Kingston! *kram* Jag vet precis hur det är. Tro mig, jag har varit där, och riktigt nere. Och att höra att andra lyckas är både roligt och tufft. Givetvis kul att någon lyckas bli gravid, men det rör samtidigt upp så mycket känslor och sin egen situation. Vi hade vårt X i augusti, BF skulle vara nu i mars. Hösten har varit riktigt jobbig. Dödsfall i familjen, X-et och min älskade häst som jag haft i 20 år fick avlivas. Samtidigt kämpade jag ner mig 15 kg i vikt för att få hjälp med ivf.
Hoppas verkligen att ni också lyckas snart, och annars hoppas jag att ni får hjälp snart! Vi fick veta att man inte skulle göra HSS förrän efter minst 2 cykler, och ivf skulle man vänta ännu längre med. Så din kropp håller på att läka, och jag håller ALLA tummar för att du också snart kommer att få plus!
Det konstiga med utomkvedet i somras är att även nu, jag borde vara överlycklig (ja, jag är lycklig), men jag kan ändå inte släppa tanken på att "nä, det är nog inte på riktigt". Missfall eller ett nytt utomkved ligger och gnager i bakhuvudet. Nu vill jag bara att tiden ska gå riktigt fort, så att man är i v 12-16 och kan börja slappna av!
Kramar!
