Tråden för oss äggdonatorer 11

Jag är lite osäker på hur många ggr man får donera. Har för mig att man får ge upphov till 6 barn(?), men har även hört 3 donationer. Men 3 donationer behöver ju inte resultera i ett endaste barn, så...hm. Hoppas ngn annan känner sig lite mer insatt, och kan/vill svara.

Nej, jag har knappt tagit upp det med mina vänner, märker att folk känner sig lite besvärade av ämnet. Förmodligen för att de är oinsatta, och inte riktigt vet vad de ska svara. Jag har haft dundermycket hjälp av de här trådarna, skönt att bolla tankar med andra.

Jag babblar med alla om det och försöker verkligen värva fler! Jag tror att det är en mognadsprocess, det var det iaf för mig. Jobbigast var det att släppa tanken på att det blir "mitt" barn i någon annans armar, men nu har jag helt släppt det. Sedan funderade jag över mina brister.. men det är ju bara att inse att alla har dem, bara det att de är olika!
Känns bara jättebra att donera nu. Hoppas innerligt att det funkar bra och att de får ut många ägg!

Hur tyckte ni att det var att göra själva donationen? Hur påverkades ni av hormonerna och hur kändes plocket? Hade ni ont efteråt, hur länge?

Ja toppen att kunna prata med likasinnade!!

Själva donationen minns jag knappt, eftersom jag somnade av allt smärtstillande. Lite trist dock, jag hade gärna velat se hur allt gick till.

Jag tycker inte att jag märkte någon skillnad av hormonerna. Jag var lite orolig för att jag skulle göra det, jag är ju annars en sån som har lite humörsvängningar en gång i månaden.

Jag hade rätt ont efter plocket, men ändå uthållbart, helt klart. Som tur är har jag ganska hög smärttröskel. Jag var väldigt svullen om magen med värk i ungefär en vecka. Men tydligen brukar man väl kanske inte känna så, så länge. Jag hade väl lite otur. Men det var ju så klart ändå värt det, hur ont det än gör. Det är ju en bara under en kort tid man har ont, trots allt.

Jaha, jag trodde bara att det gjorde ont under själva plocket, inte efteråt.. Var det som kraftig mensvärk??

själv har jag rätt låg tröskel, men har iaf klarat två långa förlossningar =)

Hmm, jag minns inte exakt hur det kändes faktiskt, bara att det var en ganska kraftig smärta. Det var ändå drygt 2 månader sedan, och mitt minne är inget vidare tydligen. Det som var jobbigast var nog ändå svullenheten. Jag var ganska ordentligt svullen, så där att det spände.

Jag var också helt borta under plocket, och efteråt var jag såklart öm - tack o lov för värktabletter! Dagen efter passade jag på att ta det lungt och gick inte till jobbet. Och jag var öm i ca en vecka efteråt, men ingenting som hindrade mig i det dagliga livet.

Det som var struligast vara att jag hade extremt mycket mens strax efteråt - blödde i en vecka, uppehåll i en vecka och sedan en vecka till. Iofs har jag vanlig kopparspiral MEN så mycket brukar jag inte blöda.

Själv har jag inte varit öppen med att jag har donerat, känns sorgligt nog som lite tabu

hej på er!
jag har ett tag funderat på att donera, men inte riktigt vågat kolla upp hur det funkar och sådär. hittade den här tråden och har nu läst endel och är ännu mer intresserad.

tänkte bara höra med er vad det var som gjorde att ni valde att donera och hur det känt efteråt, alltså om det resulterat i barn hur känns det?

ni få gärna berätta om era erfarenheter, både positiva och negativa

/Anna

Jag förstår att detta är en tråd för donatorer men jag vill bara skicka en stor varm kram till er som väljer att donera ägg!! Jag kan inte med ord förklara hur mkt det betyder för många par, inklusive mig och min man!!! Tack, tack och tusen tack!!!!

Hej! Kul att du funderar på att donera.

Jag hade inte riktigt koll på att tjejer kunde donera, förrän för ungefär 1,5-2 år sedan. Jag hade inte kommit i kontakt med någon som var i behov av det då, och det tas ju aldrig upp i media, vad jag sett.
Men här på fl skrivs det ju en hel del, och på så vis insåg jag att jag kunde hjälpa till. Sedan funderade jag lite, frågade maken vad han tyckte. Övertalade maken att tycka som jag (hehe ) och anmälde mig sedan.

Min donation har resulterat i en graviditet (donerade för ca 2 månader sedan), och ett försök kvar för ytterligare ett par. Jag trodde faktiskt att det skulle påverka mig mer än det gjort. Nog för jag är oerhört glad för paret som blev gravida, och för att det känns fint att kunna ha hjälpt till, men mer än så känner jag inte. Jag känner absolut inget "band" till den bebisen (ja, eller foster då, än så länge), och jag tror inte jag kommer att göra det heller, även efter födseln (om ödet vill så väl).
Jag trodde innan att jag skulle ha lite mer känslor än så. Men det är ju faktiskt inte i närheten av att vara "mitt" barn. Inte på långa vägar. Fast det tyckte jag så klart inte innan heller, då hade jag inte donerat.

Linda Al skrev 2009-12-06 19:42:29 följande:

Vill inte verka okänslig med den meningen. Men det är ju ett argument man ofta hör, när det kommer till att inte vilja donera ägg. Och så upplever jag inte det alls.