• puss

    barn i "koppel", sele med lina

    vad tycker ni om det, om ni ser det ute på stan tex?


    det är tammefan roligt nästan jämt
    Omröstning
    Du måste logga in för att rösta eller se resultatet av omröstningen.
  • Svar på tråden barn i "koppel", sele med lina
  • lill annica

    1 augusti.....fylode du 18 år då eller.

    281

    lill annica skrev 2009-08-06 15:03:39 följande:
    men hur länge ska man koppla dom....till 1/8-års dagen? detta tycker inte JAG låter klokt.

    vad är det för dag den första augusti?

    svaret är ialla fall-tills det inte löper lika stor risk att dö eller försvinna.
    eller vill hålla handen, cykla, bli buren, åka vagn.

    du har tydligen inte förstått syftet med sele. tänk efter lite innan du skriver vidare.

  • FamiljenPeura

    Vi hade sele på vår äldsta....

    Inte jämt men tex på bilmässa och på marknad. Han ville inte sitta i vagnen och sprang som en tok... Han lärde sig iaf och vi hade koll så han varken försvann i folkmängden eller repade bilar

  • Angel 1982

    Jag har egentligen ingen större åsikt om det.Har aldrig använt något liknande, och kommer nog aldrig att göra. Men sen har jag inte haft så stora problem med barn som springer iväg heller.
    Jag studerade en pappa och dennes barn på en finlandsfärja en gång. Barnet, ca 2 år gammal var sjövild och sprang överallt trots flera tillsägelser.Samma pappa hade även en liten bebis på ca 6-7 mån i vagn. Han försökte springa efter 2 åringen så gott han kunde,men till slut blev situationen ohållbar. Så han satte på barnet en sele med koppel till. Då kunde han inte springa hur som haver. Utan pappan hade koll på honom.
    I såna lägen tror jag att sele är bra.Väldigt bra!Både för barnets och förälderns skull.
    Pappan slipper oroa sig och springa som en dåre efter honom, o samtidigt försöka ha koll på minstingen i vagnen.
    Och barnet slipper känna paniken när han försvinner i folkmängden, och inte hittar sin pappa.

  • ragatan

    Är det bara antingen eller? Barn med sele/koppel får röra på sej, hela tiden. Barn utan sele/koppel sitter stilla i vagnen, hela tiden, alltjämt.
    Det finns säkert barn som för sin egen skull behöver sele/koppel i vissa situationer. Eller föräldrar som pg av olika orsaker behöver använda sele/koppel på sina barn, ex synnedsättning osv.
    Men det stora flertalet barn dör inte av att sitta i vagnen under tiden man uträttar ärenden i tätbefolkade städer, går efter högt trafikerade gator eller efter farliga stigar. De allra flesta barn har (förhoppningvis) tillfälle och möjlighet att röra sej fritt utomhus tillsammans med vuxna/under uppsikt av vuxna tillräckligt många timmar för att överleva en stund i vagn. Och hur långt orkar ett barn som behöver använda vagn gå? Mina barn slutade helt med vagn strax före de var 4 år och då klarade de av att gå på stan några timmar, samt att hålla mej eller sin pappa i handen utan att sticka iväg. Men före det fick de sitta i vagnen om vi måste ner på stan.
    Varför är de så hemskt att lära barn att hålla koll på sina föräldrar och att inte springa bort? Det är väl som att lära barn att äta med bestick, uträtta behov på toaletten, sova i sin säng, visa hänsyn och ta ansvar?

  • fia87

    Jag skulle aldrig använda det på min son.Ett tag stack han så fort han fick chansen, men vi var stenhårda på att om han inte klarade av att hålla sig i närheten av oss samt att hålla handen när vi går på ställen där det kör bilar eller då det är mycket folk fick han sitta i vagnen. Han lärde sig rätt snabbt, även om han sticker iväg för att testa gränserna. Han vet vad som gäller, och det tror jag inte han hade lärt sig så fort om han hade haft ett koppel/en sele.

    Har man tvillingar kan jag dock förstå att man kan vara tvungen till att använda det.

  • FallenMadonnaWithTheBigBoobies
    ragatan skrev 2009-08-07 10:30:47 följande:
    Är det bara antingen eller? Barn med sele/koppel får röra på sej, hela tiden. Barn utan sele/koppel sitter stilla i vagnen, hela tiden, alltjämt. Det finns säkert barn som för sin egen skull behöver sele/koppel i vissa situationer. Eller föräldrar som pg av olika orsaker behöver använda sele/koppel på sina barn, ex synnedsättning osv. Men det stora flertalet barn dör inte av att sitta i vagnen under tiden man uträttar ärenden i tätbefolkade städer, går efter högt trafikerade gator eller efter farliga stigar. De allra flesta barn har (förhoppningvis) tillfälle och möjlighet att röra sej fritt utomhus tillsammans med vuxna/under uppsikt av vuxna tillräckligt många timmar för att överleva en stund i vagn. Och hur långt orkar ett barn som behöver använda vagn gå? Mina barn slutade helt med vagn strax före de var 4 år och då klarade de av att gå på stan några timmar, samt att hålla mej eller sin pappa i handen utan att sticka iväg. Men före det fick de sitta i vagnen om vi måste ner på stan. Varför är de så hemskt att lära barn att hålla koll på sina föräldrar och att inte springa bort? Det är väl som att lära barn att äta med bestick, uträtta behov på toaletten, sova i sin säng, visa hänsyn och ta ansvar?
    Jag tror att det inte handlar så mycket om att barn far illa av att sitta i vagn som det handlar om att vissa barn avskyr att sitta i vagn när de börjat gå. Nyhetens behag att kunna röra sig. Och vill man då ha ett barn som står som en sprättbåge i selen i vagnen och vrålar för att det inte vill sitta där? Då kan ju sele vara ett bra alternativ i folksamlingar eller andra riskabla omgivningar. En del barn går ju redan innan de fyllt ett och då är det svårt att lära dem att de måste hålla handen och akta sig för bilar.

    Jag hade ingen sele på min dotter när hon var liten. Men så satt hon oftast ganska snällt i vagnen. Vilket var tur eftersom jag har kronisk foglossning och så pass ont i ländryggen att jag inte klarar av att bära några längre sträckor. Får jag fler barn kommer nog en sele att inhandlas. Inte för att ha jämt, men för att det kan vara bra ibland.
  • Glamrockare
    ragatan skrev 2009-08-07 10:30:47 följande:
    Är det bara antingen eller? Barn med sele/koppel får röra på sej, hela tiden. Barn utan sele/koppel sitter stilla i vagnen, hela tiden, alltjämt.Det finns säkert barn som för sin egen skull behöver sele/koppel i vissa situationer. Eller föräldrar som pg av olika orsaker behöver använda sele/koppel på sina barn, ex synnedsättning osv.Men det stora flertalet barn dör inte av att sitta i vagnen under tiden man uträttar ärenden i tätbefolkade städer, går efter högt trafikerade gator eller efter farliga stigar. De allra flesta barn har (förhoppningvis) tillfälle och möjlighet att röra sej fritt utomhus tillsammans med vuxna/under uppsikt av vuxna tillräckligt många timmar för att överleva en stund i vagn. Och hur långt orkar ett barn som behöver använda vagn gå? Mina barn slutade helt med vagn strax före de var 4 år och då klarade de av att gå på stan några timmar, samt att hålla mej eller sin pappa i handen utan att sticka iväg. Men före det fick de sitta i vagnen om vi måste ner på stan.Varför är de så hemskt att lära barn att hålla koll på sina föräldrar och att inte springa bort? Det är väl som att lära barn att äta med bestick, uträtta behov på toaletten, sova i sin säng, visa hänsyn och ta ansvar?
    Varför är det så hemskt att lära barn att hålla koll på sina föräldera o att inte springa bort?

    skojar du med mig nu!!! snälla säg att du driver med mig!!! tror du verkligen att du är den ända som försöker lära dina barn detta *skrattar så jag får ont i magen*

    Ifrån det att min son var ca 2 år 3-4 månader alltså sedan juli/augsti förra året har han varit i värsta trots åldern (nu använde vi inte ngn sele på honom just då men hade behövt) vi tjata o prata om att inte springa bort/iväg varje dag flera ggr om dagen både innan trotet börja o efter o under men det är inte förens nu för ca 1-2 månader sedan som trotsen börja släppa som han faktiskt lyssnar.

    Barn är barn, förstår du inte det, vad då farligt, vad då bli påkörd av en bil jaha gör det ont som när jag slår knät för att man försöker rellatera det till ngt för att säga du dör betyder jack shit!!!!

    min son har sprungit ut 2 ggr i sitt liv i en trafikerad gata första gången det hände, var i början av trotsåldern o den andra nu i april då hans bror precis fötts. Förstår du hur det känns när man försöker gå ut med sina barn o gör allt i sin makt för att de skall ha det bra o kunna gå själva o få leka o de bara hux flux får för sig ngt. Nu var ingen av gatorna värsta lederna utan strax utan för vårat område men där kör  både bilar, bussar o lastbilar med jämna mellanrum.

    När han börja gå vid 10.5 tror du verkligen då att en knapp 1 åring fattar fara vatten, bilar, höjder o gud vet allt tror du verkligen det?

    om det handla om att barn bara skall få gå när man är i skogen eller i en lekpark så hade min son aldrig fått gått mellan 1 års ålder o nu i princip o han älskar o gå.

    O du undrar också ett barn som måste sitta i vagn hur långt orkar de gå, ja min son gick en naturrunda med oss förra sommaren strax över 2 år var han då o gick 6 av 8 km helt själv. Idag som 3 åring kan vi gå ut o gå i skog o mark i flera timmar utan några som helst problem. Han har bara åkt vagn sedan han var 2 år för att vi har tvingat honom vid ngr enstaka tillfällen han vill o kan gå själv o om vi verklgien inte måste (vilket vi inte måste längre) så sätte vi honom inte i  vagn.
    Jag delar inte dina åsikter, men jag är beredd att dö för din rätt att uttrycka dem E.B.Hall
  • hannaliza
    ragatan skrev 2009-08-07 10:30:47 följande:
    Varför är de så hemskt att lära barn att hålla koll på sina föräldrar och att inte springa bort? Det är väl som att lära barn att äta med bestick, uträtta behov på toaletten, sova i sin säng, visa hänsyn och ta ansvar?
    Det är väl inte hemskt utan jättebra att lära sina barn det. Vi håller på för fullt med alltihop!

    Än kan min kille på 2,5 inte gå på toa helt själv, inte äta med bestick helt och hållet, inte hålla koll på mej eller mannen när vi är ute och framför allt inte ta ansvar för att hålla kollen.

    Vi bor i en storstad och har ingen bil så det blir många sträckor att ta sig. Då är det inte alltid roligt att sitta i vagnen och min son är en riktig rymmare... det är inte något vi kan göra mycket åt - vi jobbar på det

    Dessutom är min man över två meter lång, så det är inte helt bekvämt för vår pojke att gå och hålla honom i handen, betydligt bekvämare att gå med sele. Betydligt tryggare för oss också eftersom man får hålla HÅRT i den lilla handen för att inte riskera att tappa taget om han lägger av i full fräs.
  • Liten en
    Taniqua skrev 2009-08-07 10:19:58 följande:
    Har inget sele själv men har tänk kanske skaffa det!!! Varför inte!!??? Jag rent av SKITer I alla andra morsor o farsor som bryr sig om andra mer än sitt egna barn... allt trams snack om koppel hit o dit.... va fan man har juh dem av säkerhets risk... inte hur det ser ut!!!!!!?? ELLER??? Min son har myror i brallan o hatar sitta sitt i vagnen.... ni som kopplar ihop BARN med HUNDAR.... då kan man juh säga ATT: Att ha sitt barn i vagn e lika fel som att gå runt och bära sin hund.... vafasen både hund och barn behöver juh RÖRA sig!!! Och då föredrar jag att ta det säkra före d osäkra!!! Man vill juh ha koll på sitt barn AV KÄRLEK!!!!!! Punkt och Slut töntigt folk!!!!!!
    PRECIS!!!!!
  • Martina1
    Scratchy skrev 2009-08-07 02:02:26 följande:
    Jag håller med dig helt och fullt. Det jag skrev, skrev jag som ett svar på en annan grej som egentligen inte hade med saken att göra.Och det är så jag tycker att selen ska användas, som du beskriver. Det är ju det den är till för.
    Ja ok, då förstår jag. Jag tyckte väl att det var lite konstigt om du pratade om vanliga selar.

    Men det sätt som jag beskriver att jag använder selen på, beror ju på förutsättningar som snabbt kan ändras. Om vi skulle bli tvugna att flytta till ett mindre barnvänligt område så skulle jag använda selen mycket mer till exempel. Jag vill gärna att mitt barn får röra mycket på sig för att stärka skelettet och jag vill att han ska få motion.
Svar på tråden barn i "koppel", sele med lina