Ni som har ett barn!
Varför? Kan eller vill ni inte få fler?
Om ni inte VILL -varför? Vad är fördelarna med endast ett barn? Vad är NACKDELARNA?
Slutligen: Hur gamla var ni när ni skaffade ert barn? Min fördom säger att enbarnsföräldrar(utan planer på fler) är lite äldre än genomsnittet.
Jag är själv ensambarn och har haft en bra uppväxt. Mina föräldrar var väldigt unga när de fick mig och de tyckte väl aldrig riktigt att det blev läge för fler, vet att de hade det rätt tufft ekonomiskt (även om jag aldrig blev lidande av det). Sedan när jag var större hade de väl inte lust att börja om igen 
Idag har jag ett barn, en son på tre och ett halvt. Jag var 33 när han föddes och jag vet inte om det blir fler - vi har nyligen börjat försöka, men det känns mer som en trevlig bonus om det blir en till. Om det inte tar sig någorlunda enkelt den närmaste tiden så får det nog vara. Jag kan leva helt nöjd med att ha satt min son till världen. Trodde aldrig ens att jag skulle fundera på flera barn, men jag tyckte att det var så otroligt roligt och fantastiskt att det skulle vara kul att få uppleva det en gång till. Om vi inte försökte nu skulle jag kanske ångra mig om några år när det börjar bli för sent, men blir det inget så kan jag alltså leva med det.
Jag har ett barn och vill inte ha fler.
Varför? Tja, jag älskar min dotter över allt annat, men det är rätt mycket jobb, både fysiskt och mentalt, och jag vill inte öka bördan utan ta hand om just henne på bästa sätt.
Dessutom skulle ett till barn behöva en stabil far och innan jag väntar tills jag hittar någon som passar kommer jag vara alldeles för gammal för att vilja bli gravid igen. 
Fördelar är väl då att jag kan fokusera på henne och ha både råd och tid till det jag tror hon behöver. Dessutom kan man som ensambarn lära sig att vara just ensam, ha lugn och ro, och lära sig att "ha tråkigt" vilket faktiskt kan vara värdefullt ibland. Det är lättare rent praktiskt också, med barnvakt, att ta med barnet på aktiviteter och så.
Nackdelar tror jag inte finns. Att alltid ha ett syskon att leka med, visst, det låter väl bra, men att välja sin kompis och att välja när man vill leka ger nog ännu mer.
Sen har fått ikastat i ansiktet att jag är elak för när jag blir gammal och min dotter ska ta hand om mig behöver hon ett syskon att stödja sig på. 
Som om man skulle skaffa flera barn bara för att bli omhändertagen som gammal!
Jag var 36 när jag blev gravid, men jag har å andra sidan aldrig velat ha flera barn, även när jag var yngre. Jag är ensambarn själv och har aldrig saknat att inte ha syskon.
Jag var 18 när jag fick min son. Vill inte ha några fler. Jag hade en extremt jobbig graviditet där både jag och sonen höll på att stryka med, hade en extremt jobbig förlossning och sonen var så medtagen att vi fick ligga 2 veckor på neonatalen trots att han var fullgången. Idag är han en fullt frisk unge.
I övrigt så fick jag barn mitt i gymnasiet, och jag ska både läsa klart det och gå högskola innan det öht skulle kunna bli aktuellt med fler barn. Då kommer sonen vara runt 8 när jag är klar, och då känns det så jävligt att behöva börja om med en spädis och allt vad det innebär.
Men sonens pappa vill gärna ha fler, det är jag som tvekar. Vi har varit lite oense men han respekterar min åsikt.
Ja, bland annat därför.
Man slipper vabba lika mycket om man bara har ett barn. Och vabba är liksom skittråkigt.
Ingen annan som verkligen vill ha ett till barn men absolut inte kan få fler barn av medicinska skäl?
Jag har ett barn, fick mitt första bara några dagar efter att jag fyllt 21, är nu 24.
Att jag inte har fler barn är dels för att jag är singel samt att just nu vill jag fokusera på arbete utomlands då min son är halvengelsk. Så vill hinna resa en del och göra saker jag inte han tidigare innan jag skaffa fler kottar.
När det blir dags för fler kottar blir det insemination.
Jag har ett barn och nu vill jag gärna ha fler, men det var inte alls självklart när han föddes. Jag är själv ensambarn och vet att det har sina fördelar och nackdelar.
Det är inte säkert att det blir fler barn (jag är trots allt 35) och det vore ledsamt men ingen katastrof.
Jag skulle inget mer önska i världen än att kunna få fler barn. Har alltid önskat mig stor familj,två barn helst,men drömde alltid om tre. När jag blev gravid blev jag sååå lycklig för då visste jag ju att jag skulle få mina barn. Men ett katastrofsnitt ,höll på att förblöda och dö,flera operationer ,intensivvård mm.
En svår kris och trauma. Den lyckligaste stundn i mitt liv blv även min sorgligaste. Min son är frisk fin och undberbar och jg är så tacksam för honom. Mn är väldigt sorgsen då jag aldrig kan få fler barn och får inte välja. Alla frågar dessutom när det kommr syskon...folk på stan,barnaffärer ,dagis mm. Det är så känsligt för mig så jg går hem och gråter... Kan de inte bara glada åt och SE det barn jag faktiskt har!
Jag vill ha fler, men inte min sambo. Vad göra???