Dags för nya tider 
Numer är vi vargkvinnor och män. Forum för alla krakar som tycker livet är en fest och gärna tar en dans med en varg, eller bara vill yla av sig. Alla välkomnas att chatta om allt mellan himmel och jord. En tråd om våra vedermödor, dagliga liv, funderingar, glädjeämnen och sorger. Alla är välkomna glada som deppiga.
Håller med syster Ior!!!
VÅGA SLAPPA!!! Det görs för lite 
Men jag har sladden i det går utmärkt....
Har förlängningskabel
Det där med att man GILLAR att hänga hemma betyder att man börjar närma sig 40
Men drog alla nu eller?????
Ja, men det är ju sant, Lehen! Jag fyller ju för sjutton snart trettiosju!
Jag är slöast i världen. Och när jag säger det så håller alla med... 
Vill dock orka göra mer kreativa saker. Inte nödvändigtvis borta utan här hemma. Måla om, få ordning i arbetsrummet, väva de där handdukarna jag sagt så länge, måla stora tavlor, sy egna kläder, skriva saker, upprätthålla någon så när kontakt med mina vänner, träna upp min förfallna kropp. Listan kan göras lång.
Men efter jobbet så orkar/vill jag inte göra mer än att max tvätta en maskin och sen läsa och se på tv, sitta här. Oops, nu måste jag sova.
På helgerna sover jag som en tonåring. Länge. Länge. Får kaffe på säng (bortskämd). Läääser. Länge. Länge. Promenad innan mörkret kommer. Tvätta en maskin. Sitta här. Se på tv. Oops, nu sover jag framför tvn.
Men jag behöver väl det antar jag. Eller så behöver jag en stor spark i baken
Jag har alltid gillat att vara hemma. En fyrtioåring sen födseln?
Man blir bekväm med åldern!
Visst är det både roligt och skönt när man väl är igång på gymmet eller har bjudit hem någon men steget ur soffan/kontorstolen på vardags kvällar känns väldigt långt!!
Jag tycker om att läsa. Jag tycker det är kvalitetstid. Det ger mig jättemycket. Sen tycker jag om att sitta här. Tänk så många goda skratt jag fått genom FL. 
Emellanåt får man ett kreativt ryck, då kan jag göra massor. Är supernöjd med mig själv efter det, då har jag åter ro att sjunka ner i slappträsket.
Faktum är att jag lärt mig att den kreativa processen kräver en lång grubblar/framvärkningsfas. Det är ungefär som en förlossning. Mycket vånda och trögt förarbete, sen en snabb förlösning i eufori följt av ett stort lugn!
Vi bjuder ALDRIG hem någon (nästan) När det ringer så bråkar vi om vem som ska SLIPPA svara
Vi lider nog av social fobi. På fritiden. Men jag är inte den som är värst i vårt förhållande...