• Hurley

    Till er som inte kan gå ner i vikt

    Jag vet inte hur jag ska skriva det här för att inte låta dryg och få en massa påhopp men jag ska försöka =)


     


    Jag har länge undrat hur man förblir väldigt tjock? Jag ser det runt omkring mig dagligen, hos vänner, släktingar, på jobbet och ute på stan. Människor som dras med massiv övervikt, vissa upp mot 100 kg. Det bantas till höger och vänster med olika metoder, pulver och soppor. En del genomgår till och med kirurgiska ingrepp (!) för att bli av med övervikten. Hur hamnar man där?


     


    Jag har själv varit rätt knubbig. Jag vägde 86 kg till mina 160 cm efter mitt första barn. Under graviditeten struntade jag fullkomligt i vad jag åt och svällde som en ballong. När min son var född slutade jag att äta och gick ned 1,5 kg i veckan till jag nådde min målvikt på 55 kg. När jag skriver slutade att äta menar jag inte att jag drabbades av någon ätstörning utan jag åt typ keso och sallad till frukost, magert kött och grönsaker till lunch och middag. Åt inget socker, inga kolhydrater och drack ingen alkohol. Visst var jag hungrig som en varg vissa dagar men det dör man ju inte av. Det finns människor på vår jord som lever på mycket mindre om dagen än det jag åt under min viktminskning.


     


    Det jag undrar är hur man kan ställa sig på vågen och se att man väger x antal kilo för mycket men trots det fortsätta äta massa skräp? Det är ju bland det enklaste i världen att gå ner i vikt. Alla vet hur man gör. Jag vet att det finns ett fåtal människor som har någon form av sjukdomsbild som gör att de inte kan gå ner men det är ytterst få. De flesta blir tjocka av det de stoppar i munnen.


     


    Ni som har svårt att gå ner, vad händer om ni drar ned på maten och inte äter något onyttigt på låt oss säga ett halvår? Får ni ångest? Mår ni dåligt på något annat sätt som gör att ni måste överäta?


     


    Hoppas jag inte trampar på alltför många tår med inlägget, det är isf inte min mening.


    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-02-25 12:23
    Oj vilken respons! Jag vill bara säga ett par saker.

    Jag har fått frågan om jag är man eller kvinna??? Jag skriver om min graviditet och det borde ju vara en liten ledtråd =) Jag är kvinna, 33 år gammal och mamma till två pojkar.

    Jag ser INTE ser på överviktiga!! Jag stirrar inte på överviktiga i badhuset (hur larvigt som helst att påstå det). Det är inte det inlägget handlar om! Var någonstans har jag sagt det? Visst, jag har fått en hel del elaka kommentarer här och det har runnit över och jag har svarat med något drygt. Det var inte min mening och om någon tagit illa vid sig ber jag om ursäkt. Min mamma är gravt överviktig och det är även min allra bästa vän i hela världen. Det jag var ute efter var att få veta hur man kan må så dåligt av att äta nyttig mat att man hellre drar på en massiv övervikt?

    Jag har aldrig skrivit att den som väger 100 kg har övervikt. Det beror på hur lång man är och hur mycket muskler man har. Jag skrev att det finns människor som drar på en övervikt på 100 kg. Förstår ni skillnaden?

    Nästan alla här inne är medicinska under. 98% av er som är kraftigt överviktiga äter sunt, syndar nästan aldrig och motionerar minst en timme om dagen.

    Jag riktar inte detta till er som lider av sjukdomar eller äter medicin som gör att ni går upp och har svårt att gå ned.

    Det är farligt att lida av fetma, det kan ingen säga något mot. Vidare tycker jag mig se en tendens som skrämmer mig. Nu menar jag inte alla så inget ramaskri nu men de flesta barn jag ser som är överviktiga har överviktiga föräldrar. Att tillåta sig själv bli och förbli tjock är en sak, det tar man som vuxen ansvar för själv men att låta sina barn bli det, det är vanvård.
  • Svar på tråden Till er som inte kan gå ner i vikt
  • Ylwis
    Pikapika skrev 2010-02-25 09:37:07 följande:
    Du kanske helt enkelt är insulinresistent? Skippa potatisen och ät grönsaker och ett gott kryddsmör till köttet ist
    nope, allt är kollat. äter hellre potatis än kryddsmör då man inte tål sånt efter en op.
    Mamma till Alvyn 051015
  • Pigeon
    Pikapika skrev 2010-02-25 12:36:59 följande:
    "Höga" kolesterolvärden är inte = dåligt. Läs gärna bifogad artikel, mycket intressant www.2000taletsvetenskap.nu/pdf/UffeR2000V1.08...
    Fast hon blev jättesjuk av sina kolesterolvärden och fick skyhögt blodtryck också på kuppen så jag tror nog hennes läkare visste vad de gjorde när de avrådde henne från den kosten! Nu när hon äter normal kost igen mår hon mycket bättre.
    Biolog, lärarstudent och trebarnsmamma
  • Mullet

    Svar till # 352


    Visst får frukten upp blodsockerhalten, men den måste ju upp om man inte äter något mellan ex 12 och 17,30, ta en smörgås om du inte vill ta en frukt. Och det är just när man kanske är på väg hem från jobbet eller dagis eller i mataffären då man köper den där chockladbiten. Har du då redan ätit ett mellanmål av ex ett äpple så kanske du har lättare att motstå chokladbiten eller godiset? Har själv ofta känt mig närmare svimfärdig i affären och då köpt godis. Men om jag kan försöker jag nu ta en frukt innan jag går hem från jobbet och kan då hålla mig, och humöret uppe tills maten är klar.


     


     

  • Stugmamman

    Mullet: Ät LCHF och slipp tänka på blodsockerhalten. Lågt och jämt blodsocker hel tiden och lååång mättnadskänsla.

    Förr blev jag svimfärdig och darrig efter typ 3 timmar efter maten (och då åt jag bra och hemlagad mat) och hade jämt mackor med i väskan om jag skulle någonstans.

    Nu: ett liv med mättnadskänsla utan att vara slav under mitt matintag :).

  • Gaby 01

    Jag tror att man bäst kan beskriva det som att vi har alla våra svagheter.
    Ungefär som vissa har svagheter i alkoholen, nikotin, droger, koffein etc.
    Inte alla som har svagheter i maten går upp väldigt mycket i vikt, men vissa gör det och då blir det så påtagligt.
    Och jag skulle tro att det är lika svårt att bli av med ett matberoende som det är att bli fri från andra beroendeproblem. Vissa klarar det men för andra blir det övermäktigt och kräver ingrepp.
    Själv har jag ett sockerberoende men har turen att det inte syns på utsidan, men misstänker att oavsett så är det inte så bra för hälsan ändå.

  • Probably the best    in the
    Mullet skrev 2010-02-25 14:00:16 följande:
    Svar till # 352 Visst får frukten upp blodsockerhalten, men den måste ju upp om man inte äter något mellan ex 12 och 17,30, ta en smörgås om du inte vill ta en frukt. Och det är just när man kanske är på väg hem från jobbet eller dagis eller i mataffären då man köper den där chockladbiten. Har du då redan ätit ett mellanmål av ex ett äpple så kanske du har lättare att motstå chokladbiten eller godiset? Har själv ofta känt mig närmare svimfärdig i affären och då köpt godis. Men om jag kan försöker jag nu ta en frukt innan jag går hem från jobbet och kan då hålla mig, och humöret uppe tills maten är klar.    
    Men då är det ju bättre att äta mat som låter blodsocker halten ligga stabilt hela tiden, eller? En frukt ökar blodsockret vilket ger inulinutsöndring, Insulinet är det som förstör våra blodkärl, som får fett att lagras osv....
    MEN funkar det för dig, skitbra!
  • Shelti

    Har int läst hela tråden, men här kommer i alla fall ett ärligt svar: Jag har dålig karaktär. Jag äter då jag har tråkigt, är ledsen eller fått sova dåligt. Jag gillar inte ens allt jag äter. Jag äter för att jag är tjock så det spelar ingen roll om jag äter mer för oavsett så är jag tjock. Och jag tror int att jag kan gå ner.

    Jag rör nog på mig, går med hunden och barnvagnen. Skulle aldrig heller få för mig att ge sonen "dålig mat". Men då han sover eller jag annars har "egentid" äter jag choklad o bulla. Och äter mer mat än min man.

    Och jag tror inte att jag skulle gå ner i vikt eftersom jag inte tror på mig själv. Jag har sååå många gånger tänkt att jag skulle skärpa mig och dra ner på onyttigheterna och äta mindre, motionera mera osv. Men jag faller alltid tillbaka för att jag inte tror att jag klarar det. Eller så lurar gubben i mig nåt (han e smal som en pinne trots att han äter mkt ohälsosammer än jag gör) och då är ju allt förstört. Då kan jag lika gärna äta det, eftersom jag åt det där andra osv...

    Enda gången jag inte såg på mig själv som tjock var då jag var gravid. Annars har jag varit "tjock" sen jag var tio ungefär. Trots att jag i högstadiet vägde typ 49 kg. Det är först nu som mitt BMI indikerar att jag faktiskt är tjock. Och som sagt, så kommer jag aldrig att kunna gå ner för jag har dålig karaktär.

  • Probably the best    in the

    Sen en tanke, riktad till TS!
    Du blev överviktig EFTER att du fött barn, sen gick du ner.
    MÅNGA blir överviktiga EFTER att dom fött barn, men många lyckas också bli av med dom där kilona, ganska enkelt, precis som du skriver!
    Men vi då, om var feta även före barnen? Har du tänkt på att övervikten kanske sitter hårdare då?

    Det finns en mängd olika orsaker till varför man är fet och varför man inte är smal. En grupp räcker det att dom tar sig i kragen, skippar chipsen och går ut och går så går dom ner i vikt. En mkt större grupp funkar inte detta på!
    Ät mindre och rör dig mer...ja tänk om det vore så enkelt? Det är mkt fysiologi bakom, och är man inte insatt i den (om jag ser många inte är öht) så är det också svårare! Mkt i livet ska stämma för att man ska lyckas, vissa lyckas inte ändå, tyvärr. Vissa är nöjda ändå...bra!

  • Gaby 01
    Probably the best in the skrev 2010-02-25 14:46:39 följande:
    Sen en tanke, riktad till TS!Du blev överviktig EFTER att du fött barn, sen gick du ner. MÅNGA blir överviktiga EFTER att dom fött barn, men många lyckas också bli av med dom där kilona, ganska enkelt, precis som du skriver!Men vi då, om var feta även före barnen? Har du tänkt på att övervikten kanske sitter hårdare då? Det finns en mängd olika orsaker till varför man är fet och varför man inte är smal. En grupp räcker det att dom tar sig i kragen, skippar chipsen och går ut och går så går dom ner i vikt. En mkt större grupp funkar inte detta på!Ät mindre och rör dig mer...ja tänk om det vore så enkelt? Det är mkt fysiologi bakom, och är man inte insatt i den (om jag ser många inte är öht) så är det också svårare! Mkt i livet ska stämma för att man ska lyckas, vissa lyckas inte ändå, tyvärr. Vissa är nöjda ändå...bra!
    Och det är väl ändå det som är viktigast, att man själv mår bra i den personen man är. Sedan vad andra tycker är en annan sak. Har vi inte det ena att haka upp oss på gällande andra så hittar vi på något annat.
Svar på tråden Till er som inte kan gå ner i vikt