barn i "koppel", sele med lina

När vi var i skottland för ngr år sedan såg vi att de hade sina små barn i halsband med koppel. Gucci var det till och med!! Så en sele o koppel är väl kanske inte så illa när man tänker efter? men för oss får det nog räcka med hunden i sele

Jag har sett en kvinna gå med sitt barn i sele...på Knalleland, i Sveriges metropol Borås....en förmiddag strax före löning minns jag med...Varför?? Så många invånare är vi faktiskt inte...alla 100 000 är inte där ett par dagar innan löning. Jag funderar på det fortfarande ibland...måhända att jag inte har ett liv...

kan kanske säga att det var en old school sele, som man tar runt bålen och fäster i ryggen...kopplet var ch 1,5 meter

Det KAN ju vara så att ungen smiter konstant ( Och jag vet att vissa tycker att man hellre skall uppfostra sin 1½-åring till att inte göra det... :-S ) och att mamman har höftproblem och inte kan springa. Eller precis vad som helst.

Haha, jag vet inte huruvida du har ett liv eller ej men det finns troligen en orsak. Och så länge ungen är nöjd och glad så fattar jag inte hur det kan störa folk ( och nu menar jag folk i allmänhet - inte just dig - jag bara citerar dig och svävar vidare. Bara så det inte blir några missförstånd här ).
Jag hade också reagerat om ungen låg på golvet och gallskrek medan morsan helt oberörd släpade ungen i koppel genom Knalleland.

Jag har starka band till england, där är det inte ovanligt att barn kidnappas mitt på blanka dagen, därav en rigorös bevakning av de små som följd..

Här har vi varit förskonade från att det sker, men jag har tagit den läran till mig.. Detta efter att ha varit på ett stort köpcentrum med mina två äldsta barn, vi var o julshoppade.. Dagen efter fick vi veta att en kvinna förlorat båda sina barn på samma köpcentrum!! Hon stod i en "kiosk" det ena barnet stod brevid henne och hennes under 6 månader gamla bebis låg i barnvagnen.. När hon bad expediten om hjälp slog de till, de sprang iväg med hennes barn.. Hon sprang efter, men efter en kort bit kommer hon på barnvagnen!! Hon vänder sig om o ser dem ta det andra barnet o fly åt andra hållet... Barnen återfanns inte under den tiden jag var kvar i england.. Så hur det gick har jag verkligen ingen aning om..

Bara några dagar senare var det tyvärr min tur att få uppleva den skräcken.. Mina två barn skulle passas av morfar medan jag o min mor for till stan en snabb sväng.. När vi kom hem upptäckte jag att de var borta.. och okej ingen sele hade hjälpt där.. MEN jag har upplevt rädslan, smärtan och chocken, det vill jag aldrig mer uppleva.. vi fick iaf flera polishundar som spårade, en helikopter med värmekamera som sökte av området efter kroppar, ja mina barn befarades omkomna.. och ett tjugotal poliser, däribland polischefen självt som hjälpte till i letandet..

Mina barn återfanns vid liv, men som sagt, kan jag motverka det med en sele när vi är i folkmassor eller liknande, då använder jag sele..

Jag är ledsen för mitt långa inlägg, jag ber om ursäkt..

Jag hade nog kunnat vara en morsa som släpar sin gallskrikande unge i sele.... o han skulle verkligen skrika med... för att han inte kan rymma men ist för sele med koppel så e det (typ) karlssons klister i vagnen som gäller.... icke sa nicke att han får gå själv (snart 3 år) totalvägrar att lyssna, sticker vid minsta mikrochans... men mina nerver e räddad av vagnen + selen däri

Hans storebror lyckades med konsstycket att göra ett försvinningsnr på liseberg vid 3-4 års ålder o förkortade mitt liv med minst 15 år på kuppen.... gör inte om det igen...

Jag har ofta funderat på sele, ffa på mellan. Han är ett smitarbarn. Det fanns inte en rimlig chans att jag skulle kunna springa efter honom när han var mindre (höggravid med svår foglossning) och min lösning var att ha vagn till honom. Han var inte nöjd över det, men så fick det bli.

Nu är han äldre och då är det storasyster som kutar iväg istället...

Jag skiter i vad andra tycker. Jag har hellre koll på barnen än bryr mig om folk skulle se snett på det hela. Är ju inte deras bekymmer om dom sticker ut i vägen och blir påkörda eller försvinner i en affär.

Och nej, jag kan inte hålla alla i handen, har fler barn än händer .

Om vi diskuterar det här längre kommer jag säkert att skaffa mig en passionerad åsikt om det hela!

En del tycker de är användbara, en del tycker inte de är användbara.

Beror nog på barnets personlighet, på förälderns personlighet, och på tillfället.

(Men givetvis ska de inte sitta om halsen utan om bålen isf)

fam kaos skrev 2009-08-06 19:53:46 följande:

jo, faktiskt så har vi det mer eller mindre, annars skulle det knappast kallas funktionshinder. nu finns det ju olika sorters diagnoser inom autism men den 9-åriga tjejen har är ju den milda formen. autism är bra mycket värre än asperger-enligt mig.
exempelvis så gissar jag att tjejen lyssnar till sitt namn, kan prata och man kan föra en dialog med henne även om den kan se annorlunda ut. Inget av detta kan jag göra med mitt barn. han förstår inte sitt namn, fattar inte när jag säger att maten är klar m.m. Han är uppe i det blå _hela_ tiden.
Kommer det fortsätta som det är idag så hamnar han med _stor_ sannolikhet på ett boende sen när han är gammal nog för det. Så visst fan är det jobbigare än att ha ett normalstört barn. Självklart finns det de normalstörda som är mer krävande dom med. Men nu var det min son jag pratade om och han ÄR väldigt krävande vad det gäller uppsikt, mycket mer än vad hans normalstörda kusin behöver som är i samma ålder.

Jag håller med dig helt och fullt. Det jag skrev, skrev jag som ett svar på en annan grej som egentligen inte hade med saken att göra.

Och det är så jag tycker att selen ska användas, som du beskriver. Det är ju det den är till för.