WOW! 5-minuters-metoden funkar SÅ BRA!
Nätterna började bli ett riktigt helvete för oss. Min lilla Lova som nu är 6 månader bökade jättemycket och vaknade 4-8 ggr per natt. Det resulterade i att hon inte var så utvilad och blev mer och mer gnällig om dagarna och sov oroligt då också. Alltid skulle man vara på alerten och bädda om henne igen, eller dra runt henne i vagnen här hemma så att hon somnade om (det var oftast det enda sättet hon somnade på under dagarna), klappa och smeka på henne och ge nappen som åkte ut ständigt!
Tänkte att nu måste vi göra något åt det här! Jag höll på gå i taket av sömnbrist!
Lova har alltid varit beroende av att somna med napp och dessutom på sidan! Så att man fått bädda henne så mot en kudde som stöd. Hon hatar att ligga på rygg och så fort hon tappade nappen var det gnäll.
Jag orkade inte tillslut. Den här sömnbristen gjorde mig galen. Började känna mig deppig och min hy blev dålig.
Så jag tänkte att jag skulle testa på 5-minuters-metoden i förrgår. Jag var sjukt laddad och tänkte inte ge med mig hur jobbigt det än blev! Hade hört om så många som det funkat så bra för men att de första dagarna och nätterna är riktigt jobbiga. Att det kunde ta upp till 2 veckor innan det var bra. Jag tänkte, nu eller aldrig. Snart kommer den där separatinsfasen också.
Jag var jäkligt nervös över hur det skulle gå med tanke på att hon inte hade någon napp och att hon låg på rygg.
Hon låg och tjötade med sig själv i typ 25 minuter. Kom in var 5e minut och sa godnatt m.m, men gick inte nå nära henne. Sedan kom gnället och gråten. Men det tystnade efter en dryg kvart och jag undrade vad som nu hade hänt! Det kändes misstänksamt tyst..
Men då sov hon!! WOW tänkte jag. Men var osäker, detta kunde ju bara ha varit en engångsförteelse. Hade förväntat mig att hon i värsta fall skulle skrika 2 timmar!
Hon sov då i 4 timmar i sträck. Under natten vaknade hon en gång och gnällde och grät. Då tog det ca 45 minuter innan hon somnade. Jag och min sambo sa godnatt och sådär varannan gång. Den kvällen och natten var ju ingen fara alls!
Sedan på dagen efteråt gick det bra också, gnäll i ca en kvart båda gångerna hon sov under dagen.
Och igårkväll somnade hon utan NÅGRA som helst gnäll!!! Och sov i 7 timmar i sträck innan hon vaknade i ca 10 minuter och bara smågnällde lite lite innan hon somnade om i 5 timmar. Så mycket och länge i sträck har hon inte sovit sedan hon var nyfödd typ!!!
Det har gått kanon idag också! Hon verkar förstå att när jag lägger henne och säger mina "godnatt-ord" och pussar på henne och går så ska hon sova..
Man ska nog inte dalta så mkt med dom som man tror..
Alltså jag är helt lyrisk!!! Är det möjligt att det kan gå såhär snabbt och bra? Har någon annan varit med om samma sak?
Jag hade förväntat mig en riktig helvetes vecka och verkligen laddat för det här!
Wow. Såhär mkt sömn har jag inte fått på lääänge. Jag mår helt fantastiskt!
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-02-25 15:38
Skriver det här också, skrev det som ett inlägg tidigare. Att vi gick in några få ggr och gick nära, stoppade om och pussade på och nattade igen då det var som "värst". Vilket var första kvällen och natten, men hon skrek aldrig på ett sådant hjärtskärande sätt. Annars hade jag inte klarat av detta och tagit upp henne.
Observera att vi ALDRIG ignorerade henne vilket en del får det till här tydligen.
Skriver ni här för att bara kasta skit på mig kan ni väl försöka hitta någon roligare hobby... Det här har funkat kanon för oss så varför ska vi sluta med det här? Har ALDRIG sett min älskade dotter såhär glad och pigg om dagarna efter detta!!!
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-03-02 21:59
Och för att förtydliga "bökade" så menar jag att hon i princip vaknade till. Inte klarvaken men låg och bökade, vred på sig/ vred på huvudet massor, gnydde/gnällde och främst ville ha nappen. Så var det var 20-30 min dygnet runt!! Så Lova sov typ aldrig ens en hel timme i sträck. När hon var vaken var hon gnällig, lättirriterad, grät, var allmänt nedstämd, inte så nyfiken av sig och inte så nyfiken på att äta, med mera.
Hon led av sömnbrist!
För er som tycker att jag är en hemsk morsa som gjorde något åt min dotters sömn, som gör att hon mår superbra nu, kan väl bara knipa ihop och fundera över varför ni känner er så bittra och måste hacka på andra! Det är ytterst märkligt att man vill hugga på någon och ifrågasätta när något gått alldeles superbra...
En del hävdar att det skulle vara normalt att bete sig såhär dygnet runt för en 6 månaders bebis. Det är det tammefan INTE. Hon kunde aldrig komma till ro, knappt med vår hjälp men definitivt inte utan. Det är en annan sak ifall hon hade vaknat 1-3 ggr per natt, det hade jag klarat av men det här gick för långt. Varken HON eller jag eller min sambo mådde bra av att det var såhär så jag förstår inte varför det inte skulle vara Bra att vi tog tag i det och gjorde något åt det? Vi gjorde något som resulterade i något helt fantastiskt!?
Min dotter är numera en riktig solstråle heela tiden när hon är vaken! Hon har tagit ett stort språng i utvecklingen sedan hon börjat sova gott om nätterna och även dagarna. Hon har börjat KRYPA, kan SITTA SJÄLV, babblar på som aldrig förr och älskar att äta! Och hon utforskar omgivningen med glatt humör dagarna långa och vill Så mycket. SÅ var hon inte innan!!! Detta har hänt på bara 1,5 vecka!! Det säger mig ganska mycket om att hon mår bra och att det här gjorde henne gott!
Varför ska man liksom bara bita ihop och låt sig själv gå in i väggen när min dotter Tydligt inte mådde bra av att ha det såhär? Förstår inte hur en del av er resonerar. Lägg ner pekpinnen och att säga åt mig vad jag ska göra och inte göra och vad som är rätt och fel här i världen. Alla bebisar är olika och alla föräldrar är också olika!
Det här funkar bra för min dotter, min och min sambo och alla mår fantastiskt bra.