Utomkveds - Vad händer sedan? tråd 3

Kingston: Japp jag har bikinisnitt och de har tagit bort "a part of the tube" på vänster sida. Är opererad i Grekland så jag vet inte hur mycket de har tagit men de gynläkare jag pratat med i Sverige har räknat vänster äggledare som borta/utan funktion.

Supers: Tack, håller tummarna för att du får en bra höst och att du når målvikt till vintern

Tack för info majbebbe! Jag har börjat förlora hoppet här och det har nu gått exakt 1 år sedan jag blev operarad för X. Har inte vart i närheten av något plus sedan dess... Så man vet inte riktigt hur man skall gå vidare. Ivf eller tro på att det faktiskt kan gå ändå?

Är du bosatt i Grekland eller råkade du "bara vara på semester" vid tidpunkten för ditt X?

Kingston: semester. Vi hade ju inte aktivt försökt, så jag hade inte en tanke på att vara gravid förrän mensen var fyra dagar sen.

Hade du svårt att bli gravid med x-et?

Vilken osis att råka ut för sånt när man är på semester! Dubbel otur lixom... Hoppas allt gick bra för dig iaf!

Nej det var inte så svårt att bli gravid innan X:et. Så jag vet inte vad som har hänt riktigt... Trist är det iaf!

jag vet inte hur du har haft det men jag vet att jag blev helt fixerad när det inte tog sig efter x-et (som för övrigt gick bra). dels berodde det säkert på att vi haft så lätt innan samt att jag för varje försök som gick blev mer och mer övertygad om att något måste gått fel i samband med x-et och op.
jag vet att det är en hemsk klycha men det var faktiskt när jag typ gett upp, slutat vara hysterisk varje gång mensen kom, började träna för mycket och åkte på ny semester som det tog sig. För mig var kroppen och knoppen helt enkelt inte redo förrän dess. och resan var faktiskt något som vi unnade oss för de pengarna vi tjänade när vi "slapp" vara föräldralediga.
Idag är det enkelt att se det med perspektiv då vi är väldigt lyckligt lottade men där och då var varje nederlag en djup dal och man trodde att det aldrig kunde bli bra, jag letade massor med information om fertilitets utredningar m.m.
även om vi varit i liknande situation har jag ingen aning om vad du går igenom men jag hoppas att du har någon att prata med.

All kärlek till dig majbebbe!

Jag förstår att jag har blivit helt besatt av allt detta. Men vi får se vart det slutar. Tyvärr lyckas jag inte koppla bort tankar och känslor så bra... Behöver bog gå en kurs i det ;)

Jag mår för övrigt helt ok och jag Bill inte påstå att jag blir jätteledsen när mensen men klart blir man lite besviken.

Men en vacker dag så är det förhoppningsvis våran tur. Med eller utan hjälp... :)

Jag mådde oxå skit efter mitt X. Kom in i någon slags deprition. Åkte på semester och bröt mönstret och lyckades komma på bättre tankar efter det. Nu ett år och en månad efter jag blev opererad så har vi sökt hjälp och håller på med utredning nu. Vetskapen om att vi kommer få hjälp har fått mig att slappna av mycket mer. Sen återstår det att se vad utredningen ger för svar..

Grattis majbebbe! Jag håller tummarna för att allt ser bra ut på vul

Jag gjorde en lång IVF-behandling våren 2010 som resulterade i vår dotter och 6 fina embryon till frysen. Två av de frysta embryona blev tyvärr X under våren 2013, och resten tog sig inte el. klarade inte upptiningen. Jag minns knappt själva IVF-behandlingen, det känns som ett svart hål i tiden, men jag vet att jag mådde väldigt dåligt av nässprayen och hormonerna var helt i obalans. Jag blev lite lätt överstimulerad och hade ont i magen efter äggplock och återföring, det spände och tryckte och blev värre när jag blev gravid. En bit in i graviditeten var det som allt det jobbiga var som bortblåst, även att jag mått psykiskt dåligt över barnlösheten och all stress det innebar, jag kände mig som vilken gravid som helst och allt var definitivt värt det.

Jag har inga äggledare kvar och inför IVF nr 2 nu under våren 2014 kände jag mig nervös och väldigt stressad inför behandlingen, men det var helt i onödan. Denna gång fick jag göra en kort behandling med enbart sprutor, och jag kände mig precis som vanligt hela tiden. Det var självklart en stor press och psykisk stress, men jag mådde bra fysiskt och det var en lättnad. Jag är nu gravid i vecka 23 och har 4 fina blastocyster i frysen. Jag har varit sjukt rädd för nytt X och missfall, och det är nu de senaste veckorna som jag börjat slappna av och kan njuta av att vi lyckades. Mina två X har påverkat min grundtrygghet i livet och det kommer jag nog bära med mig resten av livet.

Jag vill önska er ett stort lycka till med er kommande behandling!

Tack så mycket Stickan för att du delar. Så skönt att det gick bra för er sen, och ja det måste verkligen varig värt det!

Vi väntar på kallelse och det blir behandling kanske före eller efter jul. Verkar som det kan vara väldigt olika utav vad jag hör. Hursomhelst ska jag försöka skapa en omgivning under den tiden att det inte blir för mycket stress omkring..