Här peppas det, del 9

2-års trotsen??....bäva mer för 3-års trotsen

Oj vad ni skriver, man hinner ju helt plötsligt inte med! Så roligt att tråden vaknat igen.

ha! Éomer har kommit in i en fas då när han inte får som han vill lägger si gpå govlet och skriker. Tycker det är lite tidigt jag... :P Kanske något han snappat upp på dagis? TYp som att hålla för näsan? :P

V 14 imorgon..

Usch så jobbigt. Jag har en som piper hela tiden och klänger runt benen, äter gör han inte heller, så då blir det ännu mer pip och gnäll.

grattis! :)trist... det går säkert över :)

Jag har varit ledig två dagar nu och haft skrutt hemma. Så skönt! :) De har nämligen äntligen kommit sig för att tapetsera om vårt hiskeligt fula sovrum! Yes! nu är det ljust och fint i stället för rödoranget coh fult.

Idag var vi på bvc, skrutt stoltserar nu med 80 cm och väger 11,6. Precis lagom med andra ord!

Kom även iväg till frissan. Så skönt att bli av med det slita tunna skithåret. Nästa gång blir det fanimig kort tror jag... Någon som har något tips på hur man ska få håret tjockare? Jag mottager dem mer än gärna!

Ludvig slänger sig på golvet så fort något inte går hans väg, så det är nog åldern. Klängig är han på eftermiddagarna, men till kvällen går det oftast över (när han ska sova...).

Grattis till v 14! Visst är det skönt när det går framåt? Jag köpte massor av sådana där "vecka för vecka" för att riktigt gotta mig i vad som händer inne i magen. Ursäkta om jag frågar, men hur är det mellan dig och din sambo nuförtiden?

Jakeline, inga tips. Mitt är som ogräs och måste tunnas varje gång!

Vi håller på och pular härhemma och bygger ihop lite mer kök och packar upp någon kartong då och då. Sakta men säkert gör vi oss av med flyttkartongerna...

Hur menar du med " köpte massa vecka för vecka" ?

Skönt å hålla på å pula hemma ... å ta det i sin egen takt! Trivs ni?

Ja du.. hur är det mellan min sambo å mig.. det är väldigt upp å ner.. vissa stunder är jag väldigt besviken på honom.. för att han inte verkar vilja förstå att jag nu är gravid å inte kan göra vad som helst.. jag är bara löjlig ibland tycker han..  sen vet jag inte om han genomgår någon slags livskris el nått.. om man nu kan göra det vid 35 års ålder.. för han får utbrott för minsta lilla å å kastar en massa skit på mig.. visst jag är väl inte heller helt lätt å leva med förtillfället med mina humörsvägningar men ibland är det väldigt obefogat... sååå livet är väldigt upp å ner förtillfället..

Tack för att du frågade..

jeskan--> kan det inte vara så att han helt plötsligt insett att han ska bli pappa och inte riktigt vet hur han ska tackla det? Du har i alla fall något att skylla på :P hehe. Hoppas dock att det går över snart. 

Alltså en massa "vecka för vecka" tidningar och bilagor :) Så man kunde hänga med hur bebisen utvecklades.

Vi trivs jättebra! Det är lite frustrerande att alla kartonger inte flyger upp av sig själva ;) men så snart vi fått upp köket, vi köpt sideboarden och garderoberna kommer platsbrist inte längre vara ett problem. Nu är väl vårt största problem att finansiera alla inköp. Dessutom är det service på bilen, urkoppling av airbag och bilbarnsstol. Sen är det inflyttningsfest (har nog inte delat med mig av min hemlis) och ringar och eventuellt fotografering...

Livet är inte lätt alltid... Men ni tar er igenom detta också ska ni se. Martin hade jättesvårt att inse (hur mycket han än försökte) att jag var gravid. Tror det var någon gång i slutet när han själv kunde se och känna sparkar som han började dalta lite med mig. Han försökte sätta sig in, men det är nog ganska svårt som kille tror jag (även om jag tycker man kan ställa det kravet ändå). Sen är det allt det där med graviditetshormonerna... Ibland vill man bara vara besviken på något och då är det lätt att hitta något att vara besviken på sambon på liksom.