barn i "koppel", sele med lina
vad tycker ni om det, om ni ser det ute på stan tex?
-
Du måste logga in för att rösta eller se resultatet av omröstningen. -
Svar på tråden barn i "koppel", sele med lina
-
Låter precis som min son.annbom skrev 2009-08-07 14:04:40 följande:Sådana här kommertarer vill jag bara spy åt och sedan så hoppas jag att personen som har skrivit det ska få en son som min. Jag och min man lägger nog ner betydligt mer tid till att "lägga manken till" än vad du kan i din vildaste fantasi kan ana. Alla barn är inga valiumbarn som går snällt bredvid mamma och pappa och blir livrädd när mamma eller pappa inte är i närheten. Min son har struntat i om vi har varit i närheten eller inte om han har sett något intressant. Vi har testat honom och han blir inte rädd det minsta när han inte hittar oss utan sjunger och börjar leta efter oss.Han har också rymt från dagis bara för att det fanns tillfälle till det och utanför är ju intressant. Att höja sig själv till skyarna och tro att man är fullkomlig bara för att man har klarat av att få ett stillsamt, följsamt barn är patetiskt. Jag har klarat av att få 4 sådana innan min lille son så jag vet att det inte krävs så mycket av en som förälder till det.
Vi har testat honom när vi varit i en park och han sprang ett par hundra meter innan han ens sneglade efter oss. Min mamma som jobbat med barn och gärna passar alla sina barnbarn vägrar att gå utanför gården med honom utan sele. Hon vill INTE ansvara för honom på egen hand om det är det minsta trafikerat eller osäkert runt omkring. Han är helt orädd och väldigt impulsiv.
Ändå lägger vi verkligen "manken till" - det måste vi ju! -
Alla barn är inte som din dotter? Eller du tror verkligen det? Jag lät likadan som du med mitt första. Sen kom mellankille och tro mig. Jag har fått äta upp mycket MEN har också lärt mig ödmjukhet inför att barn är olika.emajk skrev 2009-08-07 12:19:53 följande:Och jag förstår inte varför man ska ha hund i koppel Funkar ju bra utan när man lägger manken till, men just det, det ska man ju inte behöva göra. Samma gäller min dotter, har inte behövt sele på henne och hon har förstått allvaret i min ton när jag begränsat hennes ev. farliga eskapad. Lägg manken till och slipp sele. Det är verklig frihet.
Min 16- månaders förstår inte när det är allvar och det spelar ingen roll vem som säger åt honomn eller i vilken ton. Det hjälper inte heller att lyfta bort honom ett x antal gånger. Hade varit jättelycklig om det fungerat men tyvärr. Därför sätter jag hellre på en sele för annars får jag antingen spänna fast honom i vagnen. Då skriker han hysteriskt och står i båge. Detta kan han göra LÄNGE! Nästa alternativ är att jag jagar honom. Det betyder att jag får SLÄPA honom i armen eller att jag inte kommer någonstans! Med sele får han gå, jag kan ägna mig åt att säga till honom på ett bra sätt UTAN panik i rösten efter ha räddat honom att bli överkörd 1 gång i minuten. Välkommen hem till mig och lär min son att lyda! -
Nä tonen spelar inte roll för alla barn...Kyanita skrev 2009-08-07 15:05:55 följande:Alla barn är inte som din dotter? Eller du tror verkligen det? Jag lät likadan som du med mitt första. Sen kom mellankille och tro mig. Jag har fått äta upp mycket MEN har också lärt mig ödmjukhet inför att barn är olika. Min 16- månaders förstår inte när det är allvar och det spelar ingen roll vem som säger åt honomn eller i vilken ton. Det hjälper inte heller att lyfta bort honom ett x antal gånger. Hade varit jättelycklig om det fungerat men tyvärr. Därför sätter jag hellre på en sele för annars får jag antingen spänna fast honom i vagnen. Då skriker han hysteriskt och står i båge. Detta kan han göra LÄNGE! Nästa alternativ är att jag jagar honom. Det betyder att jag får SLÄPA honom i armen eller att jag inte kommer någonstans! Med sele får han gå, jag kan ägna mig åt att säga till honom på ett bra sätt UTAN panik i rösten efter ha räddat honom att bli överkörd 1 gång i minuten. Välkommen hem till mig och lär min son att lyda!
Häromdagen blev jag ordentligt arg på min son (i en farlig situation) och röt till riktigt ordentligt åt honom för att han skulle lyssna. Han skratttade och sa: "Jag är inte ett dugg rädd"... och det vill jag ju inte att han ska vara heller - bara att han ska lyssna lite, lite
-
Ja och när du är klar hos Kyanita kan du hjälpa till hos oss med vår son som är exakt likadanKyanita skrev 2009-08-07 15:05:55 följande:Alla barn är inte som din dotter? Eller du tror verkligen det? Jag lät likadan som du med mitt första. Sen kom mellankille och tro mig. Jag har fått äta upp mycket MEN har också lärt mig ödmjukhet inför att barn är olika. Min 16- månaders förstår inte när det är allvar och det spelar ingen roll vem som säger åt honomn eller i vilken ton. Det hjälper inte heller att lyfta bort honom ett x antal gånger. Hade varit jättelycklig om det fungerat men tyvärr. Därför sätter jag hellre på en sele för annars får jag antingen spänna fast honom i vagnen. Då skriker han hysteriskt och står i båge. Detta kan han göra LÄNGE! Nästa alternativ är att jag jagar honom. Det betyder att jag får SLÄPA honom i armen eller att jag inte kommer någonstans! Med sele får han gå, jag kan ägna mig åt att säga till honom på ett bra sätt UTAN panik i rösten efter ha räddat honom att bli överkörd 1 gång i minuten. Välkommen hem till mig och lär min son att lyda!
-
Till er som verkligen tror på att barn med sele inte uppfostras alls.. Eller att de har selen på sig dygnet runt och inte får röra sig fritt..
Snälla ni, att ens tänka så om de som väljer att använda sele eller koppel, är inte det rätt trångsynt??
Jag har skrivit tidigare inlägg om barnens impulsivitet, och omognad som orsakar all huvudvärk för många föräldrar som endast vill kunna ta barnen med på en promenad utan att få hjärtinfarkt pga skrämse,l eller hastiga språngmarscher, efter ett barn som endast ser tjusningen i att mamma/pappa springer med högröda ansikten efter dem med en röst som låter urlöjlig för att de försöker maska bort panik/ilska/younameit.. Skitskoj...
Dessa föräldrar tar faktiskt sitt ansvar, det handlar inte om bekvämlightet som många verkar tro...
Människor är som viner; med åren blir de dåliga surare och de goda bättre...
-
Hehe, låter som en fullkomligt normal kille! Min lille sprang rätt ut i gatan för ett tag sedan (innan selen) och jag fick precis tag i honom. Han fick ett par blåmärken och nästan armen ur led och jag skrek på honom (jag var livrädd). Han bara skrattade och sprang ut igen... Tror inte han är rädd för mig heller... *S*hannaliza skrev 2009-08-07 15:17:00 följande:Nä tonen spelar inte roll för alla barn...Häromdagen blev jag ordentligt arg på min son (i en farlig situation) och röt till riktigt ordentligt åt honom för att han skulle lyssna. Han skratttade och sa: "Jag är inte ett dugg rädd"... och det vill jag ju inte att han ska vara heller - bara att han ska lyssna lite, lite
-
jo, faktiskt så har vi det mer eller mindre, annars skulle det knappast kallas funktionshinder. nu finns det ju olika sorters diagnoser inom autism men den 9-åriga tjejen har är ju den milda formen. autism är bra mycket värre än asperger-enligt mig.exempelvis så gissar jag att tjejen lyssnar till sitt namn, kan prata och man kan föra en dialog med henne även om den kan se annorlunda ut. Inget av detta kan jag göra med mitt barn. han förstår inte sitt namn, fattar inte när jag säger att maten är klar m.m. Han är uppe i det blå _hela_ tiden.Kommer det fortsätta som det är idag så hamnar han med _stor_ sannolikhet på ett boende sen när han är gammal nog för det. Så visst fan är det jobbigare än att ha ett normalstört barn. Självklart finns det de normalstörda som är mer krävande dom med. Men nu var det min son jag pratade om och han ÄR väldigt krävande vad det gäller uppsikt, mycket mer än vad hans normalstörda kusin behöver som är i samma ålder.Fast nu pratar jag om rent generellt, inte dig personligen. Aspergers är en form av autism så hon har Autism precis som ditt barn.
Man kan som jag skrev inte säga att föräldrar till barn med Autism AUTOMATISKT har det jobbigare än föräldrar till "normalstörda" barn för det stämmer inte i alla fall.
Min son utreds även han för någon form av Autism och det de är inne på är Infantil Autism som är en något ovanlig och väldigt krävande form av Autism, men jag skulle ändå inte våga mig på att säga att vi har det jobbigare med honom än ALLA andra föräldrar till "vanliga" barn har det med sina. -
Ok.Ess skrev 2009-08-07 10:22:10 följande:Försvinnaren fyller snart 4, nu behöver vi ingen sele längre för hon lyssnar mer på oss nu. -
Har kanske stor mankeGlamrockare skrev 2009-08-07 12:21:13 följande:o du menar att det bara är du som lagt manken till? men på många inlägg tycks sele är enda alternativet till att sitta i vagn. Sele borde vara sista utväg.
-
¨Det skulle jag gärna göra!Kyanita skrev 2009-08-07 15:05:55 följande:Alla barn är inte som din dotter? Eller du tror verkligen det? Jag lät likadan som du med mitt första. Sen kom mellankille och tro mig. Jag har fått äta upp mycket MEN har också lärt mig ödmjukhet inför att barn är olika. Min 16- månaders förstår inte när det är allvar och det spelar ingen roll vem som säger åt honomn eller i vilken ton. Det hjälper inte heller att lyfta bort honom ett x antal gånger. Hade varit jättelycklig om det fungerat men tyvärr. Därför sätter jag hellre på en sele för annars får jag antingen spänna fast honom i vagnen. Då skriker han hysteriskt och står i båge. Detta kan han göra LÄNGE! Nästa alternativ är att jag jagar honom. Det betyder att jag får SLÄPA honom i armen eller att jag inte kommer någonstans! Med sele får han gå, jag kan ägna mig åt att säga till honom på ett bra sätt UTAN panik i rösten efter ha räddat honom att bli överkörd 1 gång i minuten. Välkommen hem till mig och lär min son att lyda!