skäms för min förlovningsring

TS: Du skriver att ni är katoliker. Du vet om att ni har krånglat till eran möjlighet att gifta er katolskt i och med att ni skaffat barn innan ni är gifta.. MÅnga (de flesta) katolska präster vill inte viga er,inte heller döpa erat barn

Jag har fattat det så hela tiden att förlovningsringen är väldigt enkel i guld eller silver, möjligen vitt guld utan diamanter eller andra ädelstenar, möjligen ett litet mönster av nått slag. Sen själva förlovningsringen skall vara med stenar och den som ska vara påkostad!

Jag hade en helt slät silverring först, men av nån orsak tålde jag den inte så fick en ny av min sambo i julklapp, den var inte alls spec. dyr (gick på runt en tusenlapp har jag för mig) men har ändå fyra små diamanter...en av de finaste ringar jag ägt i mitt tycke! Första förlovningsringen har jag dock i en kedja runt halsen, för där går det bra att ha den av nån anledning...

Jag tycker det är lite fånigt att bli besviken över en förlovningsring på det sättet, bättre att slå på stort på själva bröllopet, och det är ju trots allt innebörden av ringen som betyder nått och inte själva ringen i sig.

Sen att du har så fånig familj är ju lite knepigt, jag skulle nog bara bett dem att knipa käft.

Beror väll på ekonomi, har man råd så har man, annars inte.

Tycker det var bra att du beställde till vad du vill ha till ringen, då blir det ju den ringen du vill ha

och som någon skrev ts. är man kräsen så bör man ju tillsammans välja ut ringar istället för att förvänta sig att killen vet exakt vad man tycker om....

tyckte det var romantiskt i sig att gå och titta tillsammans och bestämma gravyren,
det var ju själva vigseln och det som kom efteråt som var det riktigt fina!

Vill ni höra det värsta förlovningssättet så slår vi nog de flesta *S*

Vi förlova oss 14 februari 2000. Hade varit ute och ätit innan, glömt bort ringarna helt och när vi kom hem gick mannen till datorn och jag satte mej framför tv´n. Kom på ringarna och ropa... vi skulle ju förlova oss i dag..
Han lommar ut och hämtar ringarna och sätter sig brevid mej i soffan(tv´n fortf på) och ger mej min ring och han tar på sig sin ring *S* PUSS och sen tillbaks till datorn/tv´n :))

Vigseln var dock mkt mer genomtänkt och vigselringen har han egendesignat med en juvelerare i gbg så det var en överaskning. Den är såå otroligt vacker och jag älskar den. :)

Hihi, ojdå, jag som är så glad och nöjd över min fina ring i silver och järn. Har visserligen tre briljanter i den oxå. Men den är jättefin och passar bra. Det är ju viktigt att man trivs med ringen. För övrigt kan jag ju berätta att min make friade med den enda ring han kunde hitta på Willys, en falukorvsring. Jag hade feber och mådde skitdåligt och fattade först inte varför han stod och viftade med en falukorv och ett knippe tulpaner. Knappast romantiskt, men gulligt och såhär fem år senare är det rätt roligt oxå.

Jag förstår dig! Det är ju jobbigt när man blir besviken över saker som inte blev som man föreställde sig. Just förlovning och bröllop är ju sådana tillfällen som man kanske längtat efter och drömt om länge och då känns det ju jobbigt när det inte blir som man tänkt.

Det verkar som att din man köpt ringar utifrån vad han tycker och inte efter dina önskemål. Ingen av er har ju rätt eller fel egentligen utan det handlar ju bara om olika åsikter. Själva gjorde vi så att vi handlade ringarna efter själva frieriet eftersom vi nån gång hade kommit överens om det innan. Jag visste inte alls vad jag ville ha ens när jag friade till min man.

Nu finns det ju egentligen bara två vägar och gå och det är att:

1. Förlåta och acceptera. Bestäm dig för att bli nöjd med ringen du har och sluta skämmas för den.

2. Gör något åt ringen. Sätt in stenen och förklara för din man att du vill att ringen ska se ut sådär. Förklara att du förstår hur han tänker men vill ändå själv vara med och bestämma eftersom det är din ring och något som du ska ha på fingret (förhoppningsvis) resten av livet.

En idé är ju att sätta in en sten på t ex årsdagen av förlovningen, så blir det lite symboliskt.

(själv har jag bling bling i _båda_ ringarna och tycker att det är snyggt! Det gör man ju precis som man vill med tycker jag!)

Jag förstår inte alls problemet och jag ska vara ärlig.
Har ni gemensam ekonomi?
Om inte, han kanske inte hade råd med dyrare ring.
Jag tycker det är fånigt att gnälla när din sambo gjorde nåt fint.
Det låter barnsligt, otacksamt och bortskämt.
"Min mamma har en sån förlovningsring och hans mamma sån"
Jaha och? Vad spelar det för roll, vad har det med er att göra?
Ringens värde blir ju efter vad ni har råd med.
Han ska väl inte behöva skuldbelägga sig för att kunna köpa en?

Jag hade nog avbrutit förlovningen om jag vore du eftersom det inte passade alls och var helt uppåt väggarna fel.

Ts skriver att hon ville ha den typiska filmförlovningen med diamantring för hon har aldrig sett på film att man förlovat sig och använder en slätplatt ring.
Men som i Usa där dom friar och trär på en ring med sten på deras blivande bruds finger. Det är ringen dom kommer gifta sig med. Oftas som här i sverige är det inte först förlovningsring och sedan giftemålsring. Dom kör med samma ring hela tiden.
Kanske inte alla då, men många iaf.