• Lycka77

    Efter upprepade mf-forts

    Vi fanns där för varandra när vi hade det som jobbigast...

    Nu har vi äntligen fått våra efterlängtade små, den värsta tiden är över.
    Här kan vi dela vardagens små bekymmer men även de underbara stunderna.
    Dum spiro, spero -- Så länge jag andas, hoppas jag
  • Svar på tråden Efter upprepade mf-forts
  • Mikes bride

    lillaD: Jo, jag känner nog som dig. Vi pratar också om hur länge vi ska "våga vänta" med ev. syskonförsök. Jag har ju dessutom bara 1 äggledare kvar + att man blir ju inte direkt yngre. Det tog drygt 3 år för oss innan vi äntligen fick A.
    Men fy, jag är inte pigg på kasta mig in i "skiten" igen. 

  • StoraD

    MB: mmm det tog oss 3 år sist också Nu är lilleE 18 månader redan och jag har skjutit frågan framför mig. Jag kunde länge verkligen vara GLAD över att slippa tänka på detta, men nu känner jag att jag måste. Jag är ju 33 år, och känner en oro över det också. 

  • Cia o krabaten

    LillaD: Ang min syrra så åker hon in ch ut med täta kontroller på bedömningsmott men ännu ingen bebis
    BF imorgon, men i måndags var tapper inte något mogen alls så hon fick BT med istället...

    Ang syskonförsök så förstår jag absolut känslan, även om det var mellan barnen vi fick problem.
    Min husläkare sa det så bra när jag bölade om att jag inte vågar försöka igen efter 4e mf'et: "Om min inte vågar chansa har man INGEN chans att vinna" och det är ju helt sant!
    Men man ska ju orka också...
    Men vi har ju en solskenshistoria i Lycka tex som ju hade svårt att få till S och nu blev gravid utan hjälp. 

  • fruZ

    LillaD; jag har egentligen längtat efter en till och att vara gravid igen sen lillaN var ett par månader... Min hjärna har på nåt sätt förträngt all skit verkar det som, jag minns lyckokänslan av en stor mage. När jag tänker efter så minns jag ju det andra med, men när jag känner efter så är det bara nåt slags positiv längtan. Väldigt konstigt!
    Hur som helst har vi en plan, det ska bli bröllop snart och en resa till USA i sommar. Sen syskon. Men visst inser jag att det kanske inte går så lätt, att jag kanske inte får samma behandling igen så lätt (men tror det, drG har ju lovat). Man kan ju få vanliga missfall även med behandling. Jag har ju iaf haft väldigt lätt att bli gravid, hoppas på att det fortsätter...
    Mest längtar jag! Och har faktiskt med pirr i magen gått och köpt folsyratabletter...

  • Lycka77

    Vi har verkligen haft ångest här hemma för syskonförsök, både jag och maken. Både för behandlingarna för att bli gravid, oron för mf, alla gravidkrämpor, och sist men inte minst -  risken för att bli sjuk i slutet. 
    Men som Cia skriver, så är det verkligen helt otroligt att vi bara blev gravida, jag trodde faktiskt inte att det skulle kunna bli så, även om jag hört flera andra som gjort ivf  har lyckats hemma med syskonförsök.
    Och det var otroligt skönt för oss att slippa ta beslutet om vi skulle ge oss in i syskonförsök eller inte!

     


    Dum spiro, spero -- Så länge jag andas, hoppas jag
  • Lycka77

    Ja, jag tror det. Inga mera blödningar iaf. 
    Jag berättade för alla på jobbet igår, men det var ingen som blev överraskad Blir väl så när man väntar med att berätta. Jag kunde ju inte ha mina vanliga kläder från v.10 så jag antar att det syns mer än jag tror. 


    Dum spiro, spero -- Så länge jag andas, hoppas jag
  • Cia o krabaten
    Lycka77 skrev 2011-03-24 10:14:28 följande:
    Ja, jag tror det. Inga mera blödningar iaf. 
    Jag berättade för alla på jobbet igår, men det var ingen som blev överraskad Blir väl så när man väntar med att berätta. Jag kunde ju inte ha mina vanliga kläder från v.10 så jag antar att det syns mer än jag tror. 

    Skönt att ha det ute iaf!  
  • Krusbär

    Lycka: Fy, vilken rysare med blödningar! Tur att allt verkar vara bra iallafall och att du har AS. Får du något annat "specialstöd" från MVC?

    LillaD: Jag är kluven till syskon. Det var ju så himla slitigt första året med bebis, för att inte tala om oro och risk för mf i början av en graviditet. Ibland känner jag mig redo, ibland inte. Mannen är jättesugen men jag ville komma igång på jobbet först. Jag var ju hemma 1,5 år och jag är en av dem som inte tyckte att det var enbart mysigt och skönt att vara hemma - tvärtom... Planen var dock att börja under våren. Men nu verkar det som att jag får nytt jobb istället, så planerna för skjutas upp lite. Det blir för mycket för min lilla skalle med ev. graviditet också. Men det är klart, jag är ju redan 35 och även fast jag hade lätt för att bli gravid sist kan det ju ta tid. Just nu känns det skönt att vänta lite - kanske hinner man hitta formen lite innan... Förvånad

  • BettanB

    Är så dålig på att skriva numera; fullt upp med lilleman som är ledsen mest hela tiden. Nu vet vi att det blir op av huvudet i sommar; känns fruktansvärt obehagligt och skrämmande.

    För koliken testar vi nålar, så förhoppningsvis ser vi stor skillnad redan imorgon eftermiddag efter nål nummer 3.


    I BettanMansion är sorgen randig.
Svar på tråden Efter upprepade mf-forts