Barn i mars 2008 - 9
Här babblar vi vidare! Snart fyller våra små 2 år - visst har tiden gått otroligt fort?! Snart börjar de skolan, tar studenten och flyttar hemifrån!
Här babblar vi vidare! Snart fyller våra små 2 år - visst har tiden gått otroligt fort?! Snart börjar de skolan, tar studenten och flyttar hemifrån!
Jag måste bara få fråga och INGET illa menat ok?
Ser att flera försöker bli gravida? (håller såklart tummarna för er!) men nu undrar jag
Hur tänker ni som vill ha fler än 1 barn? Jag fattar verkligen inte alltså
Barn är jobbiga, man får ingen egentid, inte sova ordentligt, man blir fet och ful i kroppen osv. Hur fan orkar ni????????????
Som sagt ta det rätt nu
Flera barn finns inte i min värld nämligen. Känner mig ganska ensam...
Krya på er krassliga 
Alla är olika och en del vill bara ha ett barn
Men jag personligen skulle aldrig kunna tänka mig bara ett barn
Jag älskar barn och vill ha en lagom stor familj (kan tänka mig 4 barn som max men sambon har sagt bara ett till så då stannar vi vid 3).
Visst är det kämpigt ibland, det måste ju faktiskt alla hålla med om, den som säger att det bara är rosa moln att ha barn, ljuger, som min mamma brukar säga
Men för oss så överväger fördelarna ![]()
Bobbenn: Jag ville ju först inte men det var ffa pga den jobbiga förlossningen och följderna. Tror jag ändrade mig när pappa var inlagd förra gången och jag funderade lite på livet och annat stort.
Det plus att jag kan snittas nästa gång.
Tack för ärliga svar tjejer. Kanske är jag lite avundsjuk på er som känner att ni vill ha fler.... Skulle gärna vilja ha ett till men paniken över att bli ännu fetare och fulare i kroppen ger mig panik ångest alltså
Japp jag vet hur sjukt det låter men för MIG är det en jättestor grej. Jag mår redan sjukt dåligt över dom ca 7 extra kilon som sitter kvar på mig sen graviditeten
vissa dagar vill jag bara dö
ÖnskaR JAG VORE RIK SÅ JAG KLUNDE FETT SUGA MIG...
Agamemnon: Leo var ett väldigt "lätt" barn, han bara hängde med lixom, sov jämt hela nätterna, sov till minst 8 varje morgon. Låg på golvet och bara skrattade hela tiden eller var supernöjd när han satt i babysittern och tittade på när jag diskade exempelvis. Jag kunde duscha jättelänge medans han satt i babysittern och tittade på. Jag sa flera ggr att jag aldrig fattade vad folk klagade på när de fick barn
Men tji fick jag när Vincent föddes
Han har varit tvärtom och ett "jobbigt" barn ända sen den sekunden han föddes. Han skrek som en galning i op salen och läkare och sköterskor som snittade mig, sa att han kommer bli ett bestämt barn som ska få sin vilja igenom och jisses vad rätt de hade
Jag hade det ganska jobbigt på BB, dels så gick han ner i vikt och hade dåligt blodsocker, amningen funkade inte och såna saker. Men dels så var han väldigt "krävande" och VÄGRADE ligga i den där baljan, han tokskrek hela tiden om han inte fick sova på min mage eller min arm och jag minns när jag satt på BB toan och skulle göra nummer 2 och fick skynda mig som fasen för han låg i baljan och skrek.
Min sambo var iväg med Leo en del då så därför var jag en del själv.
Vincent har alltid varit väldigt "krävande" och måste ha mycket närhet och har inte velat vara så mycket på golvet själv utan velat vara i famnen hela tiden.
Och så har han en vilja av stål
Så det kan bli jätteolika som sagt
Men vi älskar såklart båda barnen lika mycket ändå
Och det har inte skrämt mig från att skaffa ett barn till
Man glömmer ju så fort.