Hej tjejer!
Jag läser ofta er tråd men har nog bara sagt hej förut.
I juni förra året födde jag min änglason för tidigt i v.24+5 utan förklaring. Blev lovad specialistmödravård i följande graviditet. Plussade i januari igen och fick komma in i v.11+ för att mäta livmoderhalsen, den var 42mm lång och stängd. Nästa koll var i v.15+ och vid den mätningen hade tappen kortats av till 25mm. Blev direkt sjukskriven på heltid resten av graviditeten och fick cerklaget inopererat 4 dagar senare. Var verkligen livrädd från beskedet och ett ganska bra tag efteråt. Vågade knappt sitta på toa och vilade mycket första veckorna. Dagen efter cerklaget sattes hade tappen växt på sig till 41mm igen. Jag fick ordination om att vila mycket, inte stressa, anstränga mig, lyfta tungt, inget sex och inga orgasmer. Bada på offentlig plats och utomhus var uteslutet, har däremot fått bada hemma i mitt eget kar. En ordination var också att absolut INTE vara sängliggande eftersom det ökar risken för blodproppar och ger ju såklart minskad muskelmassa och kondition inför förlossningen. Jag fick tid för koll av tappen i v.19+, v.24+ samt 27+. Jag var superorolig eftersom det kändes väldigt långt mellan kollerna och läkarna ville inte kolla tätare eller ge mig progesteron och jag skulle hålla mig rörlig. Däremot skulle jag åka in om jag var orolig, fick blödningar eller ont, vilket jag också gjorde på grund av magont och oro vid ett par tillfällen. Min tapp har hållit sig stängd och runt 35mm hela tiden efter cerklaget sattes.
Jag har nu inte varit på koll sen i v.27+6 och har tid för klipp den 28 augusti och är då i v.36+5 så hoppas det håller hela tiden ut. Jag har så gott som dagligen gått en promenad på runt en halvtimme och varit uppe större delen av tiden, åkt och handlat, umgåtts med människor osv, har med andra ord levt ganska normalt om man bortser från de restriktioner jag fått. Har däremot inte varit på några långa turer bortom sjukhus ifall att. något händer.
Tänkte att min historia, som än så länge (peppar, peppar) har varit väldigt lugn och lyckad kan ge hopp till er som nyss satt bandet, eller ska till och sätta. Bara två veckor kvar med bandet sen är lillan välkommen. Håller tummarna att det går smärtfritt att ta bort bandet också.
Styrkekramar till er alla som har det jobbigt och oroar er! Hoppas verkligen att det går bra för er alla!