MiScHoOo skrev 2011-03-03 02:56:35 följande:
Jag vet inte hur jag ska förklara.... I v. 14 fick jag mitt cerklage inopererad som vi hade bestämt flera veckor innan. Jag hade troligtvis gallstenssymtom så jag kräkte och hade vätskebrist. Låg på sjukhuset nästan hela graviditeten. Dem trodde att jag kräkte för att jag var orolig och dem skickade kuratorn gång på gång, men efter 1 månad efter mitt barn kom ut såg dem stenen, men det är en annan historia.
Så när jag i v. 16 eller något drabbades jag av urinvägsinfektion och jag kommer verkligen inte ihåg varför jag åkte in, om det var planerat besök eller om jag mådde dålig eller om jag redan var inlagd så har jag glömt det nu :(. Hur som helst så såg denna läkaren att jag hade börjat öppna mig innefrån inte ifrån etappen men ovanför kan man säga. Blev sängliggande och en ny kontroll efter 3 dagar och det vissade sig att jag hade stängt mig igen eftersom jag fick pensilin dropp och tab.
Jag har åkt in och ut som sagt hela graviditen så när jag var hemma ett antal dagar och jag kände mig bra, mindre illamående och humöret upp så var det tid för kontroll...
Eftersom min läkare skulle ta semester och det var hans sista arbetsdag så ville han kolla etappen och då sa han tyvärr ser jag fosterhinnan och då var jag i v 18. Så ungefär i två veckor fick jag ligga i sängen fick åka rullstol på toaletten. Hade en hemsk graviditet så började jag känna saker. Hur mycket jag än förklarade jag för dem så kunde dem inte svara mig eftersom dem hade inte tagit hand om någon innan med cerklage. Det jag kände var när ett stygn hade lämnat sin plats hoppade jag till och så dum och oerfaren av cerklaget tänkte att det var mitt barn...
Jag tog bricanyl tab när jag kände sammandragniingar. Så dagen innan mitt barn kom ut så fick jag starka sammandragningar och bad barnmorskan om en bricanyl spruta och hon gick till läkaren som ville avvakta, jag vet eftersom jag jobbar inom vården att jag levde på en lånad tid och att dem var förbreda att jag skulle födda så dum är jag inte, men jag hade hoppet in i det sista.
Ja så när det har gått 15 min och jag gråter, mina sammandragningar bler allt tätare och så skickade jag barnmorskan igen och då ringde mamma mig och jag förklarar gråtande vad som hände, hon lämnar sitt jobb och åkte hem till min lägenhet och hämtar mina tabletter, under den tiden kom en annan barnmorska som känner mig väl och när hon ser mig gick hon in till denna läkaren och ber honom stängt efter en spruta och ger mig den.
några minuter senare blir jag lugn som ingenting har hänt. Men innan den sista barnmorksan som kom in, så var läkaren inne hos mig och sa att han ville avvakta eftersom studier vissar inte att bricanyl hjälper gravida innan v 25. Han såg mig gråta och lida och ändå ville han inte hjälpa mig. Många läkare på sjukhuset sa till mig nu jobbar vi utan alla ramar och policy utan han...
När mamma kommer fram hade jag precis fått sprutan och var lugn. denna processen tog 40-50minuter. Men på eftermiddagen börjar jag blöda och orolig blir jag. Dem försökte hålla mitt humör uppe och sa att lite blod gör ingenting så mot natten blev det bara mer och mer och min ängla barnmorska sa till mig min vän detta ser inte bra ut mer. Jag sa det tror inte jag heller för snart är det dags igen.
Under natten skulle jag undersökas för sammandragningarna och blodet som inte ville sluta. Mitt barn var i magen och vi såg hur hon sparkade och hade sitt eget liv. Men tyvärr så var jag helt öppet. Han skulle ta ut cerklaget, han tog in sin hand för att leta utan resultat och det gjorde ont och han sa att han inte viste vad han skulle göra och om han skulle köra mig till operation... Han ville göra ett sista försök och det fick han. kommer aldrig glömma synen. Han fångade den med lång och ringfingret. den knuta som läkaren hade gjort var kvar och den sprack på en annan sida. Jag fick tre val. Bli igångsatt, att vänta på den naturliga vägen. eller får massa smärtstillande för smärtan. Jag valde igångsättning, jag ville att helvetet ska ta slut.
Ja förlåt att jag skrev en hel novel, ibland är jag dålig att förkorta mig och det är inte försent för abdominell cerklage. Nu kan jag inte svara dig om man inte får sätta in det efter v 12 eller något men har läst på internet att man får det även i graviditeten. Tror någon i tråden eller en annan tråd hade fått den under sin graviditet för att rädda barnet eftersom mamman hade drabbats an livmodercancer.
Som läkaren sa att det är använder man ofta på kvinnor som får cancer, men frågade aldrig honom varför, kanske för att hålla livmodern på plats eller något....
Jag menade inte skrämma dig om cerklaget, det finns massa starka och duktiga kvinnor här i tråden och utan för som har fått sina vackra barn med hjälp av cerklaget. Jag har förlorat 4 barn som vi har begravt och önskar ingen ska behöva lida som vi har fått.
Jag önskar dig all lycka och hoppas att jag får följa din resa. Kram
Verkligen hemskt att de inte hade någon erfarenhet av cerklage. När jag kom in på förlossning hade inte läkaren som hade jouren någon erfarenhet så de fick ringa in en annan läkare.
Var satt de in cerklaget? Har förstått att mycket handlar om vem som sätter cerklaget också. SÄger iallfal min läkare. Jag vet inte ens om jag har en försvagning eller om det bara var för att det var tvillingar som allt gick åt skogen. Olika läkare säger olika saker. Jag gick ju till v35 med min dotter och red till v.30.
