Cerclage?

vet inte om du läst mitt inlägg som jag länkade till men jag mådde fruktansvärt dåligt efter min vaginala förlossning. Kunde varken gå eller sitta ordentligt på 2 månader. Grät 1 månad pga smärtorna, jag sprack ganska illa hela vägen från blygläpparna och genom hela slidan, det gick nästan till analen. Har fått urininkontinsens som innebär att jag kissar på mig utan att veta om det, och har än idag 19 månader senare detta problem. Mitt barn var normalstort och vägde 3450g vid födseln, detta barn kommer väga mer enligt ultraljud och då är risken stor att jag spricker igen, och att det ska gå hela vägen till analen. Förlossningen var fruktansvärd, ett riktigt trauma för mig pga smärtan. Det finns många risker med vaginal förlossning också! Barnet kan fastna, få syrebrist och få en hjärnskada, få navelsträngen runt halsen osv. det är INTE helt riskfritt att föda vaginalt. Mina andra förlossningar (v.24 båda gångerna) var också fruktansvärda då min moderkaka lossnade delvis och hälften, detta gjorde att jag fick enorma och intensiva värkar som inte går att beskriva med ord. Rena dödsångesten. Jag skrek i timmar innan jag fick bedövning, hade INGEN paus mellan värkarna, min man trodde jag skulle dö och kan efter dom förlossningarna inte vara med vid fler. Ett trauma helt klart. Jag klarar inte en vaginal förlossning. Om jag skulle få planerat snitt i v.37-38 så tror jag riskerna att något går fel i mitt fall är mindre, och då skulle även mamma må bra denna gång. Jag har lidit så enormt i mina graviditeter, förlossningar osv så jag önskar att få tänka på mig själv en gång. Detta blir den sista också, ska sterilisera mig. Jag förstår att du vart med om något otroligt hemskt och har svårt att förstå hur man kan klaga över förlossningen om man ändå får ett levande barn. jag förstår din känsla, för jag har varit där! När allt kändes hopplöst och jag bara hade ett minne av mitt döda barn. Jag önskar dig all lycka till och hoppas att det går vägen för dig nu när du fått ditt cerklage. Men att veta hur det verkligen känns utan att ha varit med om det själv är omöjligt.

Och läkaren var visst både dum och oproffesionell! När jag kom in i rummet och tills jag gick ut hade hon inte ens LYSSNAT på mig!! Hon hade bestämt sig för att neka mig snitt INNAN hon hört min historia. det är fel! jag kommer kämpa för det här. Ska prata med en annan läkare idag.

Hoppas verkligen du får hjälp så du slipper oroa dig! Du är stark som vågar stå på dig och du har inte haft bara en jobbig upplevelse vad gäller förlossningarna utan även vad gäller graviditeterna så jag hoppas verkligen nästa läkare tar hänsyn till det och verkligen lyssnar på vad du har att säga! Håller tummarna! kram

Niinis: jag blir alldeles kall när jag läser dina tidigare erfarenheter o jag tycker det är fruktansvärt att läkaren inte vill möta dina önskemål.. jag tycker absolut att du ska vända dig till andra läkare, både till ditt sjukhus o till andra sjukhus.. när jag skulle få mitt cerklage ville ju inte min då varande läkare sjukskriva mig o jag trodde att ingen annan läkare på mitt sjukhus skulle säga emot, att dom skulle hålla varandra bakom ryggen, vilket dom inte gjorde, andra läkare hade en helt annan syn på det hela.. det låter nästan som om du har min förra läkare, empatilös som inte lyssnar öht utan bara kör på sin egen väg , helt oförmögen att möta ngn annan. stå på dig! jag berättade för min kurator hur jag kände för min läkare o hon hade stor inverkan på att jag fick en annan läkare o att jag inte behövde träffa den här läkaren fler gånger. Så ta hjälp från kurator, psykolog, amanda eller aurorabm! kram!

Issen: förstår att du tycker det är drygt nu när du även blivit tillbakaflyttad.. jag tycker den värsta tiden var mellan RUL o fram till v 25.. nu tycker jag iofs att det är drygt igen när jag bara ligger, men nu har jag iaf kommit så långt att det iaf finns hopp om att den lille klarar sig om hon kommer nu.. jag tycker du ska lyssna på dig själv! min gamla läkare var likadan som den läkaren du träffade nu, leva som vanligt.. hon tyckte även att jag kunde sätta mig på tåget o bussen o åka till jobbet, sju mil enkel resa, jobba hela dagen o sen åka hem igen utan problem.. jag är glad att jag motsatte mig detta med det jag gått igenom nu.. varit hemma nästan hela tiden o ändå har jag hamnat på sjukhus nu.. så jag skulle nog hellre köra på försiktighetsprincipen än o ta läkaren på orden...

Tråkigt att läsa vad du har varit med om, en fråga eftersom du har blivit inkontinent,,, varför har dem inte opererat dig för detta? vad sa den andra läkaren?

det är knipövningar som gäller i första hand, annars ser vi i framtiden hur det blir.

stakaren. jag lider med dig, jag har många i min omgivning som har gjort den operationen och dem sa att det blev värre för varje år tills dem gjorde operationen. men nu är du yngre än dem så kanske övningarna är bättre för din del.

Usch idag har jag haft rätt mkt sammandragningar trots att jag legat hela dagen :( Vet inte om jag ska oroa mig eller inte? De gör inte ont och kommer bara lite då och då men hur pass känsligt är cerklaget för just sammandragningar? Vad skulle ni ha gjort? åkt in för en koll eller avvakta? Känner mig så jobbig om jag åker in då det va förra veckan senast jag var på gynakuten! De kanske tycker jag är jättelarvig men jag vill hellre se en gång för mkt att allt är ok istället för tvärtom!
Här var en orolig dag med andra ord :(

hur har du gjort? la sig sd eller har dom fortsatt? jag skulle nog ha ringt, men sen har jag ju ringt för minsta lilla grej också, men jag hatar o gå runt o oroa mig.. de sd jag hade när jag åkte in hade ju påverkat tappen lite o då gjorde dom inte jätteont, bara att dom kom med täta mellanrum.. så sd kan ju påverka tappen.. o jag tror inte dom tycker du är larvig om du skulle ringa, till mig har dom alltid sagt att det är bättre o ringa en gång för mkt.. o oftast förstår dom...

hur går det för er härinne?

Har varit hos läkaren idag o precis som jag misstänkte så stämde inte den förra kollen när cervix mätte 36 mm o ingen funneling. nu gjordes undersökningen i gynstolen o då var den 16 mm o funnelingen var drygt 20 mm, så den är kvar o jag blir fortsatt sängliggande.  Annars hade jag haft förhoppningar på att funnelingen blivit lite mindre så jag skulle få vara uppe lite mer.. men icke.. men jag är iaf glad att jag har cerklaget. läkaren var rätt övertygad om att tack vare cerklaget så är bebis fortfarande kvar i magen. han gjorde även en viktuppskattning på kickan o hon väger nu ca 1,1 kg...

hur går det för dig???oj 1,1 kg det är ju bra nu har du kommit över 1 kg sträcket!   det är stor skillnad mot vad en bebis väger i v.24 osv, för att inte tala om mognadsmässigt. detta kommer gå finfint! förstår att det är jobbigt med sängläge, jag har ju också fått vara det sen v.24, och med dottern var jag det från v.16. men när man kommer lite längre fram går tiden snabbt, speciellt nu när det blir vår och så! när har du BF? vilken vecka är du i?