Här peppas det, del 9

Hej tjejer! Hur är allt med er? Nu har jag inte varit här på en mindre evighet igen. Jag har inte haft så mycket ork och tid att sitta här sedan jag gick på mitt vikariat. Cyklar fram och tillbaka hela dagarna, och är oftast väldigt trött på kvällarna. Plus, att när jag är ledig är här ju en massa annat att fixa här hemma, som jag inte hinner med när jag jobbar.

Med mig är allt annars bra men nervöst.. Nervöst av två anledningar. Dels så väntar jag på ett samtal från en arbetsgivare i Kävlinge som jag var på arbetsintervju hos för ett par veckor sedan. Dem skulle höra av sig om besked nu efter påsk. Vill SÅ gärna ha det jobbet! Men det jag är mest nervös inför är att min mens är nästan tre dagar sen.. Och att bli gravid nu passar inte riktigt med tanke på att jag väntar besked från en arbetsgivare. Hade inte känts bra att tacka ja till ett jobb, för att sedan bara kort tid efter meddela chefen att jag är gravid och ska ha barn i början på december.. Vill ju dessutom helst inte ha barn i december.. Och, skulle jag vara gravid nu, så skulle det innebära att jag kommer vara i 7:e månaden när vi ska till Spanien, och jag vet inte vad flygbolag säger om passagerare gravida i den månaden? Så jag är väldigt nervös nu. Min mens har inte varit mer än max 1½ dag sen, sedan den blev "stabil" (stabil känns inte som rätt ord, men kan inte komma på något annat ord just nu *ler*)  igen efter graviditeten o amningen.
Men, skulle det nu vara så att jag är gravid, så kommer jag självklart bli glad ändå. Vi hade ju planerat att börja försöka detta året ändå. Bebisen kommer runt ett halvår tidigare än vi planerat och tänkt oss, men i alla fall.. *ler*

Har lite blandade känslor just nu.. Jag har haft sk "spagetti ben" hela kvällen, började för lite mer än en timme sedan. Och jag har alltid spagetti ben några timmar-en dag innan mensen kommer. Så det verkar som att det var "falskt alarm", att mensen bara är sen helt enkelt. Anledningen till dem blandade känslorna är att jag vill inte vara gravid nu, av många anledningar. MEN. Jag hade ändå börjat hoppas lite på att jag var gravid, för att även om det inte alls passar just nu, så hade det ändå varit underbart att ha en liten ärta i magen.. Håller er uppdaterade hur det går..

Åh vad jag hatar denna ovisshet!! Blir nästan lite deprimerad av att inte veta.. Dem skulle höra av sig efter påsk angående tjänsten jag sökt och varit på intervju för, men dem har inte hört av sig ännu. Jag har känt mig super positiv sedan jag var på intervjun, för att det kändes verkligen som att vi fick riktigt bra kontakt och att intervjun gick riktigt bra. Men ju längre det dröjer innan jag får besked, ju mer osäker blir jag. Just nu känner jag inte mig alls säker på att jag kommer få tjänsten, snarare tvärtom. Detta jobbet betyder verkligen mycket för mig! Jag är SÅ trött på att gå på olika sorters vikariat och inte ha något fast arbete att gå till.

Hej tjejer! Jag har inte varit på Fl. på evigheter igen.. Det har blivet så nu sedan jag börjat jobba, att jag helt enkelt inte ORKAT hänga i och skriva i, massa forum. Det har bara blivet lite "halv slö" surfing på Facebook, när jag suttit vid datorn. Men nu har jag ett par saker att berätta om, så nu får jag väl försöka skärpa till mig igen. Ett tag.. *flinar*

Mitt vikariat jag går på nu, ett vikariat på 75% i hemvården i Lund, har jag fått förlängt från den 31/5 till den 30/9. Känns underbart! Vikariatet är också anledningen till nästa sak jag har att berätta om.
Vi har pratat om att vi skulle starta syskonverkstad efter min mens i augusti månad. Men eftersom att jag tror mig ha hyfsat stora chanser till att få en fast anställning efter mitt vikariat, vill vi inte riskera det på något vis genom att bli gravida innan jag fått besked om detta. Så därför har vi valt att skjuta fram syskonverkstaden. Hur länge har vi inte pratat om, men det rör sig troligtvis bara om ett par-tre månader. Det blir nog att vi kommer starta i okt-nov någon gång. Men inget bestämt. Det kan bli tidigare, men det kan också bli senare. Det beror helt på jobbet. Vi kommer bestämma lite mer exakt startdatum så fort vi vet hur det blir med jobbet efter september månad. Detta beslut ger mig lite blandade känslor. Men det känns faktiskt mest helt ok. Jag hade ju längtat efter att få börja våra försök och att få vara gravid igen och få ett litet syskon till Milo. Men samtidigt så om jag ska vara helt ärlig mot mig själv och tänka med mer än bara hjärtat, så vet jag faktiskt inte om jag skulle orka med att bli två barns mamma när Milo är bara 2-2½ år gammal. 2½-3 år mellan barnen känns faktiskt mer lagom, det hade jag nog orkat bättre. Och nu när vi valt att skjuta fram verkstaden, kommer det att bli närmare 2½-3 år mellan dem, än som det hade blivet om vi startat när vi först tänkt; 2-2½ år mellan.

Hur är annars allt mer er tjejer? Hur går det med graviditeter, verkstad, jobb och allt som händer i era liv?

GRATTIS Tekla! Du får berätta sedan hur vännerna reagerade