USA tråden!

Charly - Akta dig vad du skriver, kanske tar dig pa orden och kommer och valdgastar dig nan dag

Ojoj va mycke skrivande det blev om min sverige-flytt

KS: Det jag reagerade på var inte att du gav mig tips.. för det uppskattar jag bara. Mer att du stack in lite 'remarks' tex 'Ja, ni får såklart göra som ni vill', 'jag kan inte låta bli att små-le' eller 'ja vi alla är väl olika'.. vilket jag uppfattade som nedlåtande även fast du kanske inte menade det så.

Att vi bestämt oss för att flytta är ett jättestort beslut, och jag uppskattar helt klart Heddas peppning mer än alla negativa kommentarer som istort sett säger: 'Ha! Ni kommer komma krypandes tillbaka efter 6månader'.. Varför är det så säkert? Jag har dagar då jag ifrågasätter mig själv och vårt beslut att flytta. Oroar mig över stora saker som ekonomi, boende, jobb men även småsaker som väder, kompisar, 'svenska' avundsjukan.etc. Vissar dagar tänker jag att vi kanske är helt galna som flyttar härifrån.. för vi har det rätt ok. Men jag trivs verkligen inte här. Vi har nästan inga kompisar och ingen familj. Josh vill inte flytta till sin familj, så då vill jag flytta till min.

Jag har haft det väldigt jobbigt med Abbie, spec nu senaste månaderna sen jag blev gravid. Jag känner att jag kommer inte klara av att gå här hemma med 2 barn och känna mig helt ensam. Vi har INGEN som hjälper oss, vilket såklart påverkar mig mer än Josh. Min familj hjälper mer än gärna till och skickar emails och frågar om Abbie nästan varje dag. Min mamma är ledig mycket på dagarna och sa senast idag att hon längtar efter att få vara mormor på heltid. Min pappa har somsagt opererat ryggen och sitter i rullstol och det är jättejobbigt att inte kunna vara där och hjälpa honom (och min mamma som gör ALLT hemma nu). Jag är mycket väl medveten om att vi kanske inte kommer trivas, men just nu vill jag åka dit med inställningen att 'det här kommer funka!'. Jag är ju makeupartist och kan frilansa under mammaledigheten om det skulle behövas + att josh somsagt har ett jobb som fungerar i hela världen då det är ett internationelt språk som används och jag hoppas att just jobb-biten inte kommer vara hel omöjlig..

Jag forstar att det maste vara hur jobbigt som helst Madde utan stod och uppbackning. Jag skulle haft ett enormt stod av mina foraldrar om vi bodde i Sverige (de ar sa klart ett jattestod anda, men det blir ju inte pa samma satt da man bor pa olika kontinenter med avlastning osv) Jag kan sorja det emellanat valdigt mycket. Men, jag har haft tur och har lart kanna sa manga fantastiska tjejer dar jag bor. Jag och julmusten har ju tjatat lite om vilken helt fantastisk svenskmammagrupp vi har och de blir ju lite av en ersattningsfamilj. Vi ar alla i samma situation, bor langt ifran familj och vi staller alla upp for varandra. Jag har aven amerikanska vanner jag kanner sa for, sa jag kanner mig verkligen lyckligt lottad. 

Det snöar så in i Norden här i Reno nu! (apropå inget).

Dödens dött på vintern, JA! Helt fantastiskt underbart med andra ord!!
Inga bilköer, en liten ICA och ett konsum på orten, kall snålblåst från havet....låter fantastiskt

Och sedan när våren-sommaren kommer så ska man svära över alla jäklarns turister som invarderar orten. Me löööve!!

Antingen så blir det ngt URSvenskt i äldre stil som detta:

www.hemnet.se/beskrivning/524064

Eller så kör vi på nyproduktion och superdupermodernt som det här:

www.hemnet.se/beskrivning/412564

TRE år innan vårt hus här i USA är avbetalt!! wheeeeee!! SEN blir det sommarhus i Svea för hela slanten.

OJ, vad ni har skrivit!!! Intressanta diskussioner med.

Jag vet inte om jag har sa mycket att tillfora. Vi skulle aldrig flytta till Sverige som familj, men om nagot hander med min och makens forhallande nu nar barnen ar sma, sa maste jag nog flytta dit. Jag har ingen inkomst, och min man har typ ingen heller, sa att fa underhall av honom som tackte boende och sant har, skulle aldrig nagonsin funka. Nar barnen ar lite storre och gar i skolan sa skulle det ju kunna bo med honom tills jag har fatt jobb och lagenhet och sant har, (och sen skulle v ha vv boende), men nu nar de ar sa sma, sa skulle det inte ga, och jag skulle inte hitta nagot jobb dar jag skulle tjana tillrackligt for att hitta en lagenhet som ar OK att ha barnen i etc. etc. etc.

A andra sidan, om jag skulle bli tvungen att dra till Sverige, sa skulle mitt mal nog vara att komma tillbaka hit pa nagot vanster, men som ensamstaende smabarnsmamma sa har Sverige helt klart mer saker att erbjuda an USA. Jag gillar inte tanken pa att behova dra ifran barnens pappa, och precis som Kitty sager sa ar det nog jattejobbigt att som barn behova leva igenom en separation, och sen en flytt. Men, om mina options ar att flytta dit, eller bo pa gatan, sa ar det ju inte sa himla mycket att gora.

Oj, jag hade ju en massa att saga ju!!!

Forresten sa maste jag ju faktiskt halla med Mealla om att varan mammagrupp liksom ar en extended familj. Alla barnen ar Ellas favoritkompisar och hon pratar om dem som sina best riends, (hon kan inte saga F ). Varje dag nar jag hamtar henne fran skolan sa fragar hon om vi skall halsa pa Eamon!!  

Sweden, forstar att det ar skit tungt, hoppas det loser sig tilld et basta for dig/er! Jag tror ocksa att man forsoker extra mycket nar man e i den sitsen som vi ar, speciellt nar man har barn ihop ocksa.

Ja, ang att flytta, vart man an ska flytta nar det galler utomlands sa ar det ju ett jattekliv verkligen! O allt beror ju pa vilken sits man e i, o hur ens liv ser ut mm, o det ar ju ingen handvandning precis som man flyttar. Vi har planerat att flytta till Sverige jattelange, men det ar sa otroligt mycket som ska klaffa....med allt vad det innebar!
O detta med o trivas el inte trivas, det maste man ju anda se positivt pa om man nu anda ska flytta, varken jag el Steven kan ju flytta till Sverige med installningen att vi inte kommer o trivas....skulle man nu inte gora det sa far man ta den biten da.

Jag skriver inte att jag inte tycker att madde skall flytta utan jag skrev precis tvärtom. Jag skriver utav egna erfarenheter och vad jag skulle ha gjort. Jag tror du har missuppfattat om du tror att jag inte tyckte du skulle flytta. Det jag vill ha sagt är bara att man skall veta att det kanske inte blir så lätt som man har föreställt sig ( den niten gick jag på TVÅ gånger).

Min strategi denna gång är att låta mannen ta beslutet att flytta och inte tjata på om Sverige eftersom det gick åt pepparn dom två förra gångerna. Nu har han faktiskt börja prata om att han vill flytta så det kanske blir Sverige någongång..vi får se

Sweden, jag skulle bara tycka det är kul! Ni är alltid välkomna

Vi upplever det lika svart att fa bostad dit vi planerar flytta strax ovanfor Gbg med lite omnejd, o skulle det finnas lagenhet o fa hyra sa maste man sta i ko i minst 1 ar, o det finns alltid dom som statt langre o vantat sa man kan fa vanta annu langre. Att kopa hus for var del e inte tal om, hyra ett litet hus skulle vara perfekt for oss, vi kan bo i en sommarstuga, det gor oss inget alls, men just detta att faktiskt hitta nagonstans att bo.
Mina foraldrar o morforaldrar kommer att betala hyra for oss tills vi klarar av det, beroende pa vad som galler just da. O om det ar jobbigt med jobb biten osv. Tills man kommit pa fotter om man inte ar det innan.
far vi valja sa vill inte vi heller bo i lagenhet, efterom det ar nagot vi bada gjort i manga ar tidigare. Men sjalvklart maste vi gora det om det inte gar pa annat satt.
Vi har inte heller nagon att flytta hem till, det finns inte tillrackligt med utrymme helt enkelt. Steven tex tycker det ska bli jattespannande att flytta till Svea, ocksa pga att han e valdigt nara mina foraldrar o morforaldrar. han oroar sig for spraket bara, o hur vi ska klara oss i borjan, men att inte trivas e inget han oroar sig for nu, skulle han inte gora det sa tas den biten da, o inte nu. Samma gallde ju nar jag flyttade hit, allt var superspannande i borjan o stort osv, sa nytt sa harligt...men sa kommer vardagen ocksa o allt vad det innebar. O visst trivs jag har med jattemycket, men ocksa en hel del som jag inte trivs med, men sa ar det ju, samma i Sverige, o jag vet att jag langtade bara bort storre delen av mitt vuxna liv nar jag bodde dar, nu kanner jag att det e mer tryggt i Sverige, pga att jag har min/var familj dar, o att det finns en annan slags trygghet nar man rakar javligt illa ut!

Madde, nagon skrev om o titta pa hemnet, det rader jag ocksa till o gora. Kanske folk som du o din familj kanner runt i Stockholm kan halla ogonen oppna extra mycket for om det finns nagot o hyra till o borja med. men visst e det inte latt, det e skitsvart o hitta nagot nar man bott borta sahar. Hoppas det loser sig sa fort det bara gar..