ha Philip!! fast mamma är dålig med sina njurar..Jag vet att han tycker det är tråkigt där...
Jag tror det blir värre om man tvingar dem...fast jag tycker också att det sårar, allrahelst om man själv har en bra relation till sina föräldrar.
Som Svantes föräldrar, de är skilda, pappan är omgift(i våras), och vi har träffat honom 2! ggr i år, innan han träffade sin nuvarnade fru så ställde han upp som barnvakt, tyckte det var kul och han och Philip hade en underbar relation, nu pratar Philip aldrig om honom! Nya frun tycker det är jobbigt med barn, de är så högljudda!!! och hon får migrän!(hon har egna barnbarn, vet ej om de träffar dem oftare...)
Svantes mamma är dålig, och han har alltid haft en ganska kall relation till henne, tror hon har fått lite dåligt samvete eftersom hon har betalat vår resa...Men hon är guld tycker jag, jätterar, men är rädd att vara till besvär, och jag är av den åsikten att man tar hand om sina föräldrar när de behöver en....
Oj, nu känns det som jag tog över Darling, men det jag ville ha sagt är nog att många män/respektive känner så här...känns som om jag har hört det förr!

Darling: Här har vi ju inte direkt det bekymret så att säga efter som min släkt bor sså långt bort.. och när de kommer så blir man ju lite "tvungen " att umgås.
MEN min mammas tv program(hon kommenterar allt, pratar och "varnar om det som kommer tex.. akta ddig för gubben i garderoben etc) då går både jag och maken..

Makens släkt umgås jag gärna med men de är ju de enda jag har förutom mina vänner här i Sverige så att säga.
Jag har ju byggt upp ett helt kontakt nät här av vänner, bekanta och andra.. dett blir ju så när man är inflyttadd utan släkt

Minne: Hur har det gått för dig och din man??? är det bättre mellan er nu?

vi har pratat nu igen, och det känns lättare, om än fortfarande ledsen...

har ber om ursäkt och erkänner att det var fruktansvärt klumpigt sagt...men han tycker inte att mina föräldrar är världens roligaste att umgås med..fast jag tycker å andra sidan inte att hans pappa är det heller så...hela den där grejen med barnvaktandet grundar sig i att han är frustrerad över att de inte tar egna initiativ till att ha barnen...men de jobbar ju heltid och har ju sitt eget liv oxå...och frustration öve ratt vi inte får så mycket egentid tillsammans....jag tycker endå att vi har gott om tid, men det gör tydligen inte han....han vill ha mer...

det kom upp lite andra saker oxå, så det slutade med att vi stod i köket och grät båda två...skönt att han visar sina känslor, han kan ju som sagt vara lite kall ibland...

hur som helst så känns det lättare i hjärtat nu, bara så trött i huvudet av alla tårar och all spänning som släppte...

Nu har vi det bra! Igen! Jag har kommit på att han förmodligen har depressioner med jämna mellanrum, och när man har det så är det ju de närmaste man tar avstånd ifrån...Denna gång tog det bara ca 1½ månad, sen var det bra igen och han planerar för framtiden...Något som jag har liiite svårt för, men å andra sidan så har jag sagt åt honom vad jag tror och att jag kommer att skicka honom till en psykolog nästa gång!!!

Darling: Skönt att ni kan prata med varandra, det är ju ändå det viktigaste!! Och man måste ju respektera varandras åsikter och inte "pracka" på den andre sina egna!!!

*kram till Darling*
Jag om någon vet hur det är att ha en kall make. Tyvärr...
Det har hänt lite saker här i sommar, som gör att jag inte har varit särskilt normal. Vi tar det någon gång när vi inte är på FL. Men ja, jag har varit väldigt väldigt ledsen och förstörd...
Skönt att ni har fått prata ur er! Och du vet vännen - behöver du komma iväg och prata ur dig så finns vi här för dig alla kossor!!! Min dörr är alltid öppen! Ja, det gäller er alla kossor!!!

Minne: Så skönt att det håller på att lösa sig för er! Få honom att gå till psykolog omgående istället. En depression är ingenting som man bara råkar falla i - den sitter i, även om man känner sig bättre stötvis. Han behöver komma till en psykolog omgående, eftersom depressionen suttit i så länge nu.

Här rullar allting på lite som det brukar.
Vi börjar jobba på måndag, men ungarna har sommarlov 1 vecka till. Då ska de vara hos farmor, farfar och faster och kommer nog ha en UNDERBAR tid! De har redan ett fullspäckat schema.

Nu ska vi sätta på oss lite mer kläder (kallt idag ju!!!) och sen ska vi ta en Second Hand-runda o se om man kan fynda någonting! Läkarmissionen har ju öppet på lördagar, så det är väl dit som skutan ska gå först och främst.

Kram till er alla!!!

Darling; ja du det är inte alltid lätt det här med att umgås med varandras familjer.
Hos oss är det nog lite tvärtom..
Jag älskar verkligen min svärmor, det gör jag.
Men efter året som gått, så är jag rätt less på att ha henne i närheten..det har blivit för mkt helt enkelt.
Så numera är det jag som drar mig undan och inte "orkar" träffa dom...
Medans det känns som att johan och min familj kommit närmare??
Vilket är bra

Jag kan känna ang det här m barnvakt, att alla oftast alltid ställer upp när vi frågar..men aldrig tar egna intiativ, och det kan reta mig lite?
Känns som att man "tvingar" på dom skrutten

Lovan, du vet var jag finns ifall du behöver prata av dig
En fika träff i veckan vore trevligt!!
*kram* å natti natti.

Ps!
skönt minne att det löst sig mellan dig å din karl!