Summer

Äldre 23 Nov 14:33

4083 svar

BF Juni 2010!

Joggi skrev 2009-11-23 13:15:09 följande:

Nån mer som har en cykel på 35 dgr eller så? Kom på att jag skulle fråga det.. När jag va hos BM och hon räknar hur långt gången jag är så räknar hon fel! Jag säger klart och tydligt att jag har en cykel på 5 veckor och hade ägglossning 3 veckor efter mensen och sen BIM efter yttligare 2 veckor.12+1 idag BF 5 JuniEnligt BM - 13+1 idag BF 29 Maj.Svaret jag får är "Ja om det är så, så är det ju som du säger, men vi väntar tills ultraljudet och ser".. Gud, jag blir arg! Tycker hon kan lita på mig, säger tom att jag testade med äl-test. Hon känns väldigt väldigt trångsynt och gammaldags och kan bara räkna på de som har en cykel på 28 dgr.....

Jag har också en lång cykel och min barnmorska ville också räkna mig en vecka före tills jag hade gjort UL. Hon var dessutom väldigt virrig och slarvig med allt.
Jag säger bara BYT barnmorska om du inte är nöjd. Det ska jag!

Summer

Äldre 23 Nov 14:37

#2288

annanazell skrev 2009-11-23 14:26:24 följande:

hej tjejer... måste skriva av mig lite. Jag mår inte bra:( min sambo lämnade mig utan förvarning för ca 2,5 v sen:( Vi har varit tillsammans i 5 år och har en son på 3 år. Jag vet inte om jag ska behålla barnet eller inte. Vad tror ni att ni gjort? Jag såg ju fram emot detta barn. Vart hos barnmorskan, på VUL mm, skrivit här. Förberett mig liksom, ni fattar nog vad jag menar. Detta kom som en total chock för mig, fattar ingenting. Vi har ju till och med berättat för de närmaste att vi ska ha en till, åsså lämnar han mig. Det värsta är nog att han är så känslokall.. bara gråter...

Men gumman...vad hemskt! Jag har ju inte er bakgrunds historia men vet du varför han stack och vart? Ville han också ha ett till barn?

Ifall du ska behålla det vet bara du. Har du tid, ork, vilja och ekonomi för att ta hand om honom själv så varför inte, men det är ju ett stort beslut som bara DU kan ta.

Stora kramar! S

Summer

Äldre 23 Nov 17:17

#2310

annanazell skrev 2009-11-23 14:47:40 följande:

Han blev lite chockad, men ändå glad. Berättade för sonen att han skulle få ett syskon och att han hoppades att det skulle bli en pojke. Alltså jag hade ingen aning om detta. Han sa att han inte kände som förr för mig och ville att de skulle vara slut. Och att det hade börjat känt så för en månad sen. Och det gör mej så galen att han bara kan ge upp allt utan att kämpa och sätta sig ner och prata. Det är ju ett hemskt svek det han gjort lämnat mig när jag behöver honom som mest:( För det är klart att man har dåliga månader och känslor går upp och ner i ett förhållande. Men han har liksom bara gett upp och är helt känslokall mot mig. Han har flyttat till sina föräldrar. Men fått veta att han letar lägenhet. Det gör så jävla ont.

Åhhh jag blir så arg!! *gravidhormonerna i taket*
Hur kan han bara göra så? Han får väl ta sitt ansvar och kämpa när han till och med har satt två barn till världen. Har du pratat om familjeterapi? Att hans känslor har dalat en månad är ju ingenting! Okej om han hade känt så ett år, men EN månad?!
Känns som han är väldigt omogen och inte förstår allvaret med att bryta upp en familj.
Jag är så ledsen för din skull, men du kommer att klara detta på ett eller annat sätt!

KRAM

Summer

Äldre 23 Nov 17:19

#2311

stina84 skrev 2009-11-23 14:49:28 följande:

haha ja det gör jag Kände tidigt med dottern med. Var kring denna tiden Svårt att beskriva hur det känns. Men än så länge så känner man att det är långt inne i magen. Känns inte som bubblor eller spasmer i magen som man annanrs kan ha. Hur ska man förklara... Lite som små strykningar, som en fiskstjärt när den simmar, haha. Jag vet inte hur jag ska förklara. Men det känns ju verkligen inte jämt när jag ligger ner. Nu var det igårkväll när jag låg ner på rygg i soffan

Åhhh vad spännande och mysigt! *avis*

Summer

Äldre 23 Nov 21:00

#2326

annanazell skrev 2009-11-23 19:40:09 följande:

Okej tack för hjälpen. Åhhh jag vill att han ska komma tillbaka. Tror ni det bästa sättet är att inte ringa honom och låta han vara ifred istället för att böna och be att vi ska kämpa? För som det är nu så hör inte jag av mig fast jag vill, men jag mår så dåligt efter för han är som en annan person.

Jag skulle försöka ringa och prata med honom, ni måste ju iallafall bli vänner på sikt eftersom ni har barn ihop. Det bästa är om ni kan ses och prata ut, vädra alla tankar och känslor.
Tyvärr kanske du får kämpa lite i motvind...men det är ju värt ett försök.
Men fortsätter han bara vara tvär så skit i honom, du är värd något bättre och kommer träffa någon ny när du är redo igen.

Lycka till!

Summer

Äldre 23 Nov 22:07

#2330

Babycakes79: Hela min graviditet började på gynakuten, det var där jag fick reda på att jag var gravid. Jag har endometrios och trodde att det var omöjligt så vi blev både chockade och överlyckliga.
Veckan efter sa de vid UL att den var borta, att embryot dött och vi blev helt förstörda. Några dagar senare trodde de att jag hade utomkvedshavande (vilket är jätte farligt) och i annat fall att jag skulle få ma för de tyckte att hinnsäcken satt på gränsen till äggledaren men när jag var inne för att opereras för det så såg de i sista stund att det inte var det utan en normal graviditet!
Vi var chockade igen men glada och bodde i princip på gynakuten i två veckor och när vi äntligen kunde gjädjas åt att graviditeten var normal så började jag att blöda i v. 9....så katastroferna har liksom avlöst varandra.

Jag hade hoppats att vi skulle få en start som de flesta andra, att man får ett plus hemma på stickan och blir överlyckliga och sedan att graviditeten bara tuffat på, men icke..
Jag är också 30 år men jag krävde ett KUB eftersom vi haft en sådan extremt jobbig start.
Imorrn går vi in i v. 12! Tjohoo! Hoppas bebis fortfarande lever! :)

Summer

Äldre 24 Nov 17:31

#2398

stina84 skrev 2009-11-24 16:07:43 följande:

Jag gick in i v.13 idag. Kände första gången i mitten av v.12 Ja det är jätte mysigt!

Åhhh du måste ju fira att dina första 12 v är över idag! :)
Jag är ju exakt en vecka efter dig så om en vecka ska jag glädjas ordentligt!
Men jag är glad för att gå in i v. 12 idag, det känns stort :)

Summer

Äldre 24 Nov 18:47

#2401

stina84 skrev 2009-11-24 18:24:25 följande:

haha ja, jag borde väl göra det.. Känner inte för att fira så mkt dock. Begravning imorgon så man har det i skallen nu... Men visst är det underbart att den mest kritiska tiden är över

Nej, vad jobbigt med begravning mitt i allt...livet har sin gilla gång :(
Någon närstående?

Kram

Summer

Äldre 25 Nov 10:08

#2435

Godmorgon! ärdet någon här som ibland har mensvärk, inte växtvärk..?
Jag har Endometrios och brukar ha kramp (svår mensvärk) när jag inte är gravid. Mensen brukar jag ha vid varje månads skifte.
Förra månadsskiftet hade jag ytlig mensvärk, kände hur det drog och knakade runt äggstockarna (ej livmodern) och jag fick små blödningar som egentligen då är mens (kroppen har inte fattat ännu).
Nu är det ju snart månadsskifte igen och jag vaknade av samma mensvärk runt äggstockarna, värken är i skalan 4-5 av 10 så det gör inte jätteont men känns obehagligt såklart. Jag har inte fått någon blödning ännu (hoppas jag slipper).

Hur kan man ha mens samtidigt som man är gravid? Detta är som sagt inte den vanliga växtvärken i livmodern som jag känner, detta är annorlunda.

Summer

Äldre 26 Nov 10:10

#2493

Hej tjejer! Idag känner jag mig nyförälskad!! När jag låg och slumrade imorse vaknade jag till av en bubblande/pirrande känsla (som kolsyra) 1 cm under naveln och långt långt in. Det kändes först som kolsyra... och sedan som en liten liten Guppi-fisk som sprattlade!! Det måste vara bebis som ger sig tillkänna! Jag är helt säker på att det var den, har aldrig känt sådär förut. Känslan höll tyvärr bara i sig i typ 10 sekunder men det var en sådan lycka!! Nu känner jag mig mindre orolig för att den inte skulle leva.
Min mage har också blivit större, hårdare och putar helt klart mer :)

Igår var vi på middag hos Johans moster och morbror då hans kusiner fyllde år och halva släkten var där så vi berättade och alla blev helt till sig och kramade om oss båda. Det blev en rolig och trevlig kväll. Johan ringde även sin gamla mormor (87 år) i Göteborg som nästan fick en hjärtattack, lät som om hon vunnit på lotto! Hi hi! Det känns så skönt att berätta, som en befrielse, jag har aldrig gillat hemligheter.

Jag är ju bara i v. 12 (11+2) Är det någon annan som känt sin bebis så tidigt?
Stina84, när kände du första gången?

BF Juni 2010!

INNEHÅLL