Det kommer att gå bra Lindaochthomas! Men jag förstår din oro och rädsla, jag var och är fortfarande nojig för allt. Man vill ju så gärna att det ska gå bra och vill göra det bästa för sitt barn. Jag gjorde operationen 2 ggr pga att det första cerclaget inte satte sig, och restruktionerna blev olika.
Op 1: sattes dit i v 14 med ryggmärgsbedövning. Fick det eftersom jag har astma, annars hade jag blivit nedsövd. Ingreppet tog 30 min eftersom min tapp är så mjuk och därför väldigt svårt och sätta dit det. Vanligtvis tar det 10-15 min sa de. Min tapp var då på 30 mm.
Jag blödde dagen efter och fick därför stanna kvar 2 nätter. Detta gjordes dessutom på valborg så det kändes som ingen läkare hade tid och kolla mig förens den 2 maj. Då kollade de bara ultraljud på magen för att se att bebisen mådde bra. Sen fick jag gå hem.
Mina restruktioner var att jag inte fick ligga ner hela tiden, tanke på risken med proppar. Men jag skulle vila mycket och inte lyfta tungt. Var ungefär det de sa. Fick inte progesteron.
1 månad efter ingreppet gjordes ett vul för första gången för att se hur det satt, och då såg det att cerclaget satt inte alls. Min tapp var på ca 25 mm. De ville försöka undvika operera igen så nu fick jag Lutinus (progesteron) och komma på kontroll varannan vecka.
Ca 2 månader höll det sen blev min tapp för påverkad. Min tapp minskade till 16 mm och hade nu en liten funeling. Blev inlagd direkt och operationen gjordes ett par timmar senare.
Op 2: även denna gång blev det ryggmärgsbedövning. Ingreppet tog 1 timme den här gången och de var en annan doktor som gjorde ingreppet men även hon som gjorde det förra gången var med. Så de kämpade verkligen med min tapp som är lika mjuk som en brulépudding (som hon uttryckte sig). Den här gången kom det blod i kanske 3 dagar, sen kunde det vara lite rosa när jag torkade mig i ytterligare 2-3 dagar. Men fick förklarat för mig att det kan samlas på när man ligger ner, inge konstigt med det.
Men nu blev jag helt sängliggandes, fick bara gå på toaletten. Fick inte ens sitta upp och äta. Var inlagd i 3 veckor. De sista 4 dagarna på sjukan fick jag försiktigt gå till matsalen och sitta upp och äta. Det var så härligt att äntligen röra på sig!
Undersökning gjordes 1 gång i veckan och min tapp växte på sig och lilleman växer så det knakar. När jag blev hemskickad så var min tapp på hela 25 mm och funelingen var borta!
Nu har jag varit hemma i snart 7 veckor och jag får bara gå på toaletten och sitta upp och äta, sen ligger jag ner hela tiden. Börjar kännas i kroppen kan man säga!
Är nu i v 32 (31+2) och min tapp är fortfarande oförändrad sen jag blev hemskickad. Tar Lutinus och fragminsprutor varje dag. Fragminsprutorna är blodförtunnande och ska minska risken för proppar.
Ja, så har min resa sett ut än så länge. Nästa vecka är det dags för koll igen, hoppas på att kunna röra på mig snart :)