Fragglerock skrev 2009-12-17 10:39:51 följande:
God morgon damer! Ja, i går drogs rullgardinen ned igen. Jag är ju helt sänkt. Sov ju nästan hela början på veckan i ett streck. Lämnade ju ett gäng rör med blod i tisdags som jag väntar svar på (hoppas i dag) med en gissning är rätt lågt blod värde igen. Har ju haft huvudvärk över en och en halv vecka igen. Så dags att plocka fram alla vitaminer! :) Jag blev sjukskriven i två veckor till att börja med sedan får jag se. Förra gången räckte det med 2 veckor och sen orkarde jag jobba i alla fall några månader. Ibland undrar jag om jag gör mig själv en otjänst genom att vara så envis...Jag hoppas att läkaren ringer i dag och lämnar provsvar. Han ville ju att jag skulle sluta med levaxinet en period för att se vad som händer - och det vet vi nu! Nu har korv-fingrarna börjat göra sig påminda igen! I och för sig lagom till jul kan det väl vara fint med matchande prinskorvsfingrar... :) Men jag hoppas att han hör av sig att jag kaaaanske hinner få i alla fall en liten kick av levaxinet innan jul. Vore ju trevligt att kunna vara en "närvarande mamma" en liten stund i alla fall. Det är faktiskt det som jag tycker är värst med det här. Inte smärtan i leder, trötthet och allt annat skit. Utan det faktum att min 5-åring har en mamma som alltid är trött, ledsen, knappt orkar dra pulkan och som alltid vill vila. Vi har ju märkt en väldigt skillnad och när jag mådde som värst så blev ju även han utåtargerade. Det gör väldigt ont i mammahjärtat. Jag har faktiskt allvarligt funderat på att gå i terapi eller något annat för att bearbeta allt. I början så kände jag att jag tänker inte låta det här påverka mig och jag vääägrar att "bli min sjukdom". Men hur mycket man är försöker och försöker så påverkar det ju både mig och tyvärr de runt omkring mig på ett sätt som jag inte vill. Hur har det funkat för er med Försäkringskassan och era sjukskrivningar? Jag är ju så orolig att de ska börja bråka om det blir längre om 2 veckor. Så förra gången gick jag faktiskt tillbaka efter 2 veckor bara för att jag kände att jag hellre såsar lite på jobbet ett tag, än att tjaffsar med dem. Jag orkar liksom inte bråka och förklara och lipa till sig saker funkar väl knappst på dem eller? ;)
Kan inte svara på din fråga angående sjukskrivning då jag själv inte vet.
Men jag har läst ditt inlägg och jag tycker definitivt att ni ska gå till en familjeterapeut, din man och du. Jag känner mig precis som dig. Har en fem månaders bebis hemma som jag inte orkar bära. Får mjölksyra och ont i lederna, håller nästan på att tappa ibland. Nu är min man hemma och det är guld värt. Jag har bara ätit Levaxin 2 veckor snart och känner mig redan bättre rent mentalt. Men det går upp och ner under dagen. Jag är glad att detta upptäcktes så pass tidigt och att lilltjejen inte hunnit bli "tyngre"/större.
TA hand om dig och som sagt, man ska inte vara rädd att söka hjälp. Jag sökte hjälp och det hjälpte mig och min man, framför allt min man, att förstå hur jag känner det. Det är svårt för utomstående att förstå vad man går igenom.
Kram till dig.
