USA tråden!

Jag och min pappa bråkade jättemycke när ja va yngre, men sen jag flyttade hit så är det mycke bättre. Jag och min mamma har varit bästa kompisar hela mitt liv så henne saknar jag jätte jätte jättemycke. Dom ställer jämt upp och försöker hjälpa mig när dom kan och dom är helt enkelt bäst

Jo, jag tycker absolut att ni ska prova!

För oss var det så att jag träffade min man i Sverige där han var utbytesstudent och han kunde redan då bra svenska.  Han åkte tillbaka till USA och jag hälsade på honom här.  Sedan blev det som så att vi flyttade till Sverige (det var aldrig tal om att vi skulle bo i USA).  Efter närmare fyra år i Sverige så stod inte min man ut längre så vi bestämde oss för att flytta till USA och det var inte tal om att det var för annat än permanent.  Ändå var det ju en bra erfarenhet.  Min man hade ifrån början en väldigt positiv inställning till Sverige (han kunde svenska, är svenskättad och har en hög med släktingar som bor i Sverige) så han flyttade dit med tanken att han alltid skulle bo där, men sedan upptäckte han att han inte alls trivdes där...  Det var den svenska mentaliteten som han inte trivdes med. 

Madde, jag hejar på er! Det finns ingen härinne som kan förutse om Josh kommer att trivas eller inte. Det finns massor av amerikaner som trivs hur bra som helst i Sverige. Att säga att det är fler amerikaner som misstrivs i Sverige än svenskar som inte gillar det i USA tycker jag bara är dumt.
Jag tycker att det verkar som ni tänkt igenom er flytt ordentligt. Jag önskar er all lycka till och tror att det kommer att gå bra.
Förresten det var ingen som oroade sig över min flytt till USA. Tänk om jag inte trivs och vill flytta hem?  

Jag vet att min fråga (om jag nu ställde den rakt ut, minns inte) angående Mexiko försvann i mängden. Men, är det någon som vet om jag behöver något speciellt dokument/bevis på att Luke och Alexis är mina om jag skulle vilja åka med dem själv till Mexiko?
De är som sagt medborgare, inte jag.
De har samma efternamn, ett annat än mitt.
De ser inte ut som jag.

Vad skulle ni gjort?

Madde - tycker också det är en jättebra idé att även Josh får prova bo i "ditt" land, om inte annat ger det ju säkert honom en annan bild av eventuella svårigheter och tunga bitar som du kan känna med att flytta permanent till USA. För åt vilket håll man än flyttar, det är ju inte en dans på rosor hela tiden.

Sen håller jag med Mealla - trots att vi hann vara så kort tid i USA märktes det tydligt att kompisarna där blev mer som familj. Man litade mer på stödet från vänner än vad vi gör här hemma. Det kändes jobbigt när vi flyttade hem igen, vi saknar våra vänner enormt eftersom de kom att ta en så stor plats i vårt liv (det var en av vännerna jag ringde igår när jag var ledsen). Våra vänner här hemma har ungefär samma "plats" i vårt liv nu som de hade innan vi åkte - alltså personer man tycker om att umgås med lite då och då men inga man drar in i sitt liv riktigt på samma sätt som man gör med sin nära familj. Vi har ju inte samma behov av det för vi har ju iaf min familj nära till hands här hemma.

Rhino - ingen aning angående att åka till Mexico själv med barnen. Som jag har förstått är ju amerikanska myndigheter rätt känsliga när det gäller att släppa iväg barn som är medborgare och det är ju bra iofs men i fall som ert kan det förstås bli knepigt. Eller, om barnen har svenska pass också kanske du inte ens behöver ta med de amerikanska? Fast då måste ni å andra sidan kunna visa er rätt att komma in i landet igen så det var nog ingen bra idé trots allt.

Hedda, du ligger väl och sover vid det här laget men jag har för mig att jag har läst en annan tråd med ungefär samma fråga. Där var det en svensk tjej som skulle åka ensam till Sverige med sina barn. Jag tror att det finns något slags dokument där pappan "tillåter" mamman att lämna landet med barnen. Annars som Hewa skrev kan ni kanske använda de svenska passen, men det blir kanske för omständigt? Kopia på birthcertificate kanske? 

Rhino - när jag har rest själv med barnen har jag haft med mig ett notarized statement från papporna att jag fick åka med barnen. Ingen har någonsin kollat på det eller ens frågat om det, men det är nog annorlunda om du ska till Mexiko.

Jag skulle skaffa notorized kopior pa ditt vigselbevis, och barnens fodelsebevis (om det star att de ar dina dar..), kopia av din mans korkort och fodelsebevis ocksa kanske.. samt ett brev fran din man dar han ger er tillstand att lamna landet. Bara utifall. Sedan maste ni ju alla ha pass, och du behover ditt greencard med er.

Det var saker jag rekomenderades att ha nar jag reste till Sverige med barnen, fast jag behovde ju inte visa dem.. Men det kanske jag skulle varit tvungen att gora vid resa till Mexico, sarskillt eftersom efternamnen skiljer..

Idag känner jag mig lite bättre, igårkväll spydde jag innan jag somnade, äntligen! Jag sov 10 timmar i sträck, utan att gå upp och kissa. Varken kissat eller sovit har jag inte gjort spec mycket dom senaste 36 timmarna. Något jag inte kunde släppa var hur jäkla snäll Mackenzie var, jag låg i sängen till 3 tiden då Joe kom hem, Mackenzie satt antingen i soffan och såg tv eller så var hon med mig. Varje gång jag spydde så strök hon mig på ryggen och sa "Okey mom, okey mom". Fick mig att må lite bättre, för en stund.

Ringde min dr och dom skulle skriva ut medicin som jag skulle ta, så jag slutade spy men när Joe for och skulle hämta ut det på CVS så hade det inte skickats in och det var då after hours hos min dr. Super great. Har inte ätit mat sen i Onsdags och jag börjar verkligen bli less på vatten och gatorade, vilket jag spyr upp ändå... urk. Åt en banan igårkväll men den kom upp före den hade landat i magen.

Känner mig väldigt svag idag, och förhoppningsvis är det värsta över. Jag kan inte fortsätta så här. Och snälla, låt inte Joe bli sjuk för jag klarar ärligt talat inte av en till sjukling i familjen. Men han har hållt sig ifrån mig kan jag lova.

Tack för alla "get well wishes".