Mitt barns halvbror

Det finns faktiskt människor som inte kan få barn och skulle göra vad som helst för att få ha både biologiska och bonusbarn! Jag tänker på alla julaftnar då jag och min man gick till kyrkan och tände ett ljus. Hur vi grät av att ännu ett år sitta framför julgranen och inte ha ett barn som leker med sina kusiner. Du TS har fått barn att förvalta och ingjuta självkänsla och respekt i. Du påverkar mycket mer än vad du tror. De är så känsliga och suger åt sig allt. : (

Helt ärligt tycker jag att du borde träffa nån och prata ut om dina problem.. förlåt att jag hänger ut dig så här men du startade tråden och efter att ha läst många inlägg av dig i andra trådar så har du uppenbarligen stora problem med ditt styvbarn.

Fy f*n vad hemskt att ha dig som styvmorsa.. förlåt att jag är så ärlig.. men jag får mardrömmar.

Förmodligen kommer din son inte att uppskatta ditt beteende mot hans bror en vacker dag! Du har bara allt att förlora på detta beteende!

monikatten: Bra sagt ts argument bygger enbart på ordets betydelse, å inte på verklighetens betydelse, nämligen att dom man älskar vill man visa d bla med att kalla dom kärleksfulla saker. Han älskar sin lillebror och ser honnom därför inte som något annat, halvbror låter i barns ögon som bara lite bror men inte helt, klart han vill visa sin bror att han betyder mycke för honnom om han nu känner så, argh blir så sne

Jag tycker så synd om din mans älste son. Tänk att komma hem till sin pappa och känna att man inte är "hemma". Bara för att han inte är skriven där... Man ska vara "hemma" där ens föräldrar bor, och han brde känna sig välkommen när som. OCh sedan inte få kalla sin bror för "brorsan" pga sin styvmamma, som inte vill vara styvmamma... Känns som om du helst skulle se att han inte fanns alls. "Brorsan" är ju dessutom ett smeknamn. Kanske hans smeknamn för halvbror.

Mittilivet:

Enligt din logik så är det därmed okej att jag kallar dig för idiot. Detta skulle vara i sin ordning tack vare av dig två nämnda skäl, där det ena är att det är sant och det andra är att det är ett existerande ord som därför bör användas.

Som det kan bli.

Här kallar alla ungar varandra för syskon. Och då har maken och jag inga gemensamma barn. Själv tycker jag att det är hemskt mysigt att de känner så för varandra. Men så lever de också i en väldigt kärleksfull miljö med vuxna som vet att kärlek växer och inte krymper när man delar den med flera.

Jag tycker det är upp till barnen huruvida de vill se sig som syskon eller som halvsyskon.

Hon jobbar iallafall åt rätt håll om hon vill bli av med karln hennes. att han står ut o.O

Nu har jag inte läst alla inlägg utan skriver enbart utifrån ts.

Om det nu är så viktigt för dig att man benämner utifrån vad man är, som du nämnt, så kan han ju säga halvbrorsan.  Då följer han ju dina "regler" Tycker du det låter bättre? Då säger han iallafall som det är och du slipper reta dig .

Jag har själv en bror med samma mamma och skulle aldrig säga annat än bror om honom.