Bebisar födda v.32-34

Min "gigant" i detta sammanhang, Lukas vägde 2430 när han föddes och dippade lite över 12% så han var nere på 2100. Hans viktvändning kom inte förrän 14 dagar efter att han föddes. Idag är han en superpigg 7-månaders på 6700 gram och 63 cm. Ingen lillkille längre med andra ord!

Sofia vägde 2925g och var 44 cm lång vid födseln i v 34+6. Efter 1 vecka på BB spec vägde hon 2600g och höll fortfarande på att tappa i vikt, så hon fick läggas in på neonatal för sondmatning. Efter några dagars sondmatning så kom viktuppgången och vi kunde åka hem på permission. Skönt.
 Jag kände mig som en urusel mamma när jag inte kunde få i min nyfödda dotter den mat som hon verkligen behövde. Hon blev bara tröttare och tröttare och  jag försökte på alla sätt att få i henne mat, genom amning, bröstmjölk på kopp mm. Samtidigt som personalen sade till mig hela tiden att det var så viktigt att hon fick i sig mat. Jag blev så stressad av detta så till slut satt jag bara och grät på rummet
Är det någon som känner igen situationen? Det är inte roligt att den första tiden med dottern skulle bli så fruktansvärdt jobbig. 

Nu är hon 8 månader om en vecka, snart 7 månader korrigerat. Hon håller på att lära sig att sitta ordentligt och hon börjar att röra sig bakåt när hon ligger på mage.
Vid 7 månaders ålder så vägde hon 8600g och var 64,2 cm lång.
Så hon är kort och kompakt!  

KH: Det är inte konstigt alla att du kände pressen och kanske tom att du inte dög som mamma bara för att du inte kunde få i ditt barn tillräckligt med mat själv. Att dessutom få ligga kvar på sjukhuset känns ju kanske skit bara det i sig. Jag måddde pyton när jag låg på neo i 12 dagar. Kände mig ensam, övergiven, otillräcklig och ledsen!
För mig var et en kombination av händelser som gjorde livet till skit:

Sonen kom för tidigt men mådde toppenbra men han blev ju ändå ifråntagn mig och fick ligga i sovsal med andra barn och man fick ingen "privat" tid med honom alls. Min farfar dog några timmar efter att sonen föddes, jag fick akut barnsängsfeber och blev dödssjuk på bara nån timma, när man pumpat mjölk skulle man ställa flaskan på en kall bricka i korridoren (det kändes hemskt att se min lilla skvätt mot de andras halvfulla flaskor), Lukas fick gulsot precis när vi höll på att bli utskrivna så vi fick stanna längre.......... Men värst av allt kanske var att inte få vara hemma med familjen, inte få krama äldre sonen när jag ville...

Sambons jämförelse med Hinseberg stämde och jag grät på rummet i min ensamhet varje kväll, gärna i duschen för att vara säker på att få vara själv!

KH: Du får se på hennes storlek idag!!! Hon är ju stor och har ju tagit igen allt! Lukas är nästan 7 månader, han väger 6800 och är 62-63 lång.....

K H - Kan också känna igen mig i det du beskriver och gått igenom. Känner också en stress och press och det är lätt till tårar stundtals. Har pumpat från första kvällen efter snittet..frustrerande i början när det kom så lite men sen har det ju blivit mer och mer. Personalen är på mig nu och frågar om jag pumpar, ammar etc..och jag GÖR det, gör mitt bästa säger jag. Inte lätt med tvillingar på 1500 g var att bara hitta tekniken på en gång..de är ju inte så "uthålliga" än. Svårt att veta hur mycket de får sig av amningen så resten blir på flaska. Kanske blir de vana med den men eftersom jag inte får vara på sjukhuset hos dom som inneliggande så är det praktiskt omöjligt att vara där hos dom dygmet runt (bor i Dubai och här fungerar det så) De äter ju mer och mer nu båda för varje dag och där kan jag känna att jag inte hinner med med pumpning så det mättar de båda små liven så småningom...med det får bli det som blir.. jag får acceptera att ersättning är ok det med för det viktigaste är att de får i sig nåt.

Jag fick mata L var 3:e timma (sond och pumpmjälk i början). Det var samma rutin hela tiden, avklädning, vägning, påklädning, matning, avklädning, påklädning, blöjbyte. Rutinen tog strax över en timma och så 2,5 timmars sömn och sen samma sak igen. Jag var så slut när jag kom hem från sjukhuset.

Bra inställning! Det är väl stressigt nog med två små ändå.

Nja, amningen krånglade ganska mycket. Känns som om man kan skriva en uppsats snart om det.

Det började med att hon inte var intresserad för hon var för trött. Ska kanske tillägga att hon föddes i v. 31. Sedan blev hon piggare, men blev inte nöjd med greppet. Troligen för att hon hade så liten mun och inte så mycket kraft att suga in bröstvårtan. Efter att ha trilskats i 3 veckor provade jag amningsnapp. Då ammade hon hela 20 min för första gången. Nackdelen med den var att de inte får ut lika mycket mjölk i varje sug, så amningstillfället tar lite längre tid. När vi drog sonden så gick hon inte upp i vikt av enbart amning, så vi började komplettera med flaskmatning av pumpad mjölk. Jag fortsatte flaskmata och pumpa efter varje amning och det var troligen mitt misstag. Efter en månad så vägrade hon ta bröstet och låg och skrek efter flaskan eftersom det var mindre ansträngande att äta så. Jag försökte amma utan amningsnappen också, men hon ville inte det heller. Jag fortsatte pumpa, men var tvungen att minska till bara 4 ggr om dagen för jag var så stressad och sliten. Det hade tagit mig 9-11 timmar om dagen att amma, flaska och pumpa eftersom Amanda hade lindrig kolik och bara ville vara i famnen hela tiden. Jag minskade ner pumpningen ännu mer och spädde ut med ersättning tills hon var 7 månader.

Det jag skulle göra annorlunda om det händer igen är att försöka ge flaska bara ett par gånger om dagen för att hon inte skulle vänja sig. Samt ge ersättning mycket tidigare och bara pumpa om jag orkar och inte så många gånger per dag. Amningsnapp fungerar för en del, så jag vill inte avråda till det. Vissa kan träna bort den när barnet blir äldre och starkare också.

Amningen kan komma igång bra för många prematurer också, men för många är det en svårare start eftersom bebisarna inte orkar eller så kan mamman sina av den stress det innebär att föda för tidigt och vara på neo.

Jag tycker det ser lovande ut att din pojke redan är intresserad och även om amningen blir jobbig och inte funkar, så har du gett dem din mjölk den första tiden.

Iorlina: Jag hade ungefär samma rutiner som du hade på sjukhuset. Man blev så stressad av det och man mådde så dåligt över situationen så att man hade inte tid att njuta av den lilla nyfödda.
 Det kanske inte var så man ville ha sitt första minne av tiden med sin nyfödda bebis.
Personalen sade att det var så viktigt att ta nakenvikten på henne hela tiden innan och efter hon hade ätit så det blev ett väldigt jagande på den där vågen hela tiden som aldrig stod på samma ställe. Ock man blev så besviken när hon inte hade gått upp något alls utan ner när man trott att de hade fått i sig maten ordentligt.

Sedan på neonatal så personalen till mig att det räckte med en nakenvikt på morgonen, där släppte stressen ganska mycket.

Frappuccino: Min dotter hade blåsljud på hjärtat men det växte bort efter några dagar. I vilken vecka är dina tvillingar födda? Hur fungerar sjukvården i Dubai då? Fanns det inga platser på sjukhuset för dig eftersom du inte fick vara inneboende där eller får inga föräldrar  vara det?

Min erfarenhet var att det var jobbigt och otroligt stressande att pumpa på sjukhuset när vi låg inne. Men så fort vi kom hem gick det jättebra det var som att lösa upp en knut. Så håll i amningen så mycket du orkar så kan det lösa sej när du kommer hem.