Ni som har ett barn!
Varför? Kan eller vill ni inte få fler?
Om ni inte VILL -varför? Vad är fördelarna med endast ett barn? Vad är NACKDELARNA?
Slutligen: Hur gamla var ni när ni skaffade ert barn? Min fördom säger att enbarnsföräldrar(utan planer på fler) är lite äldre än genomsnittet.
Tillägg. Jag är inte helt säker men tampas med frågorna om jag orkar en kamp till.
Det vi pratar kring är att lägga upp delmål, dvs tre försök och känna efter (krävs läkare). Vi vill absolut inte att en till kamp ska förta glädjen från det vi redan har.
Så skrivet i sten är det inte än.
Många orsaker. Har ett barn på två år, för ett år sedan ville jag ha ett syskon på momangen. Men nu kanjag faktiskt tänka mig att bara ha ett barn. om inte annat vänta ett par år.
Dels har jag många vänninor som fått syskon ca 2-3 års åldersskillnad, och dom har haft det kämpigt. Svartsjuka, barnen slåss, föräldrarna får ingen sömn, ingen tid eller ork att resa iväg, sämre ekonomi och sparar in på mycket osv.
Men största anledning är väl att jag precis startat min kariär, vi letar hus och vill flytta och komma i ordning innan vi skaffar fler barn. Nu börjar vi även komma tillbaka till livet vi hade innan vi skaffa barn, kunna resa och ha roligt nu när sonen är äldre. Även jag har nyligen kommit tillbaka i form efter graviditeten osv.
Jag är 42 sambon 41 och sonen snart 2. Ibland längtar jag ihjäl mig efter en till, tycker det fattas nån i familjen, som att det är lite ödsligt med bara vi tre. Men som flera andra här skriver så är jag oxå bekväm och kanske lite rädd för att inte orka med, inte räcka till. Vi har det bra tillsammans nu. Sonen är förstås fantastisk på alla sätt och vis. Men ibland tänker jag att det skulle vara skönt för honom med ett syskon. Att slippa bli "punktmarkerad" som man blir när man är ensam. Allt ljus faller på honom, från alla håll och kanter. På sambons sida är han enda barnbarnet eftersom sambon är ensambarn. Jag har tre syskon och ett gäng kusiner så det är kanske inte konstigt att jag tycker det känns tomt med bara tre vid bordet. Sambon är helt nöjd som det är. Han säger inte nej till fler men är inte särskilt intresserad av att fundera på frågan heller.
Så, jag både vill och inte. Längtan och osäkerheten finns och tiden går. Allt får plats samtidigt och vi får se vart det bär hän.
För att det var så fruktansvärt mycket jobbigare att få barn än vad jag nånsin kunnat föreställa mig. Skulle aldrig palla 2 st!
Vi har bara ett barn, en underbar tös som e just fyllda 3 år...
Jag skulle "gärna" ha fler barn, men absolut inte nu, för jag studerar och sambon jobbar på sjön..
Jag skuller inte "orka" med två barn just nu, plus att vi njuter av vår flickan nu och ska just börja resa med henne...
kanske det inte blir fler barn, men man vet aldrig..
Slutar med piller nästa sommar....
har en lika fördom som ts.att ensam barn ofta har äldre föräldrar.
Vi får inga fler trots att vi vill ha.
Fördelar med ett barn:
* man känner sig aldrig otillräcklig, kan ge 100 % fokus på barnet
* Billigare, inga ekonomiska orättvisor barnen emellan
* Inget uttröttande syskontjafs
Nackdelarna
* omgivningens trakasserier... "vet ni inte hur man gör en unge till eller? när kommer syskonet då? Jag tycker nog du blivit lite tjock, hihihi"..." osv..
* oro för att barnet inte ska få öva sig tillräckligt i socialt samspel med andra barn
och jag var 18 när jag fick barn.