Vad härligt Krus och a80! Heja heja
idun: Hur mår du?
Åh same same är jag rädd. Vissa dagar känner jag mig ganska ok igen, men sen kan jag falla jättesnabbt ner i djupet igen. Så två steg framåt och ett tillbaka kanske man kan sammanfatta det som. Jag har inte börjat äta tabletter, tycker ju någonstans att jag borde klara det här utan tabletter, egentligen är det ju bara vanliga känslor av att vara småbarnsförälder som jag brottas med. Rädsla för att något ska hända mig eller barnen. Det är bara det att i mitt fall så tar ju sig känslorna orealistiska proportioner. Men men.... jag vet inte riktigt vad jag ska göra är jag rädd. Kanske löser det sig när jag börjar jobba igen. Då har jag inte lika mycket tid att tänka på mina känslor. 
Hur är det med dig?
Kramar till er alla fina i tråden!
Idun; jag tror att just när vanliga känslor blir så pass besvärliga att de i allt högre utsträckning påverkar livet är det läge att göra nåt åt dem, nåt mer än att vänta. Inte för att måla fan på väggen, men jag tror att tränga undan ångest med mer att göra inte är så konstruktivt...
Imorrn går jag in i v 16 och jag känner mig nästan som en gräddfilare (ni vet, en sån som allt bara fungerar för och så gnäller man över att man är trött och har lite foglossning :)
Jag tänker ganska sällan att liten skulle vara död, känner nåt nästan varje dag som jag tror är sprattel och lyssnar med AS högst en gång i veckan. Jag pratar glatt med folk om att jag ska vara mammaledig i vår, tänk att det kan få vara så!
a80, ja du kanske har rätt. Det har ju gått ganska lång tid nu, 3,5 månader, och det blir ju inte så mycket bättre. Mitt enda motstånd mot piller är att jag ätit det en gång tidigare, och jag blev så speedad att det blev svårt att komma i kontakt med sina verkliga känslor, och då hjälpte ju inte terapin längre. Därför ville jag komma till roten med problemet den här gången, men det går ju sisådär. Verkligen sisådär! Vad härligt att du känner dig lugn och trygg. Det gjorde jag också när jag väntade S. Det var en fantastisk känsla att bara vara lugn och harmonisk under graviditeten. Jag vill tillbaks till den känslan. Njut!
Idun: Vad jobbigt att det fortfarande är likadant för dig 
Men jag tror inte heller på att försöka sysselsätta sig. För eller senare kommer det ikapp en! Vet av erfarenhet...
a80: Härligt att känna sig som en gräddfilare! Hoppas det får förbli så 
Idun: Vad jobbigt för dig! Förstår om du är tveksam till tabletter. Men kanske finns det andra sorter du kan prova? Och det kan väl ta ett tag innan medicinen får önskad effekt? Det kan ju bli bättre när du jobbar, men det kan också bli värre om stressen ökar. Hoppas att det blir bättre snart. Kram
a80: Det låter underbart! Vissa dagar kan jag nästan känna så också, till exempel har jag ju knappt haft blödningar alls den här graviditeten (förutom vid ett tillfälle i v 4.) Men så såg jag ett program om barnlöshet på tv, och blev väldigt illa berörd. Jag ska inte berätta vad det gick ut på, ifall du inte såg det, men jag blev genast mer orolig igen att det inte ska finnas liv därinne. Tycker mig känna lite sprattel ibland, men mest är det nog tarmarna. Men jag försöker ändå se framåt, prata om och tänka på framtiden med en ny liten bebis.
Irma: Hur går det för din lillkille?
Krus: Jo, det är mycket bättre med lillkillen. Nästan helt bra! Verkar som om han är överkänslig eller allergisk mot mjölkprotein. Har ätit mjölkfritt i 1,5 vecka nu och det är en helt annan bebis! Problemen att svälja vid amning är borta och han spyr bara ytterst lite, och det verkar inte bekomma honom. Så skönt!
Problemen att svälja vid amning är borta och han spyr bara ytterst lite, och det verkar inte bekomma honom. Så skönt!
Irma: Skönt, vilken lättnad det måste vara för dig.