Bebisar födda oktober 2007, del 11

Hoppar in och läser ikapp...

Krya på alla sjuklingar!

zummar: Jag kan förstå att det är skrämmande... Och jag tror att ni måste prata igenom alla rutiner och hur var och en vill ha det ganska snart. Jag ser ju hur jobbigt det blir bara här och då träffas ju vi i alla fall med sju dagars mellanrum. Det med rutiner är jobbigt både för mej och pappan. Men vad härligt ändå att ni tillslut kan flytta ihop! Hoppas boendet löser sej smidigt. =)

Anksan: Spännande nu med så kort tid kvar! =)

Kram på er allihopa... Nu har det tagit en timme att skriva detta... Min lille son har blivit en liten klättrande huligan!

LIne o shannara; ja pårecis så är det...jag har ju en tillvaro som funkar utan honom, men det bruar fungera bbra när han har varit här o så å vihar pratat lite om rutiner o så.
Jag har sagt att jag kommer aldrig att säga att mina rutiner är skrivna i sten men OM det är ngt som han vill ändra så får han ta det med mig först o liksom lägga fram förslaget så jag har en chans att invända. Han harju såklart lika stor rätt att komma med funderingar o så över hur jag gör som jag har över sånt som han gör.

JObbigast för honom är väl dock att jag ofta gör ngt av en speciell anledning så han har inte allti så mycket att komma med mer ärn "så gör man i mitt hemlan" *hihi*

Jaja, det ska nog bli bra!

Shannara, har han redan börjat klättra? jag har en krypande uligan nu, han ska bums dra i alla kablar, vilket jag inte riktigt förstår varför?!

Zummar: Det kan nog bli endel delade meningar om rutiner och hur ni ska uppfostra barnen. Men förhoppningsvis så löser det sig fint

Sitter här med lite småångest, råkades "nudda" en trottoarkant nu imorse när jag körde till jobbet. Förstår inte riktígt hur det kunde gå till, men tydligen så är allt möjligt Irriterande iaf...

Zack har en så gullig kompis på dagis, blev helt rörd när vi lämnade barnen en dag förra veckan och hans "bästa polare" kom och gav han en kram och tog hans hand. Varje gång jag pratar med Zack om kompisen så skiner han upp.

En annan kille på dagis har enligt barnen nu klöst Zack i ansiktet två ggr. Snart måste man ju ta ett ordentligt snack med personalen, hittills har de då inte reagerat nåt speciellt.

Hur har ni andra det med utvecklingssamtal på dagis? Vi har bara haft ett samtal per barn och det var när de skolades in. Ska det vara så?

Man ska erbjudas samtal en gång per termin eller själv kunna be om det oftare än så...

Shannara: De har sagt att vi ska påminna dem om att vi vill ha samtal. Men jag tycker det är konstigt. När jag vikarierat på förskolor tidigare innan jag själv fick barn så hade de ju perioder då de hade samtal med alla föräldrar.

Solrosen, hos oss ska man bli erbjuden 1 samtal per termin, men vill vi får vi själva begära flera.

Jag var på vårt igår med Jonna och hon fick så fint "beröm"

Jag måste fråga hur era 2 ½ åringar är... Jonna är lite blyg på dagis när det kommer ny personal eller andra okända vuxna och det känns som att personalen tycker att det är konstigt och "lite onormalt"

Jag är iofs gladare åt att hon är blyg för okända än att hon skulle rusa rakt i famnen på dom...

Jag har en annan kompis som också har en 2 ½ åring och hon är också blyg för okända...

Nufsan: Ok, jag har som fått för mig att det ska vara så. Vet inte varför vår avd inte följer det.
Ang. blyghet så tror jag inte att Zack är speciellt blyg på dagis. Litegrann ibland.. Däremot så har Meja alltid varit blygare och speciellt mot okända. Hemma så ser jag när hon blir blyg och då söker hon min blick och så får hon komma till  mig tills hon känner sig trygg. Jag tänker att hon tillslut ska känna sig så trygg att hon blir mindre blyg.
Det är absolut inte onormalt! Har för mig att jag läste i senaste Vi Föräldrar om just blyghet och att barnen idag ska vara framåt och oblyga. Förr ansågs det fint att vara blyg och försiktig.

nufsan: Det är väl helt normalt att vara blyg för människor som man inte känner?! Signe är så blyg för främlingar att hon inte åt en bit av maten när en praoelev satt vid hennes bord en dag. När han gått kunde hon äta...där blir det ju lite jobbigt men man är ju så olika. Jag har två blyga och två framåt tjejer så det måste ju absolut vara att det är som man är. Samma uppfostrare liksom...