Jag undrar om det finns någon som har erfarenhet av cerclage?
Jag är gravid med andra barnet och ska få ett cerclage om ca 9 veckor.
Kommer bli helt sjukskriven efter det. Hur hade ni det? Jobbade ni? Vad fick ni/fick inte göra?
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-02-28 00:07
Här finns många tjejer som tillsammans har en massa erfarenheter om det mesta som rör cerclage.
Alla frågor är välkomna, även de med "äckelvarning"
jag vet varken ut elleri n. ska jag behålla eller ej är frågan just nu. Vart vänder man sig först?
jag vet varken ut elleri n. ska jag behålla eller ej är frågan just nu. Vart vänder man sig först?
jag vet varken ut elleri n. ska jag behålla eller ej är frågan just nu. Vart vänder man sig först?
Jag hade dessutom en nybörjare till läkare. Hon hade aldrig sett ett cerklge! å mao aldrig tagit bort ett. tappen var mjuk å hon fick gräva endel för att hitta trådarna. hade dessutom 2 band... som tur var så var en bra bm med, känner henne sen innan. jag fick nån typ av bedövningsspray innnan. jag har jättekänsliga slemhinnor i slidan, extra känsliga när jag är gravid, så det hjälpte lite, fråga om dom har det. kändes som rejäl mensvärk när dom drog i snörena.
blää för allt, mannen här är väldigt ledsen, typ helt knäckt, inga fler barn, sjukhusinläggningar, sängläge, cerklage och allt vad det är. Han klarar inte av mer. Hur ska det gå för dottern på 1 år som fortfarande är väldigt mamma fäst, ammar (vilket jag vill fortsätta med!) åååh, vad sjutton sk a jag göra???vill priortiera min dotter, samtidigt som det känns hemskt att avbryta ett liv pga det. VARFÖR skulle jag vara med om detta? så fel timing! Vi har INGEN hjälp av mor och farföräldrar heller, så sängliggande skulle jag inte kunna vara! Min dotter går inte änns på dagis och ska inte göra det förrän mars 2011! mannen är inte med på noterna alls, han vägrar göra detta igen. Jag vill inte heller egentligen, allt är för färskt (cerklage, sammandragningar, den hemska förlossningen) vill egentligen bara njuta av mitt lilla underverk som jag redan har och sonen också såklart.
Men hjärtat säger att gör jag en abort kommer jag inte komma ur det utan psykiska men, jag har altid sagt, jag gör aldrig en abort. nej fyfan alltså vilken sits.
känns så jäkla orättvist då skyddat oss till max och så händer detta!
ska till sös gynakuten idag, uppdaterar sen!