Blöja på sin man?

"Alla kroppsliga eller själsliga tillstånd som inte är normala eller inte ingår i den naturliga livscykeln kan kallas sjukdom." Från svd.se
Naturliga livscykeln från blöjasynen går så att man födds o har blöja tills man lär sig gå på toan. Sen ska man använda toalett tills naturliga livscykeln går så att man är så gammal att kan inte hålla sig. Eller sen man har inkontinens och därför använder man blöja.
Att använda blöja som vuxen hör inte till vuxen livet. därför har vi toaletter. blöja är skydd mot kiss och bajs när man inte är kunnig till toaletten.
Ifall man använder blöja för att leka bebis är inte heller normalt. Då har det gått något snett i utvecklingen som jag sagt. Man behöver väll inte gå tillbaka till det stadiet annars?`
De personer som jag har pratat eller läst om som har blöja säger att det har hänt något konstigt i barndomen. Man har inte blivit älskad och omhändertagen tillräckligt.
De personerna behöver ju hjälp!

Ni får säga va ni vill. Jag tycker att allt behöver inte accepteras. Sexualitet och nödropet om brist på normal utveckling i barndomen ska inte sättas ihop!!!

läs deras fantasier i diaper.nu.... det är ju så sjukt. ngn skriver i sidan
Oskyldig
Tjej, 22 år
2005-09-17
"DEN ULTIMATA UPPLEVELSEN VORE/ÄR ENLIGT MIG:
Att få vara någons flicka. Någon tar hand om mig ibland och bestämmer över mig. Kanske får jag inte gå och kissa utan istället får jag sitta i hans knä och bli pussad och smekt över håret när jag kissar ner mina vita trosor. Sedan får jag skämmas och visa honom hur blöta mina trosor är. Han säger att jag är en stygg flicka men bli ändå kåt och så får jag suga av honom och sedan kysser han mig när jag har hans sperma i munnen"

Såna här berättelser finns många. Man drömmer ju om att vara någons flicka i det här alltså dotter.. kissa ner sig o suga av sin pappa. hmmm.... Jag tycker det är sjukt!

helt ärligt fattar jag inte varför jag bryr mig. jag tyckte bara det här var sjukaste sen pedofilin o att utnyttja djur o blev bara så s*tans äcklad o förvånad att någon håller på med sånt här. jag ville diskutera. men blir faktist spyfärdig....

Den dagen jag kallar någon annan sjuk eller någon annans känslor för sjuka då blir jag rädd. Då hoppas jag att jag rannsakar mig själv och att jag får hjälp att tänka klart. Säg till mig den dagen att rycka mig i kragen!

DaCiss: Tycker du att det här är normalt beteende då? Skulle du kunna bete dig så här?

Piaf, jag menar att det är vågat att dra just den slutsatsen, inte vågat _att_ du har en åsikt. Det finns ett talesätt som går ungefär som "ju mer man lär sig, ju mer inser man hur lite man vet". Jag skulle aldrig våga uttala mig så absolut som du gör om att det finns en klar och tydlig gräns för något sånt! För sån kunskap besitter inte jag att jag känner att jag kan göra det. Dessutom känner jag inte att det behövs någon asbolut gränsdragning i ett sånt här fall. Det är knappast nåt konstruktivt som kan förbättra för människor att de får höra att de är på "fel sida om strecket" när det handlar om deras högst privata personliga känslor för något. Alltså har jag inte den riktiga kunskapen för att bestämma mig för en svart-vit åsikt i frågan, inte heller ser jag en anledning till att göra det.

Sen tycker jag personligen att såna åsikter som är mer väl underbyggda av argument och resonemang och är mer värda att lyssna på och ta på allvar än spontana känslor, och därför hoppas jag att de som ex "blöjkvinnan" ovan inte lyssnar och tar åt sig av andras inte alltför väl underbyggda åsikter om det som de gör privat hemma hos sig som ingen annan behöver lida för eller bli påverkade av. Det är en sak att inte vilja göra nåt själv och nåt annat att påpeka andras beteende. Båda kan dock vara nödvändiga ibland och behövas ibland av nån anledning. Men utan en bra anledning att göra det och som medför en risk att andra människor såras eller sätts utanför en norm eller gemenskap, så är det mindre befogat enligt mig.

Daciss:

Ok, men vad är det för syn på de som är sjuka du har då?

Handlar det inte om att du har en väldigt svart syn på vad det innebär att vara sjuk, för det har inte jag. Jag har människor i min närhet, i familjen och vänner som är sjuka. I din värld, vad är dom för dig??

piaf: du är strålande!

Utopia:
Nej, men ska vi fortsätta diskutera vad du inte hade vågat, eller ska du bara acceptera att du mött din "överkvinna"

Jag ser vad du säger. Du hitttar väldigt bra svar och förklaringar på hur synd det är om de här människorna och hur försiktigt vi skall gå till väga med dom, eftersom de har dessa "kinky ways of behaving". Det är inte jag som behandlar dom mindrevärdigt här inne Utopia, det är just nu i det du skriver DU.

Hur många trådar upp och ner skriver vi inte rader upp och ner på vad vi tycker och tänker? Va? Och här har du tagit till ditt kall att i deras tråd, i detta ämne och framför ögonen på alla andra, upprepade gånger förklara hur hemskt det är att vi diskuterar deras "inre privata"...

Jag tror faktiskt att de klarar av det lika bra som andra klarar av att höra vad andra står för. Annars kan de nog klara av att lämna tråden, viket andra också får göra...

Jag är inte en människa som klappar människor på huvudet och tror mig vara räddningen på deras oförmåga att lyssna till mig och andra (finns gränser) och skulle jag varit en av de här i tråden (som använde mig av blöjor) så skulle det vara dig som jag hade bett ge sig nu....

Jag tycker att det är sjukt att knulla sin bror, bli slickad av en hund och tända på att bli utklädd till en BEBIS. Hallå fattar ni inte????

Det är väl inga problem med att kalla nån för sjuk som själva _tycker_ att de är sjuka?! Man kan nog kalla det lite sjukt (att ha mani) att jag måste dricka en kopp kaffe på eftermiddagen varje dag och ha värsta traditionen kring det. Är det "normalt"? Kanske enligt en del, inte alls enligt en del. Men jag trivs med det, så jag känner inte för att kalla mig sjuk för det och vill inte bli botad. Det skadar ingen det jag gör. Däremot om jag får cancer, så skulle jag kalla mig sjuk och vill gärna bli botad från det om jag kan bli det!

Men det vi diskuterar här handlar om nåt helt annat. Här handlar det om _andra_ människors syn på andras känslor och viljor. Vilken poäng finns det med att sjukstämpla andra människor för att man "kan" eller känner för det?! Borde man inte ha en poäng med att göra det? Berätta gärna vad poängen är!