Kraniosynostos #10
Sniik- han var verkligen jättesvullen... Förra veckan var verkligen en pärs, särskilt för Daniel såklart men även för oss!! Såå jobbigt att se sitt barn må så dåligt
. Du kommer dock att finna en styrka inom dig!
Jo, det känns jättekonstigt att se sitt barn se så annorlunda ut! Senast igår kväll grät jag för att den "gamla" Daniel aldrig mer kommer tillbaka. Självklart är det ju Daniel nu också men jag älskade ju hur han såg ut... Han är jättesöt nu också och snart känns det väl att han alltid sett ut sådär. Känns faktiskt som en sorgeprocess. Bengt Gustavsson sa ju att det skulle bli stor skillnad i utseendet men jag trodde inte att den skulle bli så stor! Det är väl som du och alla andra skriver, det var så han skulle ha sett ut, utan synostosen...
Ringde och pratade med Inger på neuroped idag. Hon skulle skriva intyg och skicka idag. Tydligen är han "sjukskriven" 10 dagar fr o m att han blev utskriven. Nu gäller det bara att kära försäkringskassan inte bråkar!
Ikväll är första kvällen här hemma efter op som jag lagt Daniel i spjälsängen efter att jag ammat honom. Han somnade vid mitt bröst, nu hoppas jag bara att han kommer att sova gott... Han har ju legat och snuttat hela nätterna sen vi kom hem.
Kram!!
. Han kryper, står och släpper med händerna. Hans utveckling har verkligen inte hämmats av operationen så det känns underbart. Jag börjar vänja mig vid hans nya utseende och kan även se den gamla Daniel i honom emellanåt. Saknar fortfarande det gamla utseendet men det börjar lägga sig... För mig är det som en sorgeprocess. Vad bra att ni var hos fotograf! Det kommer du verkligen inte att ångra!! Blev det bra bilder?