Problem med sköldkörteln? Del 15

Jag har gått upp ca 17 kg men nu har det avstannat så jag ligger stadigt kvar på mina kilo. Jag vill gå ner ca 10 kg men det tror jag att jag kan drömma om i nuläget då jag har svårt att röra mig ordentligt på grund av värken *suck*
Alla går dock inte upp i vikt förräns de är väldigt sjuka och så var det med mig. Jag gick upp några kilo i början av min sjukdom men sedan avstannade det eftersom jag motionerade så mycket varje dag (cykla minst 2 mil i racerfart till o från stallet, rida mocka m.m samt löpning minst 3 ggr/vecka) idag tycker jag det är konstigt att jag inte fattade att något var fel men jag flyttade och lade fokus på annat = hittade ursäkter för att inte motionera... ibland är man dum mot sig själv.

Det jag tycker är värst med sjukdomen är känslan av att inte kunna göra det man har lust till och att inte orka när man vill. Tröttheten kommer som ett *¤%&/W¤* monster när man minst behöver den. Värken i kroppen är också jobbig för den gör att man blir trött också. Viktuppgången är inte det värsta för mig men många andra lider av den. Där till är oförståelsen i ens omgivning ganska jobbig. De flesta blir bra snabbt med de här problemen men en liten klick blir det inte. Då kan det vara svårt för andra som kanske känner någon mer med samma diagnos som mår bra att förstå att jag inte alltid mår bra. Man är inte lat, slö, likgiltig eller dum utan det är symptom på en sjukdom. Tyvärr syns det inte utanpå hur man mår vilket gör det väldigt svårt för andra att förstå. Många lider i det tysta och kämpar på så gott de kan, medans många andra som säger som det är blir klassade som att de fejkar. Man kan undra om det varit fler män som drabbats av de här sjukdomarna hade forskningen kommit längre idag då? Jag gillar egentligen inte att dra in genusperspektivet för jag tror det är fler orsaker än det som spelar in, men det finns ändå där bak i nacken och gnager.....

/PB

Tjosan du har drabbats av både pest och kolera... ingen kul sits du är i. Vad säger läkarna om framtida behandling? Lutar det åt operation? Min doktor sa att man kan ha underfunktion i en del av sköldkörteln för att sedan drabbas av hyper i andra delen och då mår man skit rent ut sagt.

Håller tummarna att medicinen hjälper lite i alla fall.

/PB

@Pucko Buffy: Tur att vi har dig!!! Tack!
Det jag tycker är jobbigast är vad är jag och vad är sköldis?? Alltså vad är det JAG blir deppig/ledsen över och vad beror enbart på sköldis? kan jag vara hängig, känslig, orolig i mig själv eller ska jag ALLTID misstänka att det är sköldkörteln som spökar? Känns som om jag inte vet vem jag är längre
Så jag blir lite nedslagen av det här, men det beror nog bara på att jag ligger fel nu, eller
Kram på er sköldisar!!

Inser att det inte bara är jag som är svårstucken.
Stasband funkar inte på mig utan det får vara blodtrycksmachetter. (Stavas det så?)

Min läkare ringde igår och berättade provsvaren. De va inte alls bra.
Är upp på 10.6 i TSH och 10 i T4.
Blir så jäkla trött!!

Gången innan hade jag 0.63 i TSH vilket är perfekt och 13 i T4.

Fick diagnosen i april/maj 2008 och mina värden är fortfarande inte bra!
Blir så trött.

Fick höja dosen från 125 till 150. Tyckte att han lika gärna kunde höja rejält men han tyckte det var bättre att höja successivt vilket han säkert har rätt i.

Så nu skulle jag gå till lab igen om 2 veckor! Vill verkligen inte!
Sen ta om proverna 3-4 veckor efter det och sen ska han ringa mig för att berätta hur proverna såg ut.

Just nu känns det så hopplöst! Jag vill bli frisk nu!
Vi som så gärna skulle vilja skaffa oss en liten bebis till....

(Förlåt, blev väldigt ego....)

Jo jag har funderat på en sak, kan man ha hypo för att sen få hyper?
Gick upp i vikt väldigt m kt mellan barnen, dom här 25 kilo som jag nu gått ner tack vare hypern, men jag gcik överallt i börkjan iofs för att jag ville gå ner i vikt. Så fort jag blivit piggare och orkar ska jag sätta fart och gå, jag vill inte gå upp i vikt igen.

Jag hör till dem som gjort så.
Hade aningen högt TSH (4,1) när jag började utreda min tröghet i att bli gravid och fick börja med Levaxin. Detta var 2005. Något år senare togs TPO och det var då på 162 så visst hade jag vajsing med sköldkörteln.

Jag har sakta men säkert gått upp i vikt men lyckades komma igång bra med viktnedgång med hjälp av LCHF-kost tills jag blev gravid första gången. Gick aldrig ner mina 10-15 kg efter den graviditeten.

Efter förlossning nr 2 (mars 09) så blev jag aldrig av med de svettningar jag fick efteråt och de var lite annorlunda än efter första. Eftersom vi fått justera Levaxinet under graviditeten ingick efterkontroller av mitt TSH och se; 3 månader efter förlossningen hade TSH stuckit iväg från under 2 till 57! Jag hade alltså gått över till hyper. Tack vare den tappade jag även 6 kilo men hade nog kunnat gå ner mer om jag inte varit så förbenat hungrig och sötsugen.

I alla fall så fick jag ju sluta med Levaxin och göra fler kontroller men TSH gick aldrig ner under 30 - därför fick jag remiss till endokrinologerna som efter en isotopröntgen konstaterade Graves sjukdom - en autoimmun orsak till min nuvarande hypertyreos. Nu försöker vi med piller åstadkomma hypo men skall ju med tiden möta upp med Levaxin. Jag är dock trög på att gå ner i TSH och T3/T4 då jag vill amma och då bara få halv dos.

Anledningen att jag undrar är att jag gick upp i vikt fats jag gick promenader varje dag med en stor syskonvagn. Tyckte dte var lite konstigt att göra det nä'r jag rörde på mig.
Är det så, har jag haft hypo sedan 06 och sen nu i slutet på april början på maj så vände det och då rasade jag istället.
Fast har jag haft hypo så har jag inte känt av den nått, mer än att vikten gått stadigt uppåt

Tja... skönt nog ser jag inte det så eftersom ...peppar, peppar... jag är skönt nog befriad från många av de symtom man kan ha! Har inte haft symtom på min hypo (vad jag vet  i alla fall!) men desto mer på min hyper. Kanske för att jag fick mer felaktiga värden av den.
Jag har dock "bara" haft problem med viktnedgång (tackar för det!!) värmeintolerans, enorma svettningar (typ övergångsåldern i en bastu), hjärtklappning, muskeldarrningar i benen och flåsighet. Inget deppigt/oroligt/aggressivt/dement eller vad man nu kan ha.

- Jag hoppas jag inte drabbas mer psykiskt när jag nu skall in i en mer konstant hypo pga av hyperbehandlingen!
Jag gissar att jag får testa radiojod eller operation om vi inte får koll på min hyper med Tioniltabletter.

Håller på att fundera på om jag skall sluta med min amning. Det är inte så mycket kvar (2-4 ggr/dygn) för att kunna ta fulldosen och inte hatta med halv dos + att min son fått en del konstiga utslag som jag misstänker kan bero på tabletterna. Känns därför lite olustigt utsätta honom för denna behandling. Svårt avgöra om han blir sköldkörtelskadad också ju även om läkarna påstår att det troligen inte är så.
Hudutslag är nämligen en vanlig biverkan på mina piller!

Dottern har hypotyeros är 4 år gammal och precis fått sin diagnos.
Ska äta 25 mikrogram levaxin/dag och nya prover ska tas i december.
Vet ni om hon kan få något på sin barnförsäkring för detta?

Ingen aning faktiskt, ring till ditt försäkringsbolag och hör. Här i tråden är det inte många som har barn med hypo/hyper men några har det varit under tiden jag varit med. Någon av dem kanske ser inlägget och kan svara bättre.

Mvh PB