Ni som har ett barn!
Varför? Kan eller vill ni inte få fler?
Om ni inte VILL -varför? Vad är fördelarna med endast ett barn? Vad är NACKDELARNA?
Slutligen: Hur gamla var ni när ni skaffade ert barn? Min fördom säger att enbarnsföräldrar(utan planer på fler) är lite äldre än genomsnittet.
Var 26 när han föddes och känner absolut inget sug efter fler. Jag tycker att livet är hanterbart med bara ett barn. Hatar kaos. Vill visa honom allt och ge honom allt under ordnade former. Skulle inte palla två barn, eller fler.
Dessutom kräktes jag hela graviditeten och det vill jag ICKE vara med om igen.
Då ställer jag motfrågan som har två kids eller fler:
Jag har många syskon och jag älskar att ha syskon och jag önskar att jag kunde ge min dotter den gåvan. Men sanningen är att jag avskyr att vara förälder! Jag hade ingen aning om att jag skulle tycka så illa om mamma-rollen innan jag fick min dotter. Men det var en extremt traumatisk graviditet, traumatisk förlossning med usel eftervård, jag fick allvarlig förlossningsdepression och nu 3 år senare är jag fortfarande sjukskriven. Jag vill INTE gå igenom allt det där en gång till :(
Jag var 25 & sambon 31 när dottern föddes.
Jag vill gärna ha ett syskon till lillan. För att hon ska ha en syster/bror att växa upp tillsammans med & förhoppningsvis ha glädje av.
Men sambon vill inte ha fler barn...Han är bestämd med sitt beslut..
Men inte jag..jobbigt...
Jag är helt säker på att jag inte vill ha fler barn! Det skulle inte finnas tid för en familjelmedlem till, inte nu och säkerligen inte i framtiden. Hur hittar man tid för varandra om man har många barn? Tid för alla barnen? Allas intressen? Vänner? Utbildning och arbete? Måste vara mycket planering.
Sedan känner jag inget behov av att utöka familjen, vi älskar och stöttar varandra jättemycket. Det är tråkigt under graviditeten, och inte tala om första året.. Nej tack, jag älskar min son och är glad att jag har barntillverkningsbiten + första åren avklarat.
Jag har skrivit om det här, bland annat "Det är svårt att förklara men det känns liksom fel i hela kroppen, bara tanken på ett annat barn här hemma". Så för mig är det mest en känsla, samt att vi vill vara mobila, kunna röra oss mycket och så vidare.
Jag var 17 när jag fick min son, min sambo var 20.
Nackdelar vet jag inte, jag är själv ensambarn och trivdes enormt med det under min uppväxt.
Jag var 17år när jag fick min son..
Jag vill gärna ha fler barn, men har även bestämt mig att det får stanna vid ett barn.
Min anledning är att jag blir så j*vla sjuk när jag blir gravid...
Kräks konstant, får inte behålla någonting, vätskebrist, svimmningar, foglossning, ischias, inlagd på dropp, för mycket kroppsvätska o.s.v..
Ja listan kan göras hur lång som helst på alla saker som uppstod när jag väntade våran son och jag har även fått 2 missfall innan han, samma sak där fick inte i mig en pryl och spydde som en gris..
I och med att jag blir så dålig så isolerar jag mig i ett rum där jag mår som bäst och där doften är behagligast sen sitter jag där och kan inte lämna rummet..
Detta är inte snällt mot ett barn att dom ska få "stå åt sidan" p.g.a att man vill ha fler barn, hellre är jag enbarnsmamma och en jätte bra mamma än tvåbarnsmamma men att den älsta har missat 9 månader av sin "egen tid"