morgonsolan skrev 2010-03-22 10:18:12 följande:
Åh, i princip rörd till tårar här nu.. Du får tänka på att vi är många hormoniella barnväntande kvinnor i den här tråden! Blir alldeles snurrig av sådana här inlägg ju..
Håller med!
Då och då behöver man höra hur fantastiska barnen är när de kommer till en, för just nu är vi förälskade i några fotografier, och det känns fortfarande helt overkligt att HAN ska komma hem till oss! Ska jag få hålla i den lilla handen, känna på det svarta håret, titta in i de vackra ögonen? Är det sant att HAN en dag ska kalla mig mamma, kanske pussa och krama mig?
Och i denna konstiga kärlek så blandas det av en hel drös med oro, över resan, första mötet, språket, kommunikationen, kontakten och anknytning. Och alla papper som ska bli rätt sen då...!
Men så tänker jag att "Bara vi får honom så löser sig allt!" och det ntalar vi varandra där hemma.
Phu... underar om vi inte har haft på tok för mycket tid att tänka, vända och vrida på allt. Nu är det snart 7 månader sen vi fick bb.