bf-juni västerås

Glad tisdag, alla vänner!

Hoppas att ni har det bra? Det blir en riktigt fin dag idag ser det ut som.

Jolin: Du kan anmäla och förbereda allt hos FK och sedan bara återkommer du när du vill börja ta ut dagar.

Bertil från BN kommer till oss på torsdag, och då får vi höra om han vill ha någon ytterligare komplettering. Det är ju i så fall inte någon panik- utan du kan föda barn och ta det lugnt. Jag menar, de har inte möte förrän 9/8 tror jag. P ringer dig när B har varit här.

Happy: Åh, vilken fröjd att få ut de gamla mattorna! Det ska bli så spännande att få se hur ni har det sedan, frammåt hösten eller så, när ni kommit in lite! Men det måste vara SKÖNT att kunna öppna dörrarna mot trädgård nu så här när sommaren är här!

Igår em var jag till förlossningen för CTSremsa (det heter så va?) och tryck och så, för jag hade en sådan helvetisk huvudvärk som inte ville ge sig, höll på att köra på en minibuss med parkarbetare och tyckte att jag kände väldigt lite fosterrörelser. Allt var OK, visade det sig till sist. Det är ju en välsignelse at inte bo i Överkalix eller Kautokeino när man ska till sjukhuset lite fort så där!

Nå- det var fräscht och nyrenoverat och bortsett från några tjejer som krävde att jag skulle veta var SAFTEN fanns (och som pratade högre och högre, som om jag inte hörde, när jag inte visste) och en jämrande dam i sjal som lät som om hon skulle dö i dagrummet- så var det en helt OK upplevelse.

Nu sa läkaren, som var en tjej på så där 30-år, att-aj då!- ska du in måndag morgon? Det är vår absolut sämsta tid. Kul! Ja, ja. Vi får se om de tar mig då eller skickar hem mig igen.

Efter minibussincidenten mejlade jag de som jag skulle sitta i möte med idag och sa att NU har jag tagit ned jobbskylten och stängt butiken. Jag tänker inte ens köra barnen till dagis och fritids idag. Det enda jag ska göra, när jag känner för det, är att ta med de stora barnen och köpa förnödenheter till Leon. Jag tänkte att de nog kan uppskatta att få vara med och välja nappar och grejer. I övrigt får världen klara sig bäst den kan! ;)

Kram till er alla och pussar till era små- på utsidan eller insidan!
Tant Maräng

Bezilia! Jag sitter och gråter jag också, precis som de andra tjejerna. Vilken dramatik! Så fruktansvärt för er! Och vilken välsignelse att vi bor i ett land med de resurser vi har! Helikopter till landets absoluta proffs på just det som T. behövde hjälp med låter fantastiskt! En vacker dag kommer hon kunna berätta historien om allt detta som ett riktigt Modesty Blaise-äventyr, och hennes kompisar kommer att sitta stumma av beundran.
Allt, allt gott till er och till lilla T, och jag är så glad och tacksam att allt har gått bra och att hon mår bättre!
PS Har ni någon som tar hand om hund och katt? Hör av er om ni behöver hjälp med något, så löser vi det.
Tusen kramar,
M

Grattis MaraFara, Baby Mama! Vad härligt att Melvin är här och då kan börja återhämta dig! Stort och varmt grattis från mig!

Plogen:
Vad tufft du har det tjejen! Fy tusan! Jag känner verkligen för dig och förstår att det måste vara jättejobbigt.

Du undrade hur amningen har fungerat för alla andra, så om det kan vara till någon nytta alls tänkte jag dela med mig av min förra graviditets amningshistoria.

För V och mig fungerade amningen aldrig när han kommit. BB och vården insisterade på att jag inte skulle ge ersättning, för så skulle han inte vara lika intresserad av att amma, menade man. Säkert helt riktigt, men med den påföljd att jag ju satt nyopererad (akut kejsarsnitt nästan tre veckor över tiden) och med en hysteriskt ledsen kille timma in och timma ut med de där j-la plastmoffarna som ska hjälpa till om barnet inte får tag i vårtan, och som liksom flärpade sig åt fel håll hela tiden så de låg över ansiktet på V istället för runt bröstet. Nätterna igenom. Dagarna igenom. Och napp skulle man inte få ge, för då lärde de sig inte att suga rätt. Under tiden blev ju brösten explosionsartat gigantiska och stenhårda och ömma (ingen feber vad jag minns). Livet var inte kul. För någon av oss.

Det var en sådan FANTASTISK befrielse när jag till sist struntade i vad vården sa och skickade P att köpa ersättning och V blev MÄTT och sedan pumpade jag det jag kunde i så där två, tre månader och kompletterade ersättningen med det.

Så min erfarenhet är denna: Funkar amningen? Good for you! Gör den det inte, så är det viktigare att du och barnet och er relation och familjen får bästa möjliga förutsättningar att må så bra som möjligt och kan njuta, och bonda, och komma in i fungerande rutiner- än att du till vilket pris som helst ska slita med amning som inte fungerar för er. Lägg inga värderingar i detta. Det har INGENTING att göra med att vara en präktig och duktig mamma! Kan du komplettera ersättning med att mjölka ur, så är ju det fint. Om inte så är jag övertygad om att din dotter kommer att växa upp och bli en harmonisk och frisk människa alldeles oavsett. Det här med amningen är ju faktiskt i allra högsta grad en KULTURELL grej, där vi i Sverige (som jag ser det) har/har haft en lite lätt fanatisk inställning.

Det här med att barnet och mamman skulle komma varandra så mycket närmare genom amning än om barnet dricker från flaska får man ju tänka vad man vill om. Det säger ju då bland annat att en pappa aldrig kan komma ett barn så nära. Vill man tro det så kan man ju göra det. Själv tycker jag att alla matstunder med V när vi, eller P och V, kunde sitta och gosa (hud mot hud om man vill) och han fick njuta av att utan att det var en kamp, i lugn och ro äta sig mätt och somna lugnt i mina armar- var härliga.

Vad vet jag om V och jag aldrig kommer vara så tighta som om han hade ammats till dess han var två (som min väninna gör). Vad vet jag om vilka framtida allergier och annat han är mer mottaglig för nu, när han då både har fötts med kejsarsnitt och blivit berövad den heliga amningen. Men V och jag har den finaste relation jag kan tänka mig, och hittills-peppar, peppar, har han bara varit öronbarn-och det var jag också, triots att jag fötts vaginalt och ammades så länge det bara gick.

Mitt råd är att du fokuserar på att bli bra nu. Jag tycker det låter vettigt att se till att mjölka ur, trappa ned och komplettera för att sedan övergå till ersättning. Den här tiden ska inte behöva vara en mardröm, det är den alldeles för viktig för.

Stor kram till dig och din familj, så hoppas jag att det här ordnar sig på bästa möjliga sätt för just er.

Kram, MumsM

Jolin: Vad kul! Vi hade ju bokat in samma dag ärven den 24:e, så det är ju inte mer än rätt att vi får göra sällskap den 21:a!
Hoppas du mår bra under tiden!

Jag går runt här och är lite nervös så där. Förväntansfull och  lite spänd. Sov två timmar på dagen, och går sedan runt och flyttar klädhögar fram och tillbaks och kollar FB och FL för femtioelfte gången och är egentligen inte till någon nytta alls tror jag. Pirrigt!

Leons väska är packad, och min likaså. P kommer att komma helt oförberedd till förlossningen, så jag har packat en tandborste åt honom, så får han väl åka skytteltraffik efter annat han kan tänkas behöva.

Gud vad jag skulle vilja ha ett glas kall rosé (eller två). Är det något jag ska tänka på tjejer? Kamera, mobil, necessär, läppklägg (cerat), myskläder, någon lektyr och snarr (har parerat med både salt och sött). Behöver jag ha med egna jättebindor och amningsinlägg?

Jag har rampfeber som fasiken!

Hilfe!
M

Hmhm... Harkel... ;) Jo, alltså, detta är eder Maräng som skriver. Vid sin dator. Hemma.
Vi kom upp till förlossning utsatt tid och fick rum direkt, och remsa kopplad och trevlig personal och P hann säga att "det här går nästan för smidigt för att vara sant!" Och, ja, det visade det sig göra. De hade två bokade snitt och var tvugna att hålla öppet för ett eventuellt (Jolins?) och då hade de inte tid med mig. Nähe. Så hem igen då efter några timmar och ja... Tillbaks imorgon klockan sju.

Jag mötte Happy på Maxi och hon såg pigg och vacker ut som alltid. Nå, bessar kommer ut tids nog, och mig går det inte någon nöd på. Då tycker jag egentligen att det vore rättvisare att Skuggspel och Angeni som har det så tufft fick förlösas. Men min ålder (ack, ack, ack) bidrar också till att de inte vill vänta så länge. Ännu verkar i alla fall Leon må bara fint där inne, och efter en mycket stillsam dag igår är han super alert idag.

Nu går jag och lägger mig och sover, för det känns det som att jag inte gjort på flera nätter. Premiärnerver som spökar. Jag kollar in frammåt kvällen och ser om Jolin har kunnat lämna någon update- eller om någon av er andra som är kvar har haft några känningar.

PS Angeni: Jag rekommenderar VARMT Päivi på Klara. En sådan kompetent och rak och bra kvinna!

Nu är Leon hemma hos oss. Som vi har längtat! Tisdag klockan 10 snittade de och Leon kom till världen, 48 cm och 2920g. Idag vägde han 2600g, så det är en stor själ i en liten kropp, min nya kärlek. Operationen gick bra och alla Leons värden var och är fina. Jag har haft det rätt jobbigt efter snittet, men kände ändå att jag måste få komma hem till de andra barnen. Smärtan är ju den samma var man än är, och morfin ville de inte ge, för det ger magbesvär. Så är det bara paracetamol och ibuprofen man kan ge, så kan jag lika gärna sköta det själv.
Leon har inte lyckats få tag på ett bra sätt om mina bröst, inte heller med plastmoj, så jag ger ersättning och pumpar (utan resultat ännu) i förhoppning om att få tillräckligt att kunna kombinera mjölk på flaska och ersättning. Idag kom Dollyeffekten och nu har jag stenhårda och värkande tuttar. Hoppas det ska ge utdelning.
Nu försöker P lägga V i egen säng. Vi får se hur länge han stannar i den. Snittet ligger nog på en timma eller två. Att ha både honom och en liten som ska matas och en kropp som inte lyder och värker som f-n i samma säng verkar...svårt. Inte omöjligt förstås. Men inte önskvärt.

Jag saknar er och hoppas vi ses snart.

PS Skriver nog mer imorgon.
PPS Jag ska låta Jolin skriva för sig, men kan säga att ni inte behöver vara oroliga för henne. :)

Kram, Mums

Landar vid datorn efter en natt med tjugo minuters sömn totalt. Grät mig igenom dagen igår. Har så j-la ont i rygg, tuttar och mage. Igår mest rygg och tuttar, även om magen gör att det inte går att komma i och ur sängen. Men så läste jag Maras inlägg här och kände at mina problem var jordiska. Det går över.

Jag tänker på dig MaraFara och är ledsen för din och Melvins skull att det är så här.  Vilka bedrövligt små människor, både biopappan och hans ex. Jag hoppas att du får stöd och värme från de som finns dig nära.
Mår Melvin och du bra? Har höfter och svullnader och sådant gett med sig?

Ipren, Ipren, jag sjunger ditt lov från en alptopp-hej hopp! Japp, min frälsare heter Iprenmannen. Men det hinner bli mycket smärta innan man får ta nästa efterlängtade tablett. Jag minns inte att det var så här jobbigt förra vändan jag fick barn. Men OK, jag är äldre, det är andra snittet och så.

Amningen går åt fanders. Helt. Matsituationen är lätt absurd med mat till lilleman under natten ungefär en gång i halvtimman, eller som MINST en gång i timman. Där emellan försöker jag alltså sitta och mjölka ur tio minuter per bröst. You do the math. Och jag kan ju inte sitta och mjölka ur när jag ska hålla Leon som behöver rapas och bytas på och få gos. Jag skulle tippa på att mina bröst väger ungefär som Leon. Styck. Jag skojar tyvärr inte. Däremot blir det inte mycket mjölk alls. Vi får se hur länge jag orkar, men han är ju så liten så det känns viktigt att jag försöker så länge jag inte blir helt knäckt.

Jolin, Jolin, where art thou?

Nu ska jag upp och- gissa vad? Jajjamen! Mjölka ur! Tur man får gosa också. Underbara kärleksbarn, lilla vackra ängel!

Svärföräldrarna kommer idag.Tur att jag är pigg och fräsch...

Kram till er alla, tappra Mammor!

Pigg som en lärka efter Ipren och två Alvedon. Borde sova förstås, men det är ju inte så lätt att göra det på beställning, som ni vet.

Grattis till dig Sussi till din lille kille! Vad roligt att allt gått bra!

Är det Angeni, Happy och Skuggspel kvar nu- av oss som är aktiva på tråden?

Nu traskar jag upp och försöker sova igen då. Nattinatt!

PS Nihao: Vi kom nog hem torsdag em tror jag. :)

MEN.... Jag hade tänkt skriva en snabb rad till er- men nu vaknar Leon och är ledsen. Försöker imorgon. Jag saknar er.
Kram till alla. Mums