Cerclage?

Tack för gratulationerna :) Den 11:e föddes vår lilla Ingo som vägde 3240 g och var 49 cm lång. Förlossningen blev väldigt underlig för den drog ut på tiden samtidigt som det gick otroligt fort.

Vi kom in till förlossningen ca 00.30 och var då öppen 4 cm och med täta regelbundna värkar. Men vid 4-5 tiden så ebbade dom ut och mer eller mindre försvann. Så då började dom prata om att ta hål på fosterhinnan eller låta oss åka hem. Jag ville verkligen inte hem utan ville bara få det gjort för mitt humör under veckan hade inte varit att leka med. Vid 11 kom barnmorskan in och berättade att de skulle ta vattnet i alla fall för de ville inte skicka hem mig då jag räknas som omföderska. Trotts att vattnet gått så ville inte värkarna komma igång riktigt så dropp sattes 15.15 och bara några minuter senare hade jag väldigt kraftiga värkar med väldigt korta pauser mellan dom. Jag hade inte tänkt tanken att jag skulle vilja ha EDA men då det kom så fort och gjorde så fruktansvärt ont så bad jag om det. Trots att de tog bort droppet så blev det inte lugnare utan de fortsatte i samma anda. En sköterska kom in och ställde lite frågor inför EDAn och på något vis lyckades jag flämta fram svaren. Under denna tid stod jag på knäna i sängen men sen la jag mig på sidan i sängen och i samband med detta kände jag att jag ville krysta och sa till om det. Barnmorskan kollade och sa att jag var helt öppen och att han var en bra bit ner. Då var kl ca 15.40. Ca 10 minuter senare var han ute.

Det var en häftig upplevelse men inget blev som man på något vis trodde eller hoppades på. Men alla var jätte snälla och på det stora hela var det en helt fantastisk upplevelse :) Efter så kände jag inte någon omedelbar lycka utan var ganska nollställd. Jag var glad men jag kan inte säga att jag kände mig lycklig. Vi stannade bara en dag på BB för vi var så trötta, blev ca 36 timmar vaken plus en förlossning på det. När vi kom hem så började allt sjunka in och kärleken bara växte/växer för varje dag som går. Nu känns allt otroligt bra och han är fantastiskt snäll :)

Hej!
Torsdagen den 20/10 föddes vår lille Love med akut kejsarsnitt i v25+2. Han kämpar på och mår ganska bra för att vara född så tidigt men det är en berg och Dahl bana.. Man mår som han mår..
Vattnet gick på natten och förmodligen gjorde det det pga Gbs infektion som jag testades positivt för i samband med det plus att Love hade det också när han föddes.. Helt otroligt kan man tycka att dom inte kollar en för Gbs när man varit inlagd på sjukhus i två veckor innan vatten avgången.
Känns tungt att man kämpat emot cerklage och kort tapp också blir det en infektion som gör att det sätter igång. Men vi har våran fantastiska lille son nu i alla fall och han verkar vara en kämpe så man får glädjas åt det iaf!
Kram på er och lycka till jag kikar in då och då..