Sedek skrev 2010-02-09 23:49:36 följande:
Jag har då inte sagt något om att undertrycka. Det var ju DU som sa det! Jag sa att man ska vara medveten om svagheterna, så att man kan hantera de när man känner att de är i funktion.Exempel:Någon kommer fram till mig och gråter. Eftesrom jag är T istället för F så börjar jag tänka logiskt, varför gråts det, hur kan jag få det att sluta, osv. Istället för som en F tänker, "men stackars vännen, vad kan jag göra för dig" osv. En T som är medveten om sina svagheter tänker, "shit här gråts det, var inte så logisk nu, ta det lugnt och tänk efter hur det är att gråta och vilka behov man har då" osv.Det kallar inte jag att undertrycka, det kallar jag att vara medveten om sina svagheter och att kunna utnyttja kunskapen och medetenheten om dessa.
OK, jag köper det med (snart är jag bankrutt). Men är det inte himla jobbigt att tänka som man inte gör i vanliga fall? Man låtsas ju liksom ändå vara nån man inte är, eller man beter sig inte som man brukar göra. Kan man vara medveten om sina svagheter för resten av ens liv? Är inte "risken" stor att man hamnar tillbaka till den man var innan och tänker som man är mest bekväm med att tänka?
Jag vet att människor ändras hela tiden, men vissa drag och egenskaper har man med sig tills man dör.
Av egen erfarenhet vet jag (och då menar jag inte mig själv personligen) att de som försökt vara medvetna om sina svagheter och försökt ändra eller använda dem på annat sätt, inte kunnat göra det en längre tid eftersom de inte känt att de varit sig själva.