Ni som har ett barn!
Varför? Kan eller vill ni inte få fler?
Om ni inte VILL -varför? Vad är fördelarna med endast ett barn? Vad är NACKDELARNA?
Slutligen: Hur gamla var ni när ni skaffade ert barn? Min fördom säger att enbarnsföräldrar(utan planer på fler) är lite äldre än genomsnittet.
Jag är 27 och sambon 42. Vi har bara ett barn som vi fick genom IVF. Min största dröm är att få ett litet barn till, men troligtvis blir det inte så eftersom jag har fått tillbaka cancern i livmorden. Jag tror det är viktigt med syskon, men kan man/vill inte ha fler barn tror jag ju absolut inte att barnet far illa på något sätt. Själv har jag två systrar som betydde/betyder oerhört mycket för mig. Kan inte föreställa mig att inte ha dom..
Vi har ett barn, han är 6 år och jag fick honom när jag var 23 år, (min man var 26år)
Vår son har alltid varit väldigt snäll och sovit bra. När han var 8 månader så blev han plötsligt väldigt sjuk, fick fel på magmunnen (reflux) kräktes 10-20 gånder om dagen/natten. Inte nog med det så utvecklade han en massa allergier och jobbig astma. Idag är han en pigg och glad 6 åring som får sina mediciner varje dag. Men allt fungerar väldigt bra nu.
Jag kom av förklariga skäl av mig lite när det gäller syskon, var väldigt rädd att barn nummer 2 skulle drabbas av sjukdomar. '
Ett tag försökte vi få ett till barn, men då blev jag inte gravid...
Jag har heller inte haft något fast jobb, men har det nu, i ett yrke som jag inte vill jobba med i framtiden...
Vi har också blivit väldigt bekväma, en 6-åring är väldigt lätt att ha att göra med. Inga syskonbråk eller bråk överhuvudtaget :)
Vi kan i princip göra allt vi vill, vi tar med vår son på de flesta aktiviteter.
Vi har också råd att köpa det vi vill ha till oss själva och till vår son.
Den enda nackdelen som jag kan se, är väl att det är ensamt att vara enda barnet när ens föräldrar blir gamla ocvh sjuka... och att man inte kommer att få så många barnbarn...
Glömde skriva att vår son är väldigt nöjd med att vara ensambarn, han vill inte ens ha ett syskon :)
Vi har det också väldigt bra vi tre tillsammans.
Så tiden får utvisa om det blir flera barn i framtiden, men då ska jag verkligen känna att det är för vår skull, inte för att " man ska ha 2 eller 3 barn"
Förresten är jag ganska trött på frågan: Ska inte ni skaffa flera barn?
Vi vill inte heller ha mer än ett barn, vi är väldigt överens om det. Jag var 28 år och min man 29 så inte så gamla.
Vi ser bara fördelar med det, vi är flexibla, utvilade, kan lägga all vår energi och ork på vår dotter och börjar mer och mer hitta tillbaks till det livet vi levde innan fast vi nu har det bästa av två världar.
Många säger till oss att "man aldrig ska säga aldrig" men lika väl som andra kan veta att det vill ha 3 barn så kan väl vi veta att vi bara vill ha 1?????
Vi har en son som idag är 1år som kom till tack vare hjälp av IVF! Vi kommer troligen aldrig få fler barn då vi inte har några "eskimåer" i frysen och orkar inte psykiskt gå igenom en IVF igen...
Blir bara att barn eftersom sambon ABSOLUT inte vill ha fler barn. Ja, vi var äldre än genomsnittet när vårt barn föddes. Jag (mamma) 36 år och pappan nästan 50 år.
Hoppas att du inte ställer den frågan IRL. När jag får frågan börjar jag nästan gråta eftersom jag egentligen skulle vilja ha fler barn. Min sambo ville inte ha några barn så ett barn är en kompromiss.
Fick mitt första barn när jag var 27 och min man 28. Det var en helvetes förlossning och efter det kom depressionen. Jag var föräldraledig i ett år sen blev jag sjukskriven och var det i många år efteråt. Det hade liksom legat och pyrt länge innen jag ens blev gravid och när han föddes så bröt alltihop ut.
Han hade kolik i 4 månader och jag fick sova först efter 8 månader. Var helt 100 på att jag aldrig ville ha fler barn.
När han blev runt 4 så började vi prata lite löst om syskon men största hindret låg nog i att jag inte hade SGI då jag varit sjukskriven så länge och jag ville ut i arbete innan något påbörjades.
Dottern föddes för 7 månader sedan och sonen är nu 7 år. Dom kommer aldrig vara så tätt i ålder att dom kommer leka med varandra. Men den tanken gav jag upp ganska tidigt.
Det handlar mer om att dom ska ha varandra i vuxen ålder. Att det är en gåva till min son.
Plus att jag tror jag hade ångrat mig om jag inte vågat en gång till.
Men idag inser jag att jag har psykiska hinder och det är svårare för mig att hantera vardagen. Dom är högt älskade och jag skulle aldrig vilja vara utan dom.
Känner igen mig i de här tankarna, både att aldrig vilja ha fler och sen börja vela att man ändå vill ha. Har en 2-åring nu och för ett tag sen var vi verkligen inne på att snart försöka få ett syskon. Men nej, ju närmare det datumet vi hade sagt som vi kom, ju mindre sugen blev jag..... Så nu har vi bestämt oss för att vänta. Tycker det är såå bekvämt och skönt med ett barn. Även om han är trotsig och det mesta tar lång tid så gör det liksom inget eftersom jag bara har honom att koncentrera mig på. När han var under 1 år hade jag bestämt mig för att verkligen aldrig ha fler (beroende på kejsarsnitt, kolik m.m.) Som det känns nu så vill jag nog ha fler, men vänta tills han blir större. Verkar bra med 6-7 år emellan känner jag. Barnen kommer ju inte att dela barndom på samma sätt som täta syskon gör, men huvudsaken att man har någon när föräldrarna är gamla tycker jag. Kanske är jag lik min mamma som har 19 (!) år emellan oss två systrar. Hon har aldrig velat ha tätt, men att det sen blev så pass långt har flera orsaker.
Jag och min sambo träffades när vi var 40 (jag) och 43 (sambon). Det tog över ett år att få till våran lilla Lina. När hon kom var jag 42 och sambon 45.... Jag är så oerhört tacksam för att få henne i vårat liv. Nu är hon 1 1/2 och visst har vi funderat på syskon, mest för att vi är äldre och vi båda har flera syskon. Men det blir nog inte så, dels känner jag att jag nog inte skulle orka med en ny omgång med att försöka bli med barn, vilket som många här nog vet, tar extrem mycket psykisk kraft. Sen har vår dotter varit sjuk till och från sen hon var 5 månader, missbildade urinledare på ena njuren. Det har hon ärvt efter mig och risken finns nog att ett andra barn skulle få ngt liknande.
Sen är det ju faktiskt så att vi har det så extremt bra i vår lilla familj.....:o)
vi är ett par som bara har ett barn!!
vi är nu 26 och 29 år gamla och våran dotter är 3½
vi har bestämt bara att ha ett barn då vi ser det bara som en fördel för oss lätt att resa kan lägga mer energi på henne.sen e vi ganska bekväma av oss och savannah var väldigt lätt som bebis och allt med ätande och sovande så vi e nöjda som vi är=)