Tobias tackar för gratulationerna.
Grattis till alla underbara barn som har fyllt och snart fyller 3 år.
Tänkte ge ifrån mig ett livstecken.
Livet segar vidare, jag kämpar varje dag. Min man och jag går på Familjerådgivning, började redan i somras med rådgivaren var hemsk, fick bytt till en jättebra kvinna.
Ibalnd kan det gå en dag utan jag funderar på allt hämskt som hänt, liksom att det finns dagar då jag inte tänker på annat. Men som sagt, vi kämpar. Men jag vet bara inte hur man skall överleva riktigt.
Min man mår jättedåligt, jag mår jättedåligt, men vi fungerar förvånansvärt bra i vardagen. Grälar ingen ting.
Graviditeten flyter på. Har gått hos Aurora ett par gånger och har nu fått tid tillsnittläkare. Går hos psykolog på MVC för att arbeta med att knyta an till detta barn som jag idag inte vill ha.
Jag får mcyekt stöd och hjälp både på jobbet och MVC så jag känner mig väl omhändertagen. I morgon skall jag träffa läkaren på MVC och få medicinering, dels för min nuvarande depression och i förebyggande för förlossningsdepression.
Fördelen med graviditeten är att hade jag inte haft den, trotts att jag inte vill ha barnet. Hade jag varit borta sedan länge, så illa är det tyvärr. Därför har jag en stor rädsla för vad som kommer hända då barnet är ute och jag börjar focusera på allt annat.
Men som sagt, inget ont som inte har något gott med sig.
Jag har haft en lätt graviditet, foglossningarna har hållt sig i schack, inte ett massa illamående. Men förra veckan förändrades det. Fick smärtsamam sd så fort jag röde på mig. Har ständigt värk imagen, och idag har jag haft mensliknande värk hela dagen tillsammans med värk i ryggen. Så, det kanske blir en vanlig förlossning för mig i varjefall denna gång.
Skall få min livmodertap kontrollerad imorgon så det inte har börjat ske förändringar på den.
Förutom allt detta... är det ganska bra :)