• Hurley

    Till er som inte kan gå ner i vikt

    Jag vet inte hur jag ska skriva det här för att inte låta dryg och få en massa påhopp men jag ska försöka =)


     


    Jag har länge undrat hur man förblir väldigt tjock? Jag ser det runt omkring mig dagligen, hos vänner, släktingar, på jobbet och ute på stan. Människor som dras med massiv övervikt, vissa upp mot 100 kg. Det bantas till höger och vänster med olika metoder, pulver och soppor. En del genomgår till och med kirurgiska ingrepp (!) för att bli av med övervikten. Hur hamnar man där?


     


    Jag har själv varit rätt knubbig. Jag vägde 86 kg till mina 160 cm efter mitt första barn. Under graviditeten struntade jag fullkomligt i vad jag åt och svällde som en ballong. När min son var född slutade jag att äta och gick ned 1,5 kg i veckan till jag nådde min målvikt på 55 kg. När jag skriver slutade att äta menar jag inte att jag drabbades av någon ätstörning utan jag åt typ keso och sallad till frukost, magert kött och grönsaker till lunch och middag. Åt inget socker, inga kolhydrater och drack ingen alkohol. Visst var jag hungrig som en varg vissa dagar men det dör man ju inte av. Det finns människor på vår jord som lever på mycket mindre om dagen än det jag åt under min viktminskning.


     


    Det jag undrar är hur man kan ställa sig på vågen och se att man väger x antal kilo för mycket men trots det fortsätta äta massa skräp? Det är ju bland det enklaste i världen att gå ner i vikt. Alla vet hur man gör. Jag vet att det finns ett fåtal människor som har någon form av sjukdomsbild som gör att de inte kan gå ner men det är ytterst få. De flesta blir tjocka av det de stoppar i munnen.


     


    Ni som har svårt att gå ner, vad händer om ni drar ned på maten och inte äter något onyttigt på låt oss säga ett halvår? Får ni ångest? Mår ni dåligt på något annat sätt som gör att ni måste överäta?


     


    Hoppas jag inte trampar på alltför många tår med inlägget, det är isf inte min mening.


    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-02-25 12:23
    Oj vilken respons! Jag vill bara säga ett par saker.

    Jag har fått frågan om jag är man eller kvinna??? Jag skriver om min graviditet och det borde ju vara en liten ledtråd =) Jag är kvinna, 33 år gammal och mamma till två pojkar.

    Jag ser INTE ser på överviktiga!! Jag stirrar inte på överviktiga i badhuset (hur larvigt som helst att påstå det). Det är inte det inlägget handlar om! Var någonstans har jag sagt det? Visst, jag har fått en hel del elaka kommentarer här och det har runnit över och jag har svarat med något drygt. Det var inte min mening och om någon tagit illa vid sig ber jag om ursäkt. Min mamma är gravt överviktig och det är även min allra bästa vän i hela världen. Det jag var ute efter var att få veta hur man kan må så dåligt av att äta nyttig mat att man hellre drar på en massiv övervikt?

    Jag har aldrig skrivit att den som väger 100 kg har övervikt. Det beror på hur lång man är och hur mycket muskler man har. Jag skrev att det finns människor som drar på en övervikt på 100 kg. Förstår ni skillnaden?

    Nästan alla här inne är medicinska under. 98% av er som är kraftigt överviktiga äter sunt, syndar nästan aldrig och motionerar minst en timme om dagen.

    Jag riktar inte detta till er som lider av sjukdomar eller äter medicin som gör att ni går upp och har svårt att gå ned.

    Det är farligt att lida av fetma, det kan ingen säga något mot. Vidare tycker jag mig se en tendens som skrämmer mig. Nu menar jag inte alla så inget ramaskri nu men de flesta barn jag ser som är överviktiga har överviktiga föräldrar. Att tillåta sig själv bli och förbli tjock är en sak, det tar man som vuxen ansvar för själv men att låta sina barn bli det, det är vanvård.
  • Svar på tråden Till er som inte kan gå ner i vikt
  • ArvidsMorsa

    Jag har bara läst ts.
    Jag håller med dig helt!

    Alla förstår ju HUR man går ner i vikt.
    Fettceller består av olja som lagrats efter man ätit för många kalorier än vad som behövs.

    En man som led av kraftig övervikt levde på endast vitaminer och vatten.
    Han förlorade all övervikt på 1,5 år genom att INTE ÄTA.

    Se där!

  • lollopop

    Har ofta funderat på samma sak som du TS, så det är intressant att diskutera.

    Du har fått många förslag på vad det beror på. Jag kan komma på några också (vet inte om de kommit upp tidigare, har inte läst alla inlägg).

    Har man varit överviktig som barn, har man fler fettceller, vilket kan göra det svårare att gå ner. Hur lätt man har för att gå upp beror ju också på ens kroppskonstitution och gener. Vissa kan äta hur mycket som helst och inte gå upp ändå.

    Sen är det nog MÅNGA idag som har ett sockerberoende, och det är jättesvårt att stå emot socker om man har det. Det är som vilket beroende som helst.

    Sen är det många som har dåliga matvanor sen de var små. Och de vet nog inte hur man äter hälsosamt, trots att det står så mycket om det överallt.

    Många stressar, och stress gör att man går upp. Många har inte heller tid och lust att laga mat själva utan tar till snabbmat istället.

    sen kan det kännas mer motigt om man bär på en riktigt stor övervikt. Du hade inte SÅ stor övervikt trots allt. Det känns nog ganska hopplöst om man bär på 50 kg övervikt tex...

    Själv har jag 10 kg övervikt. Det är jättesvårt att gå ner trots att jag vet mycket om hälsa och träning. Jag har nog för dålig karaktär helt enkelt, och det är svårt när det inte händer något trots att jag tycker jag skärper mig. Det har blivit mycket svårare att gå ner nu efter jag fött barn. Kroppen reagerar annorlunda på mat och träning.

  • Kimberly

    Har bara läst TS

    Jag är inte förvånad, överallt möter man smala människor med NOLL förståelse för hur man kan bli överviktig. Ni ställer alltid samma frågor och har alltid samma inställning "det är väl bara att sluta äta?"

    Jag anser att om man inte kan förstå hur manblir överviktig så lär man ju inte heller ha förståelse för alkoholister, narkomaner osv. För det är väl baara att sluta dricka??

    Skillnaden är den att man kan inte sluta äta utan man måste lära sig hantera sitt beteende, och komma över beroenden och vanor. Detta är inte lätt så jag blir väldigt upprörd när jag läser att du skriver att det är det enklaste i världen att gå ner i vikt!!

  • Stinky
    ArvidsMorsa skrev 2010-02-25 19:41:34 följande:
    Jag har bara läst ts. Jag håller med dig helt! Alla förstår ju HUR man går ner i vikt. Fettceller består av olja som lagrats efter man ätit för många kalorier än vad som behövs. En man som led av kraftig övervikt levde på endast vitaminer och vatten. Han förlorade all övervikt på 1,5 år genom att INTE ÄTA. Se där!
    Haha! Var det ditt svar på en omfattande problematik i hela världen, att feta ska sluta äta? 
    Idiot(i).
  • petraflingan
    Movie Freak skrev 2010-02-25 19:37:12 följande:
    Så lite sådana som du vet! det är attityder som dessa som gör mig förbannad.säger du samma sak om anorexiker o bulimiker det är bara att äta.
    Undrar detsamma, väntar med spänning på svar.
  • mion

    Jag förstår inte vad det du inte förstår.........   svårare än så är det inte,el är du oförmögen o sätta dig in i andras känslor o hur folk funkar överlag,jag förstår verkligen varför folk kan väga så mkt.... 

  • nnx

    Jag har bara läst ts.


    Jag tror att en övervikt är ett symptom på att personen inte har det bra med sig själv. Det blir en "coping mechanism" att äta gott och mycket, kanske rent av döva vissa jobbiga känslor, just för att man inte har de verktygen som man behöver för att orka och klara av vardagen tills den värsta krisen lagt sig - efter det fortsätter man av ren vana och kanske inte tänker på att man faktiskt skulle kunna sluta upp med sin ovana.
    I alla fall var det så för mig. Från det jag var ca 18 gick jag igenom den ena stora krisen efter den andra tills jag var i 26-årsåldern och åt för att jag orkade och kunde inget annat (hade ingen som hjälpte mig). Och jag fortsatte med mina matovanor tills jag var 31 då jag mådde så bra psykiskt att jag automatisk tog tag i mina kost- och motionsvanor. Jag vägde då 131 kg och nu tio år senare väger jag ca 80 kg och mår även bra med min kropp.
  • JBC

    Gick upp 45 kg under garviditeten av vilka jag gått ner 30, men det går väldigt segt nu. Gick på en diet innan grav, för att bli av med ca 10 kg då med. Så jo, jag äter sunt, och mtonionerar mycket (gym 3 gånger vecka och långa promenader med hundar och barnvagn dagligen). MEN jag gillar mat. Äter och har väl egenligen alltid ätit för mycket, det är mitt problem. Trots detta går jag långsamt ner vilket jag ju även jobbar för med motionen.

  • 1933

    Jodu. Har inte pallat läsa alla svar, så kanske fler som skrivit som mig. Var så skönt att läsa ditt inlägg. Alla dissa år har man gått o varit överviktig, o trott att det skulle vara så svårt att banta. Eller så svårt att hålla vikten när man väl har gått ner några kilo.
    Allt blev ju så tydligt nu: Det är bara att bestämma sig, ta sig själv i nacken o ändra på livet, lite. Så man inte råkar vakna en dag o väga (ve o fasa) 100 kilo.
    Undrar vad som kommer att hända med "bantningsmarknaden" i dagarna framöver. Har man aktier inom såda business bör man nog sälga snarast. För nu vet vi jo, vi tjockisar, att egentligen ÄR det inte svårt att banta. Det var bara som vi innbillat oss.
    MvH *snart smal* !

  • Themis

    Jag behöver bara tänka på att det luktar fritös runt krematorierna i USA för att aldrig mer gå in på McD...

Svar på tråden Till er som inte kan gå ner i vikt