USA tråden!

Jahapp, det tog inte fullt 1½ timme hos barnmorskan idag (som förövrigt var yngre än jag och det har jag alltid lite svårt för - jag ska ju vara den unga liksom ), men närmare en timme tog det ändå. Fast det var inkl blodtryck och blodprov och grejer så det var rätt ok ändå. Och förstås en himla massa frågor. Det jag allra mest ville ha var remissen för kub-testet. Vi har bestämt oss för att göra det och tydligen måste bm skicka en remiss. Nu ska jag bara lyckas hitta en lämplig tid för att gå och ta det blodprovet för tydligen ska det vara en alldeles särskilt fin och snabb centrifug som inte finns i hela kommunen, så det blir till att åka in till Uppsala.

Har förövrigt pratat lite med mamma också. Berättade att jag blev ledsen över hennes reaktion och ja, det känns bättre nu. Jag vet ju egentligen vad reaktionen berodde på (och hon förklarade det precis så som jag "visste") och hade absolut inte förväntat (eller ens önskat) att hon skulle bli jublande glad, hon är helt enkelt inte sån. Men jag sa att jag hade hoppats på en lite positivare reaktion iaf. Tror hon skämdes lite, för det var ju förstås aldrig meningen att jag skulle bli ledsen.

Sweden - usch vad trist med magsjuka igen! Hoppas ni slipper eländet någon gång.

Måste få berätta om min store kille. Han åkte skolbuss hem idag. Jag hörde hur han storgrät redan innan han kom in genom dörren och trodde ju något riktigt otäckt hade hänt. Näe, han var helt otröstlig för han trodde han glömt vanten på bussen! Och det var ju inte för att han var rädd att jag skulle bli arg utan han var verkligen ledsen för att vanten var borta.

Försökte förklara att det ju ändå bara är en vante, en sån kan vi köpa en ny om den inte kommer tillrätta, men han hade ändå enormt svårt att lugna sig. Eftersom skolassistenten (som skulle kunna svara på var jag kan återfå kvarglömda saker från bussen) var på lunch gick jag ut en extra gång och kollade (A hade försökt leta bakåt men inte hittat vanten). Jag hittade den nästan ända ute vid stora vägen så han måste ha tappat den i stort sett när han klev av bussen. Så allt löste sig till slut. Men jösses vad otroligt ledsen han var, lillgubben

Eva, du har ratt, det fungerar valdigt olika pa olika byraer och olika hall i landet.  I Minneapolis dar jag jobbar sa har de flesta storre byraer kravet att man debiterar 1850 timmar per ar.  Jag vet att de som jobbar pa var byra's New York kontor maste debitera 1950, och jag kommer inte ihag, men det kan vara samma pa vart Seattle kontor.  Vi far manads prognoser, och om vi ligger fore, eller har orsak att tro att vi kommer att fa in mer timmar senare pa aret sa kan vi ta semester nar vi vill.  Jag brukar ta nagon vecka pa varen och en vecka pa sommaren, eller tva veckor pa sommaren, samt en vecka vid jul.  Dessutom blir det ju stro dagar har och dar nar jag haft mycket att gora ett tag. 
Jag ar ju "bara" en associate annu.  Det ar tva ar kvar tills jag ar uppe for delagarskap.  Blir till att jobba hart dessa aren om jag vill bli delagare, vilket jag faktiskt inte bestamt annu om jag vill.  Om nagra ar nar mina dubbla studielan ar betalda sa vore det kanske skont med ett statligt jobb eller sa...  A andra sidan sa tycker jag sa mycket om det jag gor, sa det ar svart att ge upp det nu.

När min man var klar med sin advokatutbildning så hade han studielån på $ 150 000...  (då bara för själva advokatutbildningen).  Många har ännu mer... Då kan man tyvärr inte ta jobb som inte betalar så bra...

Precis!  Men, nagon gang kommer det val att vara avbetalat!

Jag kan tänka mig att det kan funka i en mindre organisation, men min mans jobb är en stor advokatfirma med massor av advokater och med flera kontor även i andra delstater.  Den enskilda individen har inte mycket att säga till om där... 

Jag tycker du slår huvudet på spiken när du beskriver den amerikanska arbetsmarknaden!  Man tycker ju åtminstone att alla anställda borde ha rätt till ett par veckors betald semester och en lön som går att leva på.

Toppenbra!  Alla borde ju få betalt när de är sjuka.... 

En fd kollega till min man tog med barnen på Disneykryssning och tyckte att det var toppen för det fanns aktiviteter för barnen mest hela tiden!  Det finns aktiviteter även för tonåringar nuförtiden.  Själv har jag ingen erfarenhet av kryssningar. 

Jag hade salmonella för en massa år sedan (efter en resa till Polen) och hade varken blod i avföring/kräk eller hög feber.  Jag kan förstå att du vill få det kollat, magsjuka är verkligen bläääää... 

Har du studerat både i Sverige och i USA då?  Min man är delägare, men egentligen bara på papperet eftersom de har två typer av delägare på hans jobb och den lägre som han är får t ex ingen procent på den årliga vinsten, men behöver inte heller betala in pengar vid en förlust.  I och med att han är delägare måste han också delta i en massa interna möten, sitta i styrelser för diverse välgörenhetsorganisationer och en massa annat som tar tid förutom de där timmarna som krävs.  På hans jobb tog det 7 år innan han kunde bli inröstad som "delägare".  Det finns nästan inga kvinnor på hans jobb som har småbarn, många väljer ett mindre krävande jobb innan de får barn.  De kvinnor som jobbar där har oftast inga barn eller nästan vuxna barn.  I något fall där de har småbarn så har de en man som är hemmapappa.

Vilken slags juridik jobbar du med?