USA tråden!

Sweden, hoppas som sagt att du och mannen kan få ordning på förhållandet.

Emse, nu är jag också avundsjuk - Helsingborg är en av mina absoluta favoritstäder (och min mans med, för den delen).

hewa, i år MÅSTE jag baka semlor (det blev inga i fjol). Min mamma och pappa kommer hit 1-15/2 (hurra!), så det passar ju bra. Har förresten aldrig fattat hur det "ska" funka med semlorna - ska man äta dem fettisdagen och fram till påsk (under fastan), för att det är något som är "OK", eller ska man äta dem precis innan fastan börjar som en sista festlig grej? Var är våra katoliker?

Noah somnade som ni kanske märker till sist. Sen har Andreas varit vaken, men han sov inte så länge så han ville visst sova lite till - och Noah bara sover. Får nog väcka honom snart om jag ska få honom i säng innan 21.

Madde:
Jag kan faktiskt förstå att du tog lite illa upp, men det är alltid svårt att "se" tonfall i skriven text.
Jag kan i alla fall sympatisera med er situation och hur ni tänker, funderar och planerar. Been there, done that. Vi hade dock inte barn när vi flyttade, men jag var gravid, precis som du är.
För oss funkade det uppenbarligen jättebra att köpa radhus utanför Stockholm och som någon skrev så går tiden fort. Sure, Josh kanske inte kommer trivas i Sverige men det vet han ju inte direkt. Jag tror inte han är "dummare" (fel ord, men jag hittar inget bättre) än att han inser att han måste det ge det en chans. Och det innebär inte några månader.
Dino gav Sverige en chans på 4 år. Det är en ganska bra chans, men även om ni bara stannar i 2 år så tror jag inte ni kommer gå med förlust vad gäller husköp. Tiden går fort som fan. Vi börjar närma oss våra 2 år här i USA igen.
Men, givetvis är det en bra mycket större chansning att köpa ett hem än att hyra... det går ju inte att sopa under mattan med (om man kan hitta något att hyra).

Hewa,

jag forstar att du blev besviken pa din mammas reaktion, sjalvklart sa vill man ju att ens familj ska bli glad, men huvudsaken ar att du och din man och barnen ar glada. Grattis an en gang. 

På tal om något annat så hade vi en "play date" på McD idag med ett gäng från dagis. Vi brukar leka efter dagis i några timmar, men eftersom det verkligen öser ner här idag så föreslog någon McD.
En av Lukes kompisar frågar alltid om vi vill komma till hans hus och leka och det hände ganska ofta... innan de nyligen flyttade till Mexiko. Men så idag frågade hans mamma och vi skulle vilja komma och hälsa på dem i Mexiko någon dag.

Hmm... Jag vet inte... Jag tror inte Dino är så pigg på den idén och sedan vet jag inte hur det skulle funka rent praktiskt. Måste jag ha något slags dokument som Dino skrivit under vad gäller barnen? De är amerikanska medborgare, det är inte jag. Vi har inte smma efternamn. De ser inte ut som jag. Tänk om någon tror jag kidnappat ett par ungar?
Och för att inte tala om oroligheterna på andra sidan gränsen...

Hewa, ja fy vad tråkigt att få en sån reaktion. Det ligger en viss spänning i att berätta för sin mamma att man är gravid och man tror och hoppas ju att det ska bli glada över nyheten. Min mamma fick höra detsamma av min mormor när hon väntade mig - "neej, inte en till" liksom. Mormor såg bara besväret för min mamma, och min mamma som var så överlycklig för sin lilla sladdis, fick aldrig höra nåt grattis. Det är som om deras perfekta bild av din familj raseras och de kan inte se nån glädje i en förändring av den bilden. Trist!
Lyckligtvis så är det ditt kära besvär och inte hennes! Grattis Hewa till graviditeten! Nyheten är underbar!!

KS:
Jag har inte heller skrivit något om åldern och det är väl inte riktigt det jag reagerade på.
Men, det var några längre inlägg där mycket negativt som kan händla rabblades upp. Jättebra poänger, men inläggen kan läsa med helt olika tonfall och det som uppfattas av läsarna kan vara natt och dag. Testa vet ja! Gå tillbaka till ditt inlägg och läs det hög med en nedlåtande ton. Läs det ingen som du tänkt att det skulle läsas.

Madde med familj är vid en ganska stor "fork in the road" (jag vet, jag har varit där, och många med mig här inne). Och visst, man slänger ut sin oro och frågar om råd, men någonstans där bland alla råden vill man också ha lite positiv feedback. Lite "det här fixar ni". Jag säger inte att måla himlen med rosa moln och ljuga rakt upp och ner, men lite peppning är alltid skönt att få.

Så, trots att dina inlägg bara innehåll bra och kloka råd, så var det väldigt mycket på en gång som "kan gå fel". Och uppenbarligen läste inte Madde det med samma tonfall som du skrev det, annars hade hon nog inte tagit illa vid sig.

Men jag ska inte sitta här och spekulera om hur Madde läste dina inlägg.
Men jag vet att jag själv gjort så några gånger och uppfattat tonfall som inte var där. Kanske hade jag en låg dag eller vad fasen, men det är så jäkla lätt hänt i skriven text!