Oneofakind: Grattis till lilla Ella! Vi tillhör också Linköping. Känner igen en del av det du skriver. Vi hade ju dock ingen aning alls om Emmas spalt. Första tiden va tuff, pumpning, näskrok, tejp, nyförlöst, vakna nätter, syskon att ta hand om, folks reaktioner, sorgsenhet över spalten- listan kan göras lång... MEN... det kommer snart en tid när det lättar. För mig blev det nog främst efter Emmas operation. Då hade det gått några månader och sen slapp man näskrokarna, sen slutade jag pumpa efter knappt 6 månader (tänkte att det blir så länge jag orkar men det bara rullade på), det gick bra för Emma med smakportioner och nu (14 månader) tycker jag hon är som vilket barn som helst. Äter all mat, bara nån enstaka gång det kommer nåt ur näsan. Man tänker mindre och mindre på spalten över huvudtaget, tycker hennes läpp blivit så fin och hon är ju såklart världens goaste tjej. Men det kommer fortfarande stunder som man är ledsen såklart, kanske hela livet? Man är nog olika på det men gråt om du vill, jag tror det är bra. Ibland tänker jag att Emmas spalt ändå har gett mig/oss något bra- en ny mer positiv syn på saker och ting och svetsat samman vår familj än mer. Förhoppningsvis lär sig lilla Ella snart äta bättre med flaska och får i sig mindre luft och då blir det nog mindre magkrångel kanske... Håll ut, det blir bättre!!
Många mitt i nattenkramar från mig!
Och att prata av sig här i forumet hjälpte iaf mig mycket, så tack alla ni som fanns här för mig när Emma föddes! 