BF Juni 2010!

Du behöver med all säkerhet inte vara orolig.. den läskiga fasen brukar inträffa från v.16 o framåt, då man oftast brukar må mkt bättre, svullnaden på magn går nr o den "riktiga" magen kommer o börja växa.. hade likadant med sonen!

Min mage blir oxå mindre under vissa perioder och ibland rör sig bebis mindre..Snart har  vi RUL tjejen och då ska du se att  din bebis växer och sprattlar för fullt

Men jag kände i vilket fall så me sonen o de e vanligt runt den här tiden.Sen har du väl set bebis på ul innan va? Då lever den självklart o mår bra!!

Summer: är i v 17+3 idag, inte heller känt av den på 2 dagar, inte mkt innan heller, men lite fladder då och då... och 2 nätter i rad har jag nu sovit utan att kissa på 8 tim, (innan kissat var annan var tredje timme)... Och tycker också magen är lite mindre, men allt är säkert bra, inte orolig, säkert precis så som de är! Passa på att njut! Vips är vi så stora och gnäller över att vi inte får sova för den sparkar och lever rövare!

Jag fick precis som du fast tidigare i graviditeten. Var övertygad om att bebisen dött För hur 17 kan ALLA symtom bara försvinna över en natt sådär?Men det kan de uppenbarligen för bebisen levde i allra högtsa grad! Jag fick förklarat förmig att OM det nu hade varit så att bebisen verkligen dött så betyder det iaf inte att alla symtom försvinner. Alla gravidhormoner är ju kvar i kroppen ändå.Och att magen blivit liten och mjuk som du beskriver tyder heller inte på att något hänt med bebben. För om det hade gjort det så hade magen ändå varit lika stor.Vare sig bebis,mage eller livmoder KRYMPER ju inte om bebisen dör. Den avstannar i växt bara och inget man känner från en dag till en annan.Hormonerna spökar hit och dit och vips så har du din "hårda" kula igen! Idag är tex min mage bara en deg,från att ha varit klotrund och putig.Ligger jag på rygg känner jag INGET alls. Inte ens livmoderkanten.Och det gjorde jag definitivt tidigare.Fladder kände jag massor för en vecka sen men nu är det hellugnt där inne. Inte så mycket som ett bubbel på en vecka ungefär.Fast det är väl den här tiden som kallas för "spökveckor" har jag för mig så nu är det väl bara att vänta till RUL för att få se våra små leva rövare där inne igen Själv funderar jag på att skaffa en "doppler" för att kunna lyssna på hjärtljud hemma när jag känner mig orolig. Kanske kan vara något för dig också? ?-) 

vad kul!jag har oxå rul den 15....

jag har också gått ner om fingrarna, min vigselring är jättestor! är på gränsen till o ramla av hela tiden! Var ju på RUL idag kl 14, och det såg jättebra ut, men hon blev osäker på vilken vecka jag var i för enligt måtten på huvud och lårben som stämde jättebra ihop, så var jag i vecka 16+2, men då tyckte hon det var konstigt att jag inte plussat tidigare än vad jag gjorde, hum... men så jag fick ett ultraljud till om två veckor för o fastställa och man tackar ju inte nej till o få se lille knodden igen och hon berättade könet, en pojke väntar vi!!! men tror inte jag vill säga namnet vi har på honom  

Summer och Ellie: Tack för tipsen Fast pojknamn är det vi redan har som vi är nöjda med , flicknamn är svårare tycker jag... Behöver inte heller vara bundet till att börja på S... Tur det är ett par veckor kvar så man har lite tid på sig att funera

Är de nån mer än mig som har lite små ångest över vikten. Är i v 18 och har gått upp 4-5 kg. Väger ganska mycket sen förut =(Och inte gör det bättre att vi har -20 grader så promenarder är inte att tänka på.

jag tycker det är ledsamt att man ska haka upp sig på vikten när man är gravid.. är ju nästan det första folk frågar: Hur mycket har du gått upp då? Ungefär som att man själv SKA tycka att man blivit tjock och inte gravidvuxit..En sak är väl om man är överviktig så det är farligt för hälsan..Jag har väl ca 5 kg övervikt från början men har haft "tur" mina graviditeter och bara gått upp 6, 7, 9 och 8.5 kg ändå har jag levt och ätit det jag viljat.. Tror det har lite med gener att göra hur mycket man går upp. Hittills har jag gått upp 3.5 kg och jag vet att dt kommer mera men det är ok.. Tycker vi ska försöka njuta över att vi växer och frodas och ger liv åt en ny människa!Sen kan jag förstå att det blir en helt annan sak om man levt med ätstörningar od som så många tyvärr gör och gjort i dagen samhälle..