Tråddödare forts....

Kommer ni ihåg inläggen jag skrev om min lärare?Behöver jag säga vems barn det var? Behöver jag säga hur mycket jag älskade honom? hur mycket han älskade mig? Hur lycklig jag kände mig med honom? Jag var överlycklig när jag fick reda på att jag var gravid. Min mamma var superglad. Det var MITT fel att hennes hjärta tog stryk, det var MITT fel att hennes äktenskap förstördes. Visst hon har ärftlig hjärtfel och det har jag också men efter den händelsen så blev det för mycket för hennes del........Åhhhhhhhh......fuck, fuck, fuck.

*går och röker*gav mig själv en rejäl tankestälalre med mitt sista inlägg..

Me too Och alltid irriterar det Scratchy om man börjar svara på inlägg från flera timmar sedan

Never underestimate the power of The CSN . Vart jag än drar så måste jag betala tillbaka allting Så jag kan egentligen åka iväg. Men jag skulle sakna er också Fast det braá är att om jag får hemlängtan så kan jag alltid åka till svenskområdena som finns lite överallt i USA

Jag vet Men jag kan bjuda dig hem till mig några gånger om året, så får jag känna på lite äkta svenskhet! (om jag nu inte får råd att besöka självaste Sverige).

Vet du vad det var som fick mig att gå vidare tillslut. Jag insåg att visst hade barnen fått vara med om en massa skit, men det som de behövde mest av allt gav jag dom inte.En glad mamma, en mamma som levde, en mamma som fanns där för dom i nuet. Inte en mamma som deppade ner sig och levde kvar i det som hade varit. Tror inte att din mamma på något sätt skyller det som hände henne på dig på något sätt, sina barn sätter man alltid främst i alla lägen. Mina barns liv och välmående är det viktigaste för mig, det är det säkert för din mamma oxå och även för dig. Du skulle väl göra allt för dina barn? På samma sätt som du känner för dina barn, måste du förstå att din mamma känner för sina barn.

Mmmmm......Han vet att jag har förlorat ett barn men med vem och hur det gick till har han ingen aning om. Han accepterade att det var nåt som hade hänt innan hans tid så han har inte frågat mig mer.Jag äslkar och respekterar honom för mycket för att sitta och berätta för honom hur mitt liv såg ut med min lärare. Hur mycket jag älskade honom (läraren) vill inte att maken ska veta att det har funnits en i mitt liv som jag har älskat lika mycket om inte mer än honom. Jag är inte helt hjärtlös, vill att han ska känna sig speciell nu när det är han som finns i mitt liv. Förstår du hur jag menar?

Men först - tråddödarträffen!Bara för att jag inte nämner det betyder inte att jag har glömt det. Jag bara sitter och klurar hur och var vi bäst kan träffas utan att det blir så mycket lidande i det hela

Men va fan.. här ska ingen flytta till amerika! Midka, hur kan du sitta och uppmuntra henne till det.Plocka fram piskan, här krävs bestraffningar. *dumheter, flytta, det ska vi nog bli två om*

Fan vad hårt det här kommer att låta nu, men jag är villig att ta den smällen: Alla och envar är ensamma ansvariga för sina handlingar. Att man blir påverkad av situationen - absolut. Men besluten man tar är helt och hållet ens egna. Man är även rätt mycket ansvarig för hur man mår, tro det eller ej!Roses, det ÄR inte ditt fel!